Jens Fredricson: ”Poängsätt dig själv som ryttare”

– När jag får en ny häst i stallet så tar det ett och ett halvt till två år innan jag har den helt i mitt system. Egentligen är det inte förrän det tredje året jag har hästen som jag kan börja förvänta mig att den ska prestera på topp, säger Jens Fredricson.

Helst vill han jobba med lite yngre hästar, gärna sju-åtta år.

– Tar jag över en äldre häst måste jag anpassa mig och rida den på samma sätt som den förra ryttaren gjorde. Egentligen kan man säga att hästar är lite som lera, så länge de är formbara kan du utveckla dem som du vill, men när de väl stelnat i sin form är de svåra att ändra.

Oavsett ålder på hästen försöker Jens variera arbetet så mycket som möjligt. Ridpasset inleds nästan alltid med en sväng utomhus och ofta förläggs hela ridpasset på vägarna runt gården.

– Allt går egentligen att göra ute. Man kan rida slalomövningar, skänkelvikningar, övergångar, fattning från skritt till galopp och så vidare. Jag tycker om att rida ute, men det är klart att det blir många pass även på ridbanan eller i ridhuset också, säger Jens.

När han markarbetar hästarna blir det ofta i dressyrsadel. Han tycker själv att sitsen blir bättre och att han kan inverka mycket bättre än i hoppsadeln.

En annan ingrediens i Jens träning är bommar och cavalettibockar. Att få hästarna att jobba över bommarna, oavsett om det är skritt, trav eller galopp, är ett bra sätt att stärka dem och få dem mer självbäriga och i balans.

– En häst måste kunna bära sig själv och ryttaren, utan bärighet får man inga långsiktiga resultat.

Utveckla gångarterna

Från början handlar det om att utveckla hästens rena och fria gångarter. Unghästen måste lära sig att gå rakt fram och bjuda framåt med ryttare på ryggen och på så sätt bli starkare och orka mer.

– Det gäller att få hästen att vinkla sina bakben så att den lyfter magen, höjer manken, jobbar med ryggen och inte bara rör på benen. Då kan den slappna av och komma till ett arbete där den tar ett äkta stöd på bettet, förklarar Jens.

Att sitta på små volter och bocka in halsen ger inget resultat.

I det här arbetet finns inga genvägar. I stället måste ryttaren veta vad som krävs och ha en bra känsla för att hjälpa hästen att hålla takten och vila på steget. 

– Att sitta på små volter och bocka in halsen ger inget resultat. Samma sak med gramantygel, jag är emot att använda den för jag ser inte att den kan ta mig till det resultat jag vill uppnå.

Övergångar med timing

Något som Jens däremot jobbar mycket med är övergångar mellan gångarterna. Det spelar ingen roll hur gammal hästen är, övergångarna är ett ständigt inslag i träningen.

– En korrekt gjord övergång sker med timing och en samordning mellan hjälperna. Hästen måste bjuda framåt och vinkla sina bakben. Kan jag inte göra en bra övergång kommer jag heller inte kunna balansera hästen bra innan hindret.

Under ett ridpass poängsätter Jens gärna sig själv. Allt för att kunna utvecklas ytterligare.

– Jag tänker – hur bra var den här övergången eller hörnpasseringen? Hur många poäng får den? Vad ska jag justera för att den ska få högre poäng? Det är frågor som tvingar mig att fokusera på att hela tiden göra saker bättre. Alla hästar förtjänar att du strävar efter fulländning.

Skyll aldrig på hästen!

För Jens är det otroligt viktigt att ryttaren aldrig får skylla på hästen. I stället måste man vända sig till sig själv och fråga – vad kan jag göra bättre och vad var det jag inte gjorde tillräckligt bra i dag?

– Blir du arg och irriterad, släpp tygeln – klappa hästen och sluta rida den dagen. Det är ingen idé. Är du själv inte i bra form är det bättre att du bara skrittar ut eller rider helt kravlöst. För du kan aldrig lura en häst, den vet om du är rädd, ängslig, irriterad, spänd eller vad det nu är som stör.

– Det blir inte ett bra ridpass om du själv inte är motiverad, konstaterar Jens.

Men det är inte bara ryttaren som måste vara motiverad. För att även hästarna ska känna sig motiverade och sugna på att arbeta jobbar Jens mycket med varierad träning. Dessutom ska ridpassen inte bli för långa per gång.

– Jag rider max i en timme. Däremot får de äldre hästarna ofta gå två pass per dag. 

Tömkör ofta

Varannan dag blir det dubbla pass för Jens mer rutinerade hästar. Förutom ett markarbetspass blir det skritt ute, eller lösgaloppering, eller tömkörning.

– Jag tömkör gärna hästarna, tycker att det är ett bra sätt att komplettera deras träning och det är nyttigt att se hur de använder kroppen i sitt arbete även när man inte sitter på.

Att förbereda träningspassen är också en del i Jens träning. Framför allt när det kommer till hoppningen. Dagen innan ett viktigt hopp-pass brukar han låta hästen hoppa banan men med väldigt låga hinder, för att på så sätt rida igenom vägarna och känna hur kommunikationen fun-gerar. På så sätt kan kvaliteten höjas ytterligare dagen efter, när hindren är högre.

– Även här brukar jag sätta poäng på mig själv. Hur bra var passet, vilken nivå höll upplägget den här veckan och så vidare. 

Vara ett team

För Jens del handlar det hela tiden om att utvecklas och bli en bra partner till sin häst. Att vara ett riktigt team, där det räcker att tänka vad som ska göras för att hästen ska förstå. 

– Hästen är ett resultat av ryttaren och det arbete som läggs ner på den. För en del går det enklare men oavsett är det en fantastisk känsla när man verkligen är ett med sin häst. När ridningen är rätt, då är det vackert att se på, avslutar Jens. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2024.