Kajsa Boström: ”Ryttare, fortsätt drömma!”

Starten på mitt liv inom hästsporten var mindre glamorös. När jag var nio år och det startat en ridskola inom farbart avstånd från hemmet var min dröm att få rida lektion en gång i veckan. Det var hett efterlängtat. Lördagarnas lektioner genomfördes med mer skräck än förtjusning.

Jag ville bara rida snälla hästar, som Java, min favorit. Hon var enögd och gudomligt snäll. Egentligen var jag nöjd med att bara vara i stallet. Men ridningen ingick i paketet för tio kronor och då red jag. Det var rörigt på lektionerna, jag ramlade av och det dröjde flera år innan jag kunde rida utan rädsla. I stallet var jag aldrig rädd, där gick jag och drömde om hur duktig ryttare jag skulle bli en gång. Våga hoppa, galoppera snabbt över ängarna, tävla … 

Drömmen växte och drygt tjugo år efter ridskolestarten red jag mitt första dressyr-SM. Under de här åren lärde jag mig bland annat att: Allt du lär dig är inte bra eller sant. 

Du kan hamna i en situation där du lägger alla dina drömmar och all din passion i händerna på någon som ska förvalta det på bästa vis – men som inte gör det. Jag undrar ibland vad som hänt om jag i stället träffat rätt människor. Det är inte lätt att bara säga att du ska byta tränare när du har lagt din själ i händerna på någon. 

Jag vill säga till dig som hamnat där, ge aldrig upp drömmen. Våga använda ditt sunda förnuft och finn nya vägar. Hitta människor som på olika vis hjälper till i rätt riktning i stället för att sudda ut drömmen. Stallet och ridsporten fostrar, ibland på olika vis.

En hjärtesak för mig är att vi fortsätter att drömma om och med hästarna.

Mitt arbetsområde täcker flera ridsportgrenar så arbetsuppgifterna varierar. Det kan vara frågor som: ”Hur får jag någon som kan limma skor på hästen?” eller ”Hur fixar jag bättre övergångar i piaff-passage?”. En hoppryttare behöver lära sig tempoväxlingar i galopp och ”Hur gör jag för att hitta externa sponsorer till min satsning?”. Ibland får jag trösta en ledsen ryttare med en skadad häst eller dela lyckan med någon annan i framgången med att ha uppnått en ny nivå i träning eller tävling. 

Mellan allt detta försöker jag hinna med att i olika kanaler tala om vikten av god ridning, korrekt handhavande av hästarna och inte minst gott uppförande mot varandra.

Jag drömmer fortfarande att mina ryttare lyckas ta sig till sina mål. En har precis anmält till sin första Grand Prix. Detta trodde ingen av oss när vi träffades för sex år sen. Men vi fick med tiden en vision, en dröm, och det gick! 

En hjärtesak för mig är att vi fortsätter att drömma om och med hästarna.

Jag lever min dröm, till hundra procent.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2024.