Karantänen tuff för VM-hästar – de svenska veterinärerna berättar

Den långa flygresan till USA var bara början för VM-hästarna. Vid ankomsten väntade en 48 timmar lång karantän, som innebar ännu en påfrestning för hästarna.
− Hästarna är inte vana vid att stå på box i 48 timmar, säger landslagsveterinären Rasmus Westgren.

Wega ville inte dricka

− Flera av hästarna kände av karantänen, och Wega tyckte att vattnet var äckligt, så hon ville inte dricka, säger Lisa Lidbeck, landslagsveterinär för Sara Algotsson Ostholts Wega och de andra fälttävlanshästarna.
− Vi gjorde vad vi kunde för att smaksätta vattnet. Jag åkte till och med och köpte dunkar med vatten i en affär. Jag hade velat sätta in dropp, men tilläts inte att göra det i karantänen.

Lisa Lidbeck förklarar att när en häst slutar dricka svarar hästens kropp med att stänga av och spara på det som finns kvar, för att inte förlora ännu mer vätska och mineraler. I ett sådant läge är det inte lätt att prestera på topp.
− Ser man till djurskyddet så var karantänen inte bra. En häst fick kolik i karantänen och fick föras till djursjukhus, medan en annan drabbades av korsförlamning. Detta drabbade andra nationers hästar, säger Lisa Lidbeck.

Prov analyseras

För Wegas del ledde den dåliga inledningen på USA-vistelsen till att hon aldrig startade i fälttävlans terrängmoment.
− Hade vi haft tre veckor på oss så hade hon hunnit anpassa sig, men nu räckte inte tiden. Med facit i hand skulle jag ha varit ännu mer påstridig om att få sätta in dropp. Personalen i karantänen ville inte se någon behandling av hästar som inte var sjuka, men jag var inte så pigg på att vänta tills hästen verkligen blev sjuk, säger Lisa Lidbeck.

Karantänsreglerna för tävlingshästar som kommer till USA innebär att de ska vistas i karantän i 48 timmar. Under den tiden analyseras blodprov för att se att de inte har några smittsamma sjukdomar.

− Det var varmt och fuktigt, och hästarna är inte vana vid att stå på box så länge med väldigt lite möjligheter att få röra på sig, säger Rasmus Westgren, veterinär för hästarna som tävlade i hoppning, dressyr och paradressyr.
− De fick bara ledas i stallgången två gånger om dagen. Reglerna som gällde lämnade en del i övrigt att önska, och det verkar som delstaten North Carolina tillämpar regelverket hårdare än andra delstater. Det amerikanska jordbruksdepartementet USDA är dessutom fyrkantiga att ha att göra med.

Hade kunnat göras bättre

Hopphästarna och dressyrhästarna klarade sig bra, men pararyttaren Louise Etzner Jakobssons häst Zernard drabbades av fång och Louise tvingades avbryta tävlingen.
− Det är svårt att säga vad som utlöste hans fång. Det kan vara stressen i sig, och kanske att det blev ett visst foderbyte. Att stå still i karantänen var nog inte orsaken i det fallet, säger Rasmus Westgren.

Både han och Lisa Lidbeck konstaterar att karantänen var en påfrestning, som dessutom blev än större genom värmen och fukten
− Men man får gilla läget när det gäller reglerna i ett land, säger Rasmus Westgren.
− De kunde ändå ha gjort några enkla saker för att göra det bättre, som att erbjuda vatten som inte var klorerat och ta urinprov för att kontrollera om hästarna drack ordentligt. En övervakad plats där hästarna kunde få röra sig i både skritt och trav borde också gå att lösa, säger Lisa Lidbeck.