”Jag tog med henne på en terrängträning för skojs skull”

Amanda Andersson är uppvuxen i en hästfamilj där mamma Rebecka först höll på med fälttävlan och sedan bytte till dressyr. Rebecka köpte mammorna till Amanda Anderssons båda stjärnor, Kokos och Jersey, för att satsa på dressyravel.

Hur kom det sig att din satsning började på hästar avlade för dressyr?
– När det gäller Kokos har vi haft den stostammen i flera generationer. Vi tycker att de har ett bra huvud med mycket energi och hög arbetsmoral. Jag var med när Kokos föddes, men sedan gick hon lite under radarn som unghäst. Hon stack inte ut på något sätt, så planen var hela tiden att hon skulle säljas. Men när hon var inriden och vi började jobba med henne mer förstod jag att det var ”min” häst. Jag tog med henne på en terrängträning för skojs skull – och hon älskade det.
– Jag var med även när Jersey föddes. Hon var mammas dressyrhäst från början, men väldigt tittig så vi tänkte att lite hoppning kunde vara ett sätt att komma åt de spänningarna. Jag hoppade in henne och på den vägen fortsatte det.
– Jag har varit i den situationen att jag har fått rida på det jag har och göra det bästa av det.

Det pratas mycket om att det är viktigt att fälttävlanshästar är bra hoppare, inte minst för säkerhetens skull. Vad har du för tankar om det?
– Det som står på pappret betyder inte allt, man måste se till individen. Kokos och Jersey hoppar bra. Men jag är medveten om att jag ibland behöver hjälpa dem lite mer än hästar som är avlade för ren hoppning.
– Jag har varit noga med att stanna kvar länge på varje nivå innan jag har gått upp till nästa. Jag tror att en stor risk ligger i att man stressar sig uppåt innan man egentligen är helt redo. Ska jag vara ärlig trodde jag nog aldrig att vi skulle komma så här långt, men det har fungerat hur bra som helst och jag känner fortfarande inte att vi har nått vår gräns.
– En del har även suttit i huvudet på mig, jag har trott att jag måste bevisa lite extra i hoppningen. Att vända på det har inte varit helt lätt, men nu har jag blivit lugnare och har mitt system som jag litar på.

Fördelar?
– Ja massor! I kombination med att jag har lite av den typiska dressyrpersonligheten så har jag försökt att utnyttja mina hästars fysiska kvaliteter i den grenen för att lära mig så mycket som möjligt. Vi vet att dressyren är viktig oavsett vilken gren man väljer, så att få med sig den biten redan som ung tror jag är ovärderligt. Det är grundstenar som jag faller tillbaka på varje dag oavsett vad jag tränar på. Fälttävlan handlar om tre grenar och vill du sluta i topp måste du vara med från början. Att ha ordning på dressyren är viktigt även för säkerhetsperspektivet.

Vad finns det för fördelar med att rida på hästar som är födda i familjen?
– Det är svårt att hitta individer för fälttävlan nu när aveln blir alltmer specialiserad. Vi försöker kombinera hoppning och gångarter samt att det ska finnas ganska mycket blod bakom. När vi föder upp våra egna hästar har vi också koll på skadehistorik och hela uppväxten. När det gäller utbildningen värderar jag bandet mellan häst och ryttare, tryggheten och tilliten till varandra väldigt högt. För mig är det jätteviktigt att jag känner att jag kan lita på min häst och att min häst vet att den kan lita på mig när vi står där i startfållan till terrängen.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2022.