Jag tänker tvärtom när det gäller aveln

Som avlare får man ofta rådet att förstärka stoets positiva egenskaper. Jag tänker tvärtom – och ska förklara varför, men fokuserar enbart på gångarter denna gång.

Jag är, som ni kanske vet, besatt av halsansättningar och bakbensmekanik. Dålig halsansättning har inte i avel att göra över huvud taget. För mig är bra bakbensaktivitet bakben som i trav vinklar i hasen och bär upp hästen utan att skjuta den framför sig.

Veka kotor är inte bra ur ett hållbarhetsperspektiv, men ger ofta upphov till ”mjuk” mekanik med fin elasticitet. Jag avskyr när hasarna blir höga, som om någon står ovanför hästen och drar upp dem med ett snöre. Fronten ska vara lätt med lite högre knärörelser och komma ut från bogen. I galopp gäller samma sak och den är viktigare än traven för den är svårare att påverka.

En optimal häst för mig har tre goda gångarter utan att vara extrem, de överrörliga ”sprattelhästarna” går med största sannolikhet sönder snabbare.

Skritten ska vara ren med jämnlånga steg och ryggen ska röra sig. För stor skritt är inget bra, inte heller skritt som är kort utan engagemang i ryggen. En spänd och styv rygg gör det obekvämt för såväl ryttare som häst och tyder ofta på att något inte står rätt till. En optimal häst för mig har tre goda gångarter utan att vara extrem, de överrörliga ”sprattelhästarna” går med största sannolikhet sönder snabbare.

Om jag har ett sto med kort skritt och dålig ryggverkan försöker jag att hitta en hingst som kan kompensera för detta och vice versa. Väldigt många av mina ston rör sig korrekt med bra bakben och trevlig mekanik utan att vara spektakulära, det är vad jag tror på för att göra svårklasshästar.

Om jag försöker avla ”auktionsföl ” kan jag mycket väl para ihop något av mina ston med en hingst med mera spektakulärt rörelseschema för att få fram en ”gummiboll” med stor gång. Det säljer, som bekant. De är vackra att skåda i rörelse och även jag förtrollas av dem. Många av dem fungerar bra i unghästklasser, men deras stora gång blir en nackdel när kraven på samling ökar. Sedan finns otroligt proffsiga ryttare som verkar kunna få ”vad som helst” till GP, men jag kanske inte oavkortat skulle njuta av den dagliga träningen…

Det säljer, som bekant.

Men. Utan ridbarhet kan hästen vara hur optimalt byggd som helst och ha otroligt ändamålsenliga gångarter, men vill den inte jobba med dig så går det helt enkelt inte. Och en tämligen enkel häst kan komma oerhört långt om den bara VILL jobba för och med dig. Då är det din sak att förvalta er relation.

#vilyftervarandra
Jag hyllar Ylva Carlsson som startade FB-gruppen EHV-hjälpen Valencia.

Det svartnar för ögonen
Finns det något mer självklart att dissa än tävlingsledningen i Valencia, som mörkade att hästar hade feber initialt?!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2021.