Mitt examensarbete

Jag hade då tävlat ponny i tre år, upp t o m LA:P1, alltså motsvarande MsvC, med skolor och enkla byten. Det var en stor ära och ett erkännande för mig att få förtroendet att rida med stång och bridong. Ett drygt år senare debuterade jag i MsvB och tävlade för första gången på kandar.

Min första stora häst och läromästare Guvernör (f  1992 e Goldlöwe 767-Galant)

Under de följande tio åren har jag provat på många former av betsling; allt från att träna seriebyten med endast grimma (och barbacka…), inridning av unghäst på kapson, Working Equitation med lans och enhandsfattning på portugisisk blank stång till löpträning av fullblod på Hackamore.

Jag har ända sedan jag var liten “gotlandsruss-unge” haft förmånen att ha kloka, erfarna och kunniga människor i min närhet och jag har framför allt alltid läst mycket och själv sökt kunskap i böcker och inte enbart på tyckartrådar via olika sociala media. Därför var ämnet för mitt examensarbete på Beridarutbildningen i princip självklart. I mitt första utkast till arbetsbeskrivning formulerade jag ämnet så här:
Jag har valt att titta närmare på kandarets användande ur flera olika perspektiv, historiskt, geografiskt och framför allt med avseende på hästens välmående. Särskilt aktuell är bettslingfrågan här i Sverige med avseende på Svenska Ridsportförbundets ändring av betslingsregler i dressyrens tävlingsreglemente. Det är sedan 2015-01-01 inte längre tillåtet att tävla MsvC på kandar och det är inte längre obligatoriskt med kandar från MsvB:4.

Laurie’s Gift på väg ut till en bettlös galopprunda utmed Flyingeån.

Min personliga ståndpunkt i denna fråga är att jag vill kunna välja att rida de hästar som det passar på kandar och att inte göra det med andra. Jag uppfattar det också som att det tack vare regeländringen 2015 är färre hästar som betslas med kandar enbart på grund av en tvingande regel, trots att kandar kanske är ett sämre val för den individen. Jag tror också att färre hästar riskerar att ridas på fel anpassat och/eller fel hanterat kandar, tack vare regeländringen.

Min slutsats är att kandarets betydelse i svensk dressyrsport kommer att förändras och att det i större utsträckning kommer att användas så som det beskrivs i Ridhandboken 1 (Miesner et al., 2003), det vill säga av den rutinerade ryttaren som rider en välutbildad häst och för att ge finare hjälper. Samt att, som Bo Tibblin skriver i sin legendariska Ridlära (Tibblin, 1980) kandaret aldrig får bli ”…en genväg till att få hästen att gå på tygeln. Att på så sätt försöka ersätta ryttarens bristande förmåga är dömt att misslyckas.”

Min övertygelse är att det som regleras på tävlingsbanan ger utslag påverkar de val ryttarna gör i sin vardagsträning. Det som premieras i tävlingssammanhang påverkar rimligtvis hur ryttarna tränar sina hästar till vardags, vad gäller såväl arbetsmetoder som utrustning. Som Frank Jespers uttryckte det ”You get what you ask for”!

Jag har sammanfattat mitt 20-poängsarbete med studiens syfte, frågeställningar och hypoteser enligt nedan.

Sammanfattning
Syftet med studien är att ta reda på om det, genom att reglera användandet av kandar, är möjligt att förbättra dressyrsporten och, viktigast av allt, hästarnas välfärd.

Kandaret är en betsling som kan ha en stor inverkan på hästen. Naturligtvis är det så att betslingens skärpa avgörs av hur ryttaren hanterar den. Oerfarna ryttare och kandar är en tveksam kombination eftersom kandaret kräver djup kunskap om hur det anpassas och används på ett korrekt sätt.

Studien omfattar intervjuer med representanter för Svenska Ridsportförbundet, såväl som en enkätundersökning bland svenska dressyrdomare och tränare på samtliga nivåer. Målet har varit att besvara följande frågeställningar:

1. Vad ligger till grund för de nuvarande betslingreglerna vid svenska dressyrtävlingar? Hur kommer det sig att användandet av kandar är reglerat? Hur skiljer sig de svenska reglerna från de internationella?
2. Vad låg till grund för de regelförändringar som ägde rum vid årskiftet 2014/2015?
3. Vilka, om några, effekter har de ändrade reglerna haft på svensk dressyrsport?
4. Finns det anledning att skärpa reglerna ytterligare? Borde de internationella reglerna också förändras?
Studiens hypotes är att Svenska Ridsportförbundet, genom regelförändringarna avseende användande av kandar, har bidragit till följande:
1. Hästarnas välfärd har ökat, tack vare ett minskat oskickligt användande av kandaret, samt tack vare att hästar som inte trivs på kandar inte längre behöver tävlas på det.
2. Domare och tränare upplever en högre kvalitet bland de ekipage som har kvalificerat sig för Msv-klass utan att använda kandar.
3. Domare och tränare upplever i tävlingssammanhang en ökning av antalet hästar som arbetar korrekt och tillfreds på tygeln, och ett mer skickligt användande av stångbettets effekter. De ser också färre hästar som arbetar bakom hand, och färre hästar som uppvisar konfliktbeteende på grund av munproblem.
Studien stödjer hypoteserna. Följande resultat från studien är särskilt intressanta:

• 93% av domarna som svarade på enkäten upplever att det före regelförändringarna förekom att oerfarna ryttare använde kandar utan att kunna hantera det korrekt.
• 87,8 % av domarna som svarade på enkäten upplever att det före regelförändringarna förekom att ryttare använde kandar utan att kunna anpassa det korrekt.
• 64,9% av domarna som svarade på enkäten upplever att kvalitén på ekipage som kvalificerat sig för MsvB under 2015 (alltså på träns) har ökat.

Slutsatsen är att SvRF genom regeländringarna har bidragit till att dressyrsporten förbättrats och att hästarnas välfärd ökat. Det innebär också att FEI med en regeländring om valfri betsling i alla klasser skulle kunna uppnå en totalt sett högre kvalitet på ridningen, nöjdare hästar, och därigenom uppfyllande av punkterna i Object & General principles, t ex ”Durchlässigkeit” with no tension or resistance.

Att genom valfrihet öka möjligheterna att göra det som är bäst för varje individuell häst ökar den totala hästvälfärden inom sporten.

Jag ser fram emot att kunna delge examensarbetet i sin 44 sidiga helhet inom kort. Välkomna med frågor kring arbetet, eventuella funderingar och synpunkter.