Johan Svensson på egna ben: ”Vi gör väldigt mycket rätt i Sverige”

New forest-hingsten Jolly Roger bar Johan Svensson till SM-guld år 2000. Strax därefter lämnade 16-åringen Sverige för att utbilda sig till beridare i Tyskland. Där blev han invigd i dressyrens alla hemligheter. Först 2014 kom han tillbaka till Sverige för ett beridarjobb hos Hannell Dressage och nu, 20 år senare, ställer sig Johan Svensson på helt egna ben.

I dagarna slog han upp portarna till den egna tränings- och utbildningsverksamheten hos familjen Ryder på bildsköna Bäckatorp Gård utanför Halmstad.
– Jag kände att det var dags för ett nytt kapitel i livet, där det finns mer plats för familjen och där jag själv kan styra hur jag vill att framtiden ska se ut, säger Johan Svensson.

Han är tacksam över tiden hos Patrik och Camilla Hannell där han främst tävlade unga hästar framgångsrikt. Inte minst svenskfödda Avicii (SWB val f-12 e Hohenstaufen II-First Wish, uppf Tullstorp Dressage Stable AB) med vilken Johan Svensson vann Breeders Trophy 2016. Under åren hos Hannell Dressage tränade han också för Jan Brink, som är en långvarig samarbetspartner till Hannells.

– Det har varit ett fantastiskt samarbete, men med ett flertal hästar sålda världen över kände jag att det var dags för en nystart. Jag kände helt enkelt att jag ville vara lite mer fri och göra min egen grej, säger Johan Svensson.

Att det blev Halmstad föll sig naturligt med tanke på att familjen är rotad utanför Falkenberg, där Johan Svensson bor tillsammans med sambon Louise Ridderbjelke och barnen Juni, snart fem år, och William, som blir två år i maj.
– Sverige är ju lite begränsat när det gäller ridanläggningar, men Bäckatorp Gård är perfekt. Det är en väldigt familjär anläggning med lagom många boxar. Jag vill inte ha för stort stall.

Vill satsa på unga hästar

Planen är att satsa på fem till sju hästar, främst med sikte på att utbilda och sälja. Och ryktet att Johan Svensson har öppnat eget har redan spridit sig.
– Det har kommit in några kusar redan, alla med utländska ägare. Tanken är att samarbeta med två till tre ägare och på sikt även investera i någon egen häst.

Det innebär dock inte automatiskt att Johan Svensson siktar på att rida mästerskap. Även om han vunnit både Prix S:t Georges och Intermédiaire II samt tävlat Lövsta Future Challenge med stoet Rosmarin (DWB sto f-08 e Blue Hors Romanov-Solos Landtinus, uppf Peter Nielsen), ligger hjärtat främst i att utveckla unga hästar för stordåd på dressyrbanan.
– Min passion har alltid varit att utbilda hästar och se resultatet när man tävlar. Det är där man får kvittot på om man har utbildat dem bra.

Tyskarna har ju sitt system och jag kom nog in i den sista svängen av den gamla skolan.

Efter en gedigen dressyrkarriär, först i Tyskland och därefter med Jan Brinks vakande ögon på sig, råder det ingen tvekan om att Johan Svensson är väl rustad.

När du ser tillbaka på tiden i Tyskland – vad tänker du då?
– Jag var precis fyllda 16 när jag åkte ner till Linsenhoff, där jag gjorde klart min beridarutbildning. Jag visste väl inte riktigt vad jag gav mig in i, men jag blev fostrad i det tyska systemet ganska snabbt.

Har det varit tufft?
– Det har absolut varit väldigt fostrande. Tyskarna har ju sitt system och jag kom nog in i den sista svängen av den gamla skolan. Det är nog inte riktigt lika hårt för dagens ungdomar.

– På min tid fick man verkligen slita för att ta sig uppåt i den tyska hierarkin. Du börjar som lärling, sedan blir du beridare och får jobba för att skaffa dig meriter. Är man duktig får man chansen att rida bättre hästar, men det gäller att hela tiden vara lite före och lägga några timmar mer än alla andra i stallet.

– Det kunde bli väldigt många arbetstimmar, sex till sju dagar i veckan. Ibland gick vi upp halv tre på morgonen för att rida, sedan var det iväg med lastbilen och rida fem hästar på tävling. Man fick verkligen jobba.

”Mer cirkulation i kvalitetssporten”

Förutom den strikta tyska skolan när det gäller kunskaperna i sadeln och arbetsmoralen, har Johan Svensson också med sig både nationella och internationella framgångar på meritlistan. Inte minst från att ha ridit det tyska bundeschampionatet, som är i en klass för sig, och efter ha utbildat ett flertal Grand Prix-hästar.

– Jag har fått väldigt mycket erfarenhet och träffat många fina människor. Jag har skapat ett nätverk för framtiden och lärt mig hur det är utanför Sveriges gränser. Det finns ju ett helt annat utbud av tävlingar därnere, det är en helt annan industri.

Vad kan Sverige och Tyskland lära av varandra?
– För svenskarna handlar hästarna väldigt mycket om kärlek och ett intresse. Det är härligt att se, men vi behöver kanske bli lite mer professionella när det gäller att producera och handla med hästar.

– För 20 år sedan var det ju tyskarna som var bäst, nu cirkulerar det väldigt mycket. Något år är det engelsmännen, nästa år är det holländarna och sedan danskarna. Det har blivit mycket mer cirkulation i kvalitetssporten. Sverige har också väldigt bra ryttare och hästar. Det är klart att Tyskland med sina 83 miljoner har en större spets, men svenskarna har ändå kommit väldigt både i hoppning och dressyr.

Vi gör väldigt mycket rätt Sverige.

– Vi gör väldigt mycket rätt Sverige. Det vi behöver bli duktigare på är att utbilda hästar och få fler ryttare som är duktiga på att utbilda hästar, säger Johan Svensson.

Han jämför Breeders Trophy med bundeschampionatet, där nästan nio av tio ryttare som kvalat 5-åringar till bundeschampiontet är rena proffs.
– Åker man till Breeders är de högst placerade proffs, sedan är det oftast amatörer som fött upp sina egna hästar. Vi behöver fler proffsryttare i Sverige, och vi behöver bli bättre på att utbilda och sälja hästar.

Det blir dock inte bara utbildning och tävling i nya verksamheten, tanken är att även börja hålla träningar någon gång efter nyår. Johan Svensson har hjälpt Lina Jönsson i många år, vilket är något han också tänker fortsätta med.
– Jag gillar att göra lite av varje och inte bara sitta och rida. Jag tycker om helheten i hästbranschen.

På sikt är tanken också att sambon Louise Ridderbjelke ska bli mer involverad i verksamheten.
– Vi vill skapa något eget tillsammans inför framtiden och ha det som livsstil. Det är det som är drivkraften bakom det.

Målet för 2021 är att ha hästarna i fas med sikte på bland annat Falsterbo Horse Show.
– Jag kan inte avslöja exakt vad jag har i stallet, men några guldklimpar är det faktiskt. Bland annat är det en väldigt intressant 4-åring och en mycket intressant 3-åring. Nu återstår bara att se vad som händer med tävlingarna under det kommande året.