Jennifer Bratt sålde landslagshästen: ”Jag har varit väldigt ledsen”

Guld på lag-SM med Södertälje Ridklubb i somras, nia på YRSM, uttagen till de unga ryttarnas Nations Cup-final i Nederländerna september, där de inte red i laget men var felfria och elva i ungdoms-Grand Prixen, GP-femma över 1,50-hinder i Billdal i oktober och kvalade till höstfinalen av Arena Youth Tour på Friends och till vårfinalen i Scandinavium. Listan kan göras lång över det senaste årets framgångar för Jennifer Bratt och Malou Blue PS (HANN val f-13 e Messenger-Chacco-Blue, uppf Gestüt Lewitz). Ekipaget toppade dessutom fjolåret med att bli uttaget till B-truppen för young rider 2023.

Allt var bäddat för en mästerskapssatsning i år, men istället korsade den 178 centimeter höga valacken Atlanten för två veckor sedan. Såld till en ännu så länge hemlig köpare i USA.
– Det var inte alls planerat. Jag var uttagen i B-truppen och skulle göra en satsning mot EM. Vi hade precis kommit upp och börjat hoppa 1,50 och Malou gjorde det så bra. Vi hade gjort upp hela tävlingsplaneringen och hade massor av roliga saker att se fram emot, säger Jennifer Bratt.

Men budet gick helt enkelt inte att motstå.
– Jag har fått frågor på honom genom åren, men jag har hela tiden sagt att jag inte kommer att släppa honom innan ett EM. Men till slut gick det inte.

Jag har varit väldigt ledsen. Det har varit jag och Malou i tre år och vi har gjort mycket tillsammans.

Jennifer Bratt

Beslutet var inte lätt att fatta.
– Jag har varit väldigt ledsen. Det har varit jag och Malou i tre år och vi har gjort mycket tillsammans. Vi har varit en sväng i Skåne, vi har varit hos Pontus och vi har varit i Tyskland. Han har alltid varit med och det var jättejobbigt att sälja honom, berättar Jennifer.

Gick inte att svänga

Svängen i Skåne var när Jennifer var arbetande elev på Grevlundagården mellan 2019 och 2020. Med sig dit hade hon egna hästen Gamorka (KWPN sto f-11 e Corland-Ahorn, uppf Jan Verhagen) och försäljningshästen Dolly. Dolly såldes och Gamorka visade att hon inte ville tävla, varpå hon fick bli mamma istället.

I den vevan åkte Jennifer till Tyskland och Paul Schockemöhle för att hitta en lovande häst att satsa med. Malou Blue var en av de tio hästar hon provred. Men det sa inte klick från start.
– Jag föll inte alls för honom egentligen. Han gick inte att svänga, han var helt oridbar och han var jättevild.

Han hoppade fantastiskt men var hemsk att rida på marken.

Jennifer Bratt

Senare samma dag gick Jennifer omkull med en av de andra hästarna och gjorde illa handen. När det var dags att välja ut vilka hon ville provrida igen nästa dag, sa hon bestämt nej till att prova Malou igen.
– Jag hade skadat handen och han var så stark. Det gick inte att kontrollera honom, berättar Jennifer som ändå blev övertalad av mamma Anna Bratt och hästförmedlaren Maria Ring.

Att det fanns ett stort hopp i Malou rådde det ingen tvekan om, det kände även Jennifer, och med ett annat bett gick det lite bättre dagen efter.
– Han hoppade fantastiskt men var hemsk att rida på marken. Jag visste att det skulle bli ett stort projekt, säger Jennifer som fick hem Malou i början av 2020.

Grät av frustration

Första hoppträningarna för Lisen Bratt Fredricson gick sådär. Malou gick knappt att svänga åt något håll, värst var det åt vänster, och han var sjövild.
– Det gick inte alls. Vi hoppade små hinder och han for runt och bockade. Jag fick stanna hela tiden, för jag hade ingen kontroll alls. Han var lika vild även om jag longerade innan, han hade så otroligt mycket energi, berättar Jennifer.

Efter Grevlunda och en mellanperiod började Jennifer som arbetande elev hos Pontus Westergren, och där lossnade det lite med Malou. Bitvis kändes det dock hopplöst och ibland grät hon av frustration.
– Jag var mest arg på mig själv för att vi hade köpt en häst som jag inte klarade av, säger Jennifer.

Mycket handlade om att komma tillbaka till grundridningen och få honom med mig.

Jennifer Bratt

Hjälpen på marken var det som slutligen gjorde susen.
– Pontus är väldigt bra på markarbetet. Han var med i princip varje dag när jag red och han satt även upp på Malou. Mycket handlade om att komma tillbaka till grundridningen och få honom med mig. Malou var väldigt stel och vi gjorde mycket lösgörande arbete. Det var mycket övergångar och att han skulle vara rak, berättar Jennifer.

Nästa äventyr gick till Brandt Stables i Tyskland där Jennifer arbetade som beridare mellan våren 2021 och våren 2022. Med sig hade hon förutom Malou även Lottie’s Diggi Steve (SWB val f-15 e Diarado-Oramé, uppf Familjen Lena Borssén), som hon hade ropat in på elitauktionen på Flyinge hösten 2019. ”Steve” såldes dock under tiden i Tyskland.

Resa på flera plan

Vad lärde du dig under de här åren?
– Jättemycket – både om hästar och på ett personligt plan. På Grevlunda fick jag lära mig mycket om hästar, hästhantering och hur hästar ska skötas. Hos Pontus var det mycket markarbetet och ridningen som stack ut – och i Tyskland fick jag lära mig att jobba, säger Jennifer med ett skratt.

Malou har inte varit någon enkel häst, men till slut blev han det för mig. Han var fantastisk att rida och jag älskade att rida honom.

Jennifer Bratt

Vilka är nycklarna till framgångarna med Malou?
– Jag lade ner väldigt mycket tid på markarbete och till slut fick jag ordning på honom. Jag tog mycket hjälp för att få honom dit, men jag har också lärt känna honom och hur han vill ha det.

– Malou har inte varit någon enkel häst, men till slut blev han det för mig. Han var fantastisk att rida och jag älskade att rida honom. Han var mjuk, fin och liksidig och han kunde alla rörelser som man vill göra. Dessutom var han härlig att ha att göra med. Han är otroligt snäll och positiv.

– Jag skulle kunna be honom om vad som helst och hans svar skulle alltid vara ja.

Framtidslöfte på lösdrift

I dagsläget rider Jennifer inte alls utan jobbar på förskola. Hon letar eget boende men bor än så länge hemma hos föräldrarna i Norrtälje. Stallet utanför huset ekar tomt. På en lösdrift en bit bort går dock 2-åriga ”Cleo”, Gamorkas enda avkomma då hon dog i samband med fölningen. Quick-Star ter Putte är pappan.

– Jag ska inte sluta med hästar, men jag tänkte passa på att resa lite när jag inte har någon häst att rida. Fram till sommaren vill jag leva ett vanligt liv och se hur det är. Jag har ändå haft häst sedan jag var åtta år gammal. Sedan får jag se om jag kanske köper en ny häst efter sommaren. Annars får nästa häst bli Cleo och en satsning mot att rida unghästchampionat med henne, säger Jennifer.

Hon känner igen många drag av Gamorka hos dottern. När det gick som bäst tävlade Jennifer och då 7-åriga ”Morran” framgångsrikt upp till 1,40, och det var ett speciellt sto med stor kapacitet.
– Cleo har fått mycket av sin mamma. Hon är flockledare men så fin att ha att göra med. Hon är väldigt söt och väldigt modig, hon är verkligen superkaxig. Hon släpar runt med stor presenningar och är totalt orädd. Det ska bli väldigt roligt att se vad hon kan bli, säger Jennifer.