”Jag vet inte någon som haft något dåligt att säga om Robin”

Att han utmärker sig går inte att ta miste på. I princip alla som blivit uppringda om denna ponny har reagerat på samma sätt när hans namn nämns. Ett skratt, en kommentar om att han var busig, och så har berättelserna om honom bubblat fram. Det handlar om C-ponnyn Robin, en valack med okänt ursprung som berört och fostrat en lång rad ryttare under sitt liv – och som har hängt kvar.

Sedan många år tillbaka ägs Robin av Ellinore Hellrin i Norrköping. Hennes liv tillsammans med valacken började 2001 på Åby Ridskola i Norrköping.
– Min syster som är två år äldre var skötare på honom först, berättar Ellinore.
– Sedan hade jag hade honom på ett ridläger när jag var nio år, och efter det tjatade jag mig till att själv bli skötare på honom.
– Han var kanske inte den perfekta ridskolehästen, men han är en häst med mycket personlighet, snäll och charmig men ändå busig. Det klickade mellan oss direkt och han fångade mitt hjärta.

Robin var på den här tiden en läromästare på Åby Ridskola, men han hade en lång rad egenheter som både ryttare och personal fick anpassa sig till.
– Alla visste att det var vissa tider på året då man skulle hålla i sig lite extra, han blev till exempel väldigt pigg när snön kom.
– Ridlärarna visste att han var busig, men alla tyckte om honom. Jag vet inte någon som haft något dåligt att säga om Robin.

Mulen växer inför bus

Det var speciellt de yngre ryttarna som kastades av, medan de äldre ryttarna lärde sig den speciella tekniken för att sitta kvar.
– Det var att hålla upp huvudet på honom, då kunde man sitta kvar. Men det är många som brutit nyckelbenen efter att ha ramlat av honom.
– Dessutom kan man se på honom om det är något bus på gång. Han har en mule som växer tre centimeter när det är dags, och då vet man att ”nu kommer det”.
– Men till slut kunde han inte gå med på lektionerna längre utan han började hyras ut till olika ryttare istället.

För Ellinore var det där med uthyrningen av Robin den stora skräcken, men snart lärde hon sig att det inte var någon större fara.
– Han kom alltid tillbaka ganska snabbt, barnen ramlade av.
– Sedan började jag själv hyra honom när jag gick i gymnasiet. Jag hyrde honom på heltid men hade honom kvar på Åby Ridskola, och på somrarna gick han på ridläger.

Robin själv verkade gilla när duktiga ryttare red honom. Ellinore beskriver honom som smidig och rolig att hoppa med – han var kvick i omhoppningarna.
– Hade man Robin blev man alltid placerad, och hade även chans på att vinna.
– Men han tävlades bara på klubbtävlingar, det gick inte att åka med honom på andra tävlingar för då for man bara av.

Fick Robin i studentpresent

När Ellinore tog studenten fick hon Robin i studentpresent av sin mamma.
– Jag kom där på studentflaket och då stod Robin på vår gräsmatta, minns Ellinore, som inte hade haft någon aning om mammans presentidé.
– Att jag fick Robin var den allra största delen av studenten.

Robin hade vid den här tidpunkten hunnit bli 27 år gammal, men gick fortfarande på ridläger ända fram till han köptes av Ellinores mamma. Tanken var nu att han skulle få en trevlig sista tid hos Ellinore.
– Han flyttade till mammas gård i Vånga utanför Norrköping, och där lever han pensionärsliv tillsammans med en annan häst som också kommer från Åby, Falco som är 28 år.

Fortfarande livsglad

Nu har det snart gått tio år sedan, och Robin hänger fortfarande kvar. Han har tappat lite tänder och synen har börjat bli dålig, men Ellinore beskriver hur han fortfarande är full av livsglädje, och har såväl matlust som glimten i ögat kvar.
– Det viktigaste för mig är att han mår bra, och att han har blivit så här gammal tror jag beror på hans personlighet. Han är livsglad och tycker om livet. Han har en massa jäklar anamma och bestämmer lite, det kanske är bra.
– Jag hörde någonstans att det vid den tiden när Robin var ung kom flera arabkorsningar till Sverige, och att många av de blivit riktigt gamla. Kanske är han en av dem, funderar Ellinore, som hoppas hon får ha kvar sin bästa vän ett tag till.

Sex röster om Robin:

Pelle Melin

Hoppryttare, tränare och unghästutbildare vid Melin Horses i Norrköping. Pappa till Viktor Melin.

Det var när Pelle skulle köpa en häst från Öland som han fick Robin med på köpet. Robin var den andra hästens bästa kompis i hagen.
– Jag har för mig att det gick till så att säljaren sa ”ska du ta den ena får du ta den andra”, minns Pelle med ett skratt om hur han blev ägare till ponnyn.
– På den tiden hade jag inget eget ställe utan jag hyrde in mig på en gård där jag kunde ha fem/sex hästar. Viktor var inte ens född ännu och det var egentligen inte alls något läge för att få hem en oinriden ponny.

Så när hästarna acklimatiserat sig på sitt nya ställe kontaktade Pelle sin vän Hans Lundbäck, och undrade om inte hans dotter Helena Lundbäck kunde försöka rida in honom.
– Men Helena var för ung då, hon åkte av direkt.
– Istället blev det Ellen Brunes som tog hand om ponnyn, hennes pappa tränade för mig och jag frågade om de ville prova Robin. Vi pratade innan om att han var busig och inte inriden, och att de fick lämna tillbaka honom om det inte gick bra.
– Men de gillade honom och köpte honom en tid senare.

Helena Lundbäck

Hoppryttare med VM-meriter, Norrköping.

En som bryter av trenden i hyllningarna om Robin är Helena Lundbäck. Hon var inte alls förtjust i ponnyn som under en eller två veckor kom hem till familjen på prov.
– Jag minns Robin för att jag tyckte han var ”knäpp”, säger Helena.
– Jag var nio år och ponnyn var oinriden och klapphingst, så det var ju inte så konstigt att jag inte var för imponerad av den.

När Helena efter vårt samtal tar upp tiden med Robin med sina föräldrar Hans och Solveig Lundbäck, kan de inte minnas ponnyn. Det gör däremot Pia Karlsson, som då var Hans hästskötare och bodde på gården.
– Pia minns att Pelles säljargument var att Robin hade så smala ben så han skulle inte riva för då skulle benen gå av, säger Helena med ett skratt.
– Om jag inte minns fel så var Ellen Brunes här och provred honom hos oss också.

Ellen Brunes

Hoppryttare, unghästutbildare, tränare, Hjo.

Robin kom till den då 11-åriga Ellen på hösten när han var två eller tre år. Eftersom han inte hade några papper var det osäkert med hästens ålder.
– Det var sagt att han var fem år och valack, men enligt tänderna var han yngre – kanske var han tre år och på väg att bli fyra, säger Ellen.
– Och sedan så var han ju klapphingst, men vi kastrerade honom ganska tidigt.

Ellen och hennes tvillingsyster hade ridit shetlandsponnyer och gått på ridskola, så de var inte helt gröna på ridning.
– Dessutom red vi alltid barbacka eftersom vi inte hade någon sadel, så vi hade ganska bra balans.
– Men Robin bockade, så vi ramlade av honom oräkneliga gånger. Pappa hade ridit i det militära och hade den skolan bakom sig, så han longerade oss barbacka utan att vi hade något som helst att hålla oss i. Det var bara att luta sig bakåt för att lära sig att inte ramla av.
– Själv hade jag väl satt på en gjord eller i alla fall gett mina barn ett par tyglar att hålla i, och man kan väl säga som så att det gick åt ett barn eftersom min syster tappade intresset.
– Men å andra sidan blev den andra ryttaren väldigt duktig på att sitta kvar på bockande hästar.

Ellen kan inte minnas att de riktigt hoppade in Robin, men de var ute och tävlade i flera grenar.
– Vi tävlade i elitallsvenskan för Flen i hoppning och han gick lätt fälttävlan. Dressyr var aldrig riktigt hans grej, men han var bra i terrängen.

Efter några år såldes Robin vidare och Ellen gick över på stor häst. Det var Ellens pappa som tränade för Johan Spetz, och på så sätt kom Robin att hamna i den familjen.

Fredrik Spetz

Hoppryttare, driver Stall Spetz AB, Linköping.

Fredrik Spetz var i 10-årsåldern när han fick hem Robin. Föräldrarna som drev ridskola hade sett till att Fredrik innan dess hade haft en supersnäll förstaponny att lära sig rida på.
– Men med Robin var det lite mer drag kan man säga, det var bara att vänja sig vid att ramla av, minns Fredrik.
– Han bockade. Jag flög som regel av minst en gång varje gång vi hoppade.

Ju äldre Fredrik blev och ju mer han lärde sig hur Robin fungerade, desto bättre gick det. Men Robin fortsatte bocka – framförallt efter hinder – och Fredrik åkte ofta av.
– Jag red i grupper för pappa, och jag minns att det var jobbigt att ramla av på träningarna.

Trots bockningarna så bet Fredrik ihop och tog Robin upp Msv B i hoppning.
– Han var min första riktiga tävlingsponny och jag lärde mig jättemycket på honom.
– Robin var inte en sådan där tävlingsmaskin, utan han var en bra första tävlingsponny som egentligen var bäst på LB och LA nivå.

Fredrik växte snabbt och gick ganska tidigt upp på stor häst, och i samband med det såldes Robin vidare.

Carin Pettersson

Uppfödare, ägare av CC Holsteiner Breeding och Åby Ridklubb i Norrköping.

Carin Pettersson köpte Robin från en familj i Katrineholm, och då visste hon att Fredrik Spetz hade ridit honom tidigare.
– Vi ringde till familjen Spetz för att förhöra oss om ponnyn innan köpet, och de bedyrade att han var så snäll, minns Carin.
– Men det visade sig ju att det var han inte. Dottern var tolv år då och Robin slängde av henne hur som helst. Jag fick sitta upp på honom och då var han ju förstås som ett lamm.

Under tre år stannade Robin i familjen, och dottern Victoria lärde sig att sitta kvar. Även Victoria tog sig upp till Msv B-nivå i hoppning med Robin innan han såldes vidare till en familj som red vid Åby Ridskola.
– Men han kom snart tillbaka. Då började vi använda honom i ridskoleverksamheten och det gick så bra, han var så snäll. Han blev en riktig favorit.
– Så han gick från att vara tävlingsponny till lektionshäst och läromästare innan han fick bli pensionär.

Anna Ringholt

Verksamhetschef vid Åby Ridklubb

För Anna Ringholt var det blandade känslor när Robin gick med på lektionerna. Å ena sidan var han så snäll och lyhörd att hon nästan kunde peka ut hur han skulle hoppa en bana, å andra sidan kunde han kasta av ryttarna.
– Det gällde att hålla koll på honom, säger Anna.
– Mulen blev lite längre på honom, han blev som en tapir, sedan kom två snabba ryck och en skruv. Hade ryttaren inte koll då så ramlade de av.

Under de tio år som han gick lektioner på Åby var han väldigt omtyckt, och han blev något år framröstad till stallbästis.
– Alla pratade om honom, och han har verkligen satt sina spår här.
– Han var otroligt välriden, Ellen hade gjort ett bra jobb, han kunde det mesta. Det var en exemplarisk ponny när han inte gjorde de där skruvarna.

Men på slutet började Anna känna att hon inte orkade med fler barn som ramlade av, och dessutom så förändrades tiderna.
– Idag skulle det inte fungera att ha en sådan ponny i verksamheten.

Att Robin har blivit så gammal som han är tycker Anna är helt fantastiskt.
– Han var ju aldrig sjuk heller den där ponnyn, och aldrig halt. En fantastisk ponny.

Fakta

Robin

Namn: Robin

Född: 1984

Mankhöjd: 138 cm

Härstamning: Okänd

Ras: Okänd, kanske en arabkorsning

Främsta meriter: Gått elitallsvenskan i hoppning med Ellen Brunes och Msv B med både Fredrik Spetz och Victoria Eriksson

Favoritgodis: Mandarin, men helst av allt kraftfoder

Egenhet i stallet: Rymmer om han får chansen. Gnäggar högt så fort han får höra eller får syn på mat.

Bästa kompis: Falco (men han kan reta sig på honom ibland)

Aktuell med: att få ett fint liv som pensionär.