Dressyrhingst med guldglansHan har gått två EM och vunnit alla stortävlingar som kan vinnas i Sverige. Tillsammans med flera olika ryttare har Jarno befunnit sig i dressyrtoppen i över ett decennium, och nu när den framgångsrika tiden med Emilia Bergåkra är över sluts cirkeln. Jarno är tillbaka där allt började, men nu som läromästare åt en ny ung ryttare.
Jarno lämnar tävlingsbanorna – blir läromästare
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Efter tre framgångsrika år tillsammans har Emilia Bergåkra sagt adjö till sin tävlingskamrat Jarno. När hon tog över den guldglänsande och välmeriterade hingsten var Emilia 14 år gammal, och tillsammans har de nått stora framgångar och Emilia har plockat upp Jarno till ytterligare en nivå.
Jarno är en ponny som alltid har väckt uppmärksamhet. Redan när han kom till Sverige som 3-åring var han omskriven i media, och den långbenta isabellen har ända sedan dess haft ögonen på sig. Men Jarno är inte bara en ponny med en vacker färg.
– Han får också uppmärksamhet för att han både rör sig trevligt och har så fin karaktär, säger Emilias mamma Sigrid Bergåkra.
Såg en god utvecklingskurva
När Jarno kom till Emilia för tre år sedan kände både Sigrid och Emilia att det fanns en potential hos hingsten, trots att han var äldre.
– Det var viktigt för oss att känna att det fanns en god utvecklingskurva att jobba med, det är en del av tjusningen i utbildningen, säger Sigrid.
– Emilia hade redan fina tävlingsmeriter både på B-ponny och som childrenryttare, och att det kom tävlingar med Jarno in i bilden var bara grädde på moset.
Under den första säsongen ingick såväl SM-brons som deltagande vid både Falsterbo Horse Show och i Friends, samt internationellt tävlande i Norge, Danmark och i tyska Hagen. Dessutom var Emilia och Jarno reserver till EM.
– Då visste vi inte om han kunde bli bättre, men det kunde han, säger Sigrid.
– Tillsammans med Emilia utvecklade han en helt fantastisk trav där han gick från sexor och sexkommafemmor till åttor och åttakommafemmor, och helheten blev så mycket bättre.
Jag har alltid drömt om att få rida i Falsterbo, och tänkt hur det skulle vara att vara den som vann.
Under ekipagets andra säsong kom utdelningen snabbt. Redan i april satte Jarno och Emilia personbästa vid Falsterbokvalet i Linköping, och de åkte på flera internationella tävlingar där de hade fina framgångar.
– I Holland var vi det enda svenska ekipaget som red final, säger Emilia.
– Och i Falsterbo hade vi verkligen fått kläm på traven. Jag har aldrig ridit som jag red där då och Jarno rörde sig otroligt. Han var så fin, det är den ritten jag gillar mest – vi var som ett sammansvetsat par.
Falsterbosegern var en drömvinst
Resultatet av drömritten i Falsterbo blev seger på över 73 procent, och känslomässigt betydde den vinsten mycket för Emilia. Sigrid förklarar att hennes barn mer eller mindre är uppväxta på Falsterbo Horse Show, och att det är som en slags hemmaarena för dem.
– Jag har alltid drömt om att få rida i Falsterbo, och tänkt hur det skulle vara att vara den som vann, säger Emilia.
– Det är en så speciell stämning där med mycket folk och ofta blåsigt. Hästarna blir lätt spända, men Jarno blev bara finare av det. Jag är stolt över att vi kunde förvandla det spända till spänst, det var magiskt.
Emilia och Jarno kom fyra på SM det året, och utöver den minnesvärda Falsterbosegern hade de även en fin internationell säsong och blev uttagna till EM i Polen.
– Men EM var kanske vår sämsta tävling, säger Emilia, och det märks tydligt att hon inte vill fokusera på just det minnet när hon pratar om Jarno.
Jag är stolt över att vi kunde förvandla det spända till spänst, det var magiskt.
Även i år var Jarno och Emilia aktuella för EM, och om de hade ingått i truppen som Sverige skulle ha skickat till Polen skulle det blivit Jarnos tredje EM – sitt första europamästerskap gick han 2011 med Amanda Svanberg. Förklaringen till att Jarno kunnat hålla sig på toppen under en så lång period tror Sigrid beror på att hingsten har fått gott om tid
– Det är jätteviktigt för oss gångartsnördar att inte gå på för snabbt. Gång och schvung behöver tid på sig.
– Det är också viktigt att barnen förstår att utbildningen är en process mot att nå ett mål, och att det är en spännande resa, förklarar Sigrid om fördelarna med att låta utvecklingen ta den tid den behöver.
Litade på varandra
Nu när Emilia har fallit för åldersstrecket är det dags att gå vidare med andra hästar och ponnyer. Jarno har redan lämnat Bergåkra gård i Hälsingland, och Emilia har svårt att hålla tårarna tillbaka när hon pratar om sin vän.
– Jarno är som en liten herre, han är känslig och har en hög integritet och var inte alltid så jättegosig.
– Men vi litade på varandra, jag kunde rida ut på honom barbacka och vi var nära varandra. Han brukade ha mulen nära ansiktet, säger Emilia och spricker på rösten.
Förhoppningen för Emilia och Sigrid är nu att Jarno ska få pensioneras från de stora tävlingarna. De vet att grundtanken är att han ska återgå till aveln, samtidigt som han på ålderns höst nu ska få glädja ytterligare en ryttare.
– Han har lämnats vidare till en liten tjej, och vi hoppas han ska få vara en fin läromästare till henne men att han ska pensioneras från tävlandet, säger Sigrid.
– Emilia och Jarno var uttagna till Friends i år, och vi hade önskat att få avtacka honom där.
– Nu när det blev som det blev så kanske Emilia gör en videofilmskavalkad om honom som avtackning istället – så kanske dyker det upp en liten nyårsfilm om Jarno.
Sökte en fortsättning på avelsarbetet
När Jarnos ägare Karin Levin Angergård berättar om inköpet av Jarno som 3-åring, var han svaret på det hon sökte som en naturlig fortsättning på det målmedvetna avelsarbete hon hade påbörjat.
– Jag har mina idéer om hur en fin ponny för barn ska vara, och jag har suttit mycket på läktarna runt om i Europa och tittat på ponnyer, säger Karin Levin Angergård.
– Det jag har sett är att exteriören har mycket större betydelse för ridbarheten än man kan tro, speciellt i dressyr.
Karin hade fastnat för de holländska NWR-ponnyerna, och med importen av Verona’s Bo-Gi var hon en bit på väg.
– Bo-Gi blev en poppis hingst och jag tjänade in en del pengar på honom, och då tänkte jag att jag skulle ha en hingst till. En jag kunde använda på döttrarna till Bo-Gi och där jag kunde bibehålla typen.
En slump att hon hittade Jarno
Redan från början var Karins tanke att hon ville ha en isabellfärgad hingst, men när hon hittade Jarno var det ändå en slump.
– Jag bara råkade sitta där på läktaren den dagen när han blev bruksprovsetta som 3-åring.
– Det var kul att få in en gul hingst till Sverige, även om det var mycket prat i början om att avkomman kunde bli albino. Men det dröjde inte länge förrän alla blev förtjusta i honom.
Jarno kom till Sverige mitt i betäckningssäsongen och fick ett interimistiskt tillstånd sitt första år. När det blev dags för honom att visas vid bruksprovet som 4-åring blev han veterinärt kasserad.
– Jag tror det var jantelagen som gick in där, säger Karin.
En dag fick jag frågan om jag inte kunde tänka mig att leasa ut Jarno som tävlingsponny.
Som 5-åring fick Jarno göra ytterligare ett bruksprov, och nu fick han till slut sitt godkännande.
– Den här gången hittade de inga fel på testiklarna, så jag tror det var en personlig grej mot mig. Att jag inte skulle tro att jag kunde komma och få in en hingst till.
– Så det var en underbar känsla för mig när han blev godkänd, och att han sedan blev en så duktig sportponny.
Inte meningen han skulle bli tävlingsponny
Men att Jarno hamnade på tävlingsbanorna var egentligen inte planerat från början. Att han hamnade hos Anna Svanberg berodde på att hon skulle utbilda Jarno inför bruksprov och hingstshower.
– En dag fick jag frågan om jag inte kunde tänka mig att leasa ut Jarno som tävlingsponny.
– Det visade sig att de hade tyckt att Jarno var så snäll så de hade slängt upp lilla Amanda på ryggen på honom. Amanda var bara tio år då och vägde 32 kilo, men han var så snäll mot henne och bara gick.
Hos familjen Svanberg finns en lång ponnytradition, och med hjälp av moster Anna och mamma Anette Svanberg debuterade Amanda och Jarno direkt i en LA-klass. Men innan dess hann Jarno med några klasser med Marina Mattsson.
– Amanda red sin B-ponny Findus parallellt med Jarno, och när hon på grund av körtelfeber inte kunde rida båda så fick jag frågan om Marina under en kort tid fick rida Jarno eftersom det saknades en ponny i Willands elitlag.
– De vann individuellt i Nordhalland. Och med Jarno och Marina i laget försvarade Willands sitt SM-guld det året.
Vann küren i Globen
Tillsammans med Amanda Svanberg gick Jarno sedan från klarhet till klarhet. Ekipaget red EM, tog individuellt SM-silver, två guld vid lag-SM, ett lag-silver vid NM, vann küren i Globen och toppade rankinglistorna för säsongen 2011. Men några år senare var olyckan framme.
– Jarno halkade på ett isigt golv och bröt ett jätteviktigt ben i låret, säger Karin.
– Veterinären sa att han aldrig skulle kunna komma tillbaka till sporten.
Men Jarno trotsade veterinärens dom och kom tillbaka med besked. Efter ett och ett halvt års frånvaro från tävlingsbanorna dök han upp igen – den här gången i Danmark.
– Jag blev kontaktad av den danska familjen om de fick låna Jarno. Jag kände dem sedan tidigare då jag hjälpt till vid en import av en welshhingst de red.
Tillsammans med Sara Aagard Hyrm klättrade Jarno upp till topp-10 i Danmark, och ekipaget fick ett wild card till ECCO Cup där de kom fyra.
– Det är en jättestor tävling i Danmark som är ungefär som Falsterbo är för oss svenskar, förklarar Karin om ECCO Cup.
– Men sedan hade danskarna egna ponnyer de ville fokusera på, och eftersom Jarno var alldeles för bra för att stå som tredje ponny i stallet valde de att lämna tillbaka honom.
Äntligen SM-guld
Jarno kom tillbaka till Sverige och reds av Amanda Barnestam Olsson, och detta ekipage tog sig hela vägen till det eftertraktade SM-guldet.
– Sedan blev det en hel del tandagnissel eftersom de trots SM-guldet inte blev uttagna till EM. Amanda var så ledsen för det, minns Karin.
– Men de tog lagsilver på NM och kom tvåa i Friends.
När Amanda blev för lång för Jarno och Emilia Bergåkra tog över tyglarna, kände Karin en stor trygghet i Jarnos vidare utbildning med teamet som Emilia hade runt sig.
– Hon hade Cecilia och Sigrid hos sig, så jag tänkte att det här kommer att ordna sig bra.
– Och Emilia lyckades ta fram en trav på Jarno som vi inte fanns hos honom, säger Karin stolt.
Emilia lyckades ta fram en trav på Jarno som vi inte fanns hos honom.
Nu när Emilias resa med Jarno är över, var det tänkt att Jarno skulle få komma tillbaka till aveln – det har nämligen inte blivit så mycket av den varan under åren. I Svenska Hästavelsförbundets register Blå Basen finns 48 avkommor registrerade efter Jarno, där de yngsta är nu fem år gamla. De relativt få avkommorna har visat upp goda egenskaper, och för två år sedan tilldelades Jarno avelsvärdesklass A både för prestation och exteriört.
– Han var i avel på Anna Svanbergs tid, och han kom hem en kort period 2014 och fick några ston under fjorton dagar.
Cirkeln är sluten
Att avelsaktiviterna skulle gå parallellt med en sjätte ryttare var inte planerat. Men Karin berättar att hon en dag blev uppringd av Anna Svanberg och frågade om Karin inte kunde tänka sig att låna ut Jarno till hennes dotter Alice. Karin och hennes man Kent kände att där blev cirkeln sluten, och Jarno står nu ännu en gång hemma hos Anna Svanberg.
– Det är inte meningen att han ska tävla mera, utan han ska bara gå som läromästare till Alice som är tretton år nu.
– Men om allt går bra och Jarno är fräsch så kommer vi inte att säga nej om det blir fråga om tävling igen – man vet aldrig vart det bär, avslutar Karin.
Fakta
Jarno
Namn: Jarno RP 145
Ras: Holländsk ridponny. I härstamningen finns främst welsh och engelskt fullblod.
Född: 7 maj 2001 hos R. Bonhof i Nederländerna.
Härstamning: e Coelenhage’s Purioso u Amarens e Coelenhage’s Let’s Be the Best. Jarno är linjeavlad på Coelenhage’s Let’s Be the Best som förekommer både som farfar och morfar.
Mankhöjd: 147 cm (D-ponny)
Avelsvärdesklass: A både för exteriör och prestation
Ägare: Karin Levin Angergård, Stuteri K2
Tävlingsryttare: Amanda Svanberg, Sara Aagard Hyrm (DK), Amanda Barnestam och Emilia Bergåkra.
Främsta meriter: Deltagit vid EM för Sverige 2011 med Amanda Svanberg och 2019 med Emilia Bergåkra. Lagsilver och lagbrons vid NM med Amanda Bernestam Olsson och Amanda Svanberg. Individuellt SM-guld med Amanda Barnestam, individuellt SM-silver med Amanda Svanberg och individuellt SM-brons med Emilia Bergåkra. Tre guld vid lag-SM med Marina Mattsson och Amanda Svanberg. Seger och placeringar vid Falsterbo Horse Show. Seger och placeringar vid SIHS i Globen/Friends Arena.
Framgångsrika avkommor: Flertalet diplomston och guldbelönade avkommor. Dottern SB My Jar har två BIS-titlar vid ASRP’s riksutställningar. Flera avkommor har belönats med utmärkelse vid 3-årstest och kvalitetsbedömning – både som gångarts- och hopptalanger. Sonen Angelo har förutom två gångartsutmärkelser även SM-silver i dressyr.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på