Karin Engström fortsätter blogga hos Ridsport

Jaha, så var man hemma igen och min resa ligger bakom mig och känns nästan overklig redan, vardagen kommer så snabbt med både tryggheten och tristessen. Jag landade för två veckor sedan och hade en tuff vecka med jetlag och oron hur allt skall bli nu när verkligheten kommer ikapp! Om ni missat att jag sa upp en trygg halvtidstjänst för att åka iväg kan ju ni ta in det i mina kval!

Har alltid jobbat deltid som anställd och kört mitt eget företag Equitrain de andra timmarna på dygnet, det har varit kul och stimulerande med kollegor och hela känslan att vara med i ett sammanhang, för att inte nämna en fast (liten) lön och semester varje år. Men det har också varit ruggigt slitigt, jag har varit sliten och stressad mellan två jobb som bägge kräver massor av engagemang och ansvar. Har pusslat med lunchfodringar, mockningshjälp, ridit tidig morgon och sen kväll, alltid jobbat helger!

Dessutom köpte jag och min man, Jonas, ett renoveringsobjekt för åtta år sedan som tagit alla minuter och kronor som funnits över…att vi överlevt är ett mirakel…eller att vi inte gått i väggar eller skiljt oss måste var ett tecken att det som inte dödar härdar!

Detta har inneburit för mig svag prioritering på min egen ridning, ingen tävlingshäst, bara unga hästar och andras hästar, det blev inte bättre av att ekonomin i Sverige sjönk som en sten precis efter vi köpt gården. Inget sug efter hästar, alla avvaktar, ingen har råd att lämna häst på utbildning…jag har stått med egna uppfödningar och andras hästar  till salu utan att ens  fått ett telefonsamtal! Så min resa till Kalifornien var en egotripp och verkligen välbehövlig, och blev precis så lyckad som jag hoppasdes.

Såå nu skall jag alltså köra solo utan skyddsnät… och Ridsport ville jag skulle fortsätta blogga för att ni läsare skulle vara intresserade av hur en snart  50-årig KVINNA vågar satsa helt på eget företagande och dessutom hur jag tänker runt de hästar och ekipage jag utbildar. Är ni intresserade får vi väl se efter hand, jag kommer i alla fall försöka ge er en ärlig bild av mig och mitt tänk, både body and soul hos häst och ryttare, ekonomi, kreativitet och tvivel och oro och min kärlek till hästar!

Jag har precis fått hem våra egna hästar, 2-års hingsten Frontalis e Floricello – Synovia, och 3-års valacken Electric e Ampere-White Knee, och 8-års valacken Diamond e Dionysos-Annie. De går mot olika öden i vår, hingsten skall få sadel på ryggen innan bete, en stor snäll kille som växer och växer till min stora glädje! Jag. 176 cm har nu haft snart en handfull för små hästar som jag sålt till lite kortare människor. Det känns som det går troll i det, för nu visar det sig att min 3-åring Electric blir för liten för mig också. Denna pärla har ridits in under min vistelse i LA på Flyinge, sedan vilat sig och nu skall jag sätta några veckors utbildning ytterligare och mot eventuell försäljning eller i annat fall bete. Tänkte dokumentera detta i lite bilder så ni kan se hur jag tänker om markabetet i den åldern och grundutbildningen under ryttare första tiden.

Min äldste häst har precis kommit på lastbil i natt från Strömsholm där han skötts om av en tjej som var min elev på Flyinge sista terminen jag jobbade där. Hon har haft en tuff tid då han haft problem med en hornhinna sedan nästar ett år, det kulminerade under min frånvaro i USA och slutade med att ögat togs bort för några veckor sedan. Han skall ni också få följa, hur han måste lära sig leva med ett öga och hur jag måste hjälpa honom och anpassa mig till vissa rutiner. Redan när jag i natt skulle lasta ur honom ur lastbilen vågade han inte ta huvudet åt det blinda hållet då han kände en kort sidovägg fanns där. Han stod trångt och kunde inte uppfatta hur han skulle göra för att vända halsen rätt. Det kändes i hjärtat på en matte, men snabbt monterade vi ner stolpe och vägg för att han skulle komma ut, en darrig kille kom in i boxen med ett öga som speglade chock och rädsla. Allt är ju så nytt för honom ännu, att dessutom resa och byta miljö är stressande i sig. Ute i sin hage i morse såg han i alla fall glad ut om än lite mindre galen än vanligt…

Ligger i med mina träningar redan, hade bokat in en del kunder innan jag for för att inte svälta ihjäl redan första månaden efter mitt äventyr! Har bland annat tömkörning varje månad i Kalmar-trakten på tre anläggningar som ”delar” på mig var tredje månad, så jag började i lördags i ridhuset på Ingelstorps naturbruksgymnasium. Fina hästar och trevliga människor som vanligt, några som varit med förr och några nya! Kul med variation då hästarna är allt från tävlingshästar som går svår klass nivå till 4-åringar, att få jobba med alla typer av problematik är utvecklande. Nu i helgen flyger jag till Stockholm och har två platser där, (Farsta och Äppelviken), med tömkörningsclinic, teori och personalutbildning! Även mina trogna dressyrelever har övervintrat utan mig och kommer sakta men säkert tillbaka i träning.

Planerar även kurser på Thulesbo Säteri, ni som läst Kalifornienbloggen vet att jag planerade att samarbeta med equiterapeut Camilla Alexandersson och att eventuellt flytta till anläggningen efter hemkomst. Vi börjar nu direkt med kurser tillsammans, flytten får vänta tills jag vet att jag kan ta kostnaden av att hyra stall. Har ju eget stall med sex boxar hemma som jag får börja med i sommar, sedan till hösten måste jag in på en anläggning då jag saknar ridhus. Men ekonomin styr så jag måste ha tålamod och invänta rätt tid och plats, jag är lite otålig av mig så det kan kännas irriterande att inte få sätta igång med allt från början. Men om man inte har ett fett startkapital eller sponsor som hjälper igång med stall eller hästar måste man ha is i magen.

Men kurs i tömkörning tre söndagar i maj är inplanerat och en weekendkurs med vårt gemensamma tänk runt hästträning och självhjälp till friskvård.  Att kombinera equiterapi för att lösa upp låsningar och spända ömma muskler och sedan få hjälp med korrekt träning på töm borde göra stor skillnad hos många ekipage.  Ge kunden kunskap att förstå, känna och se sin häst objektivt, till exempel exteriöra problem, tolka hästens rörelsemönster, uppfatta vad som är hönan och ägget i hästens snedhet, upptäcka ömma muskler eller låsningar. Få förståelse om vikten att samarbeta med en duktig equiterapeut, i kombination med att lära sig enkla stretch övningar, akupressur, massage som underlättar för ekipaget, samt komma igång med korrekt lösgörande och rakriktande arbete  i ridningen och på tömmen. Hur påverkar jag med min sits och min inverkan? Hur kommer man vidare när det är återkommande problematik med hältor eller istadighet? Frågorna är viktiga och många från alla oss ryttare. Detta skall vi tillsammans försöka svara på och förmedla i vacker inramning med boende på slott och massor av gott fika, grill och umgänge med diskussioner i massor.

Ja just nu känner jag mig stark och kreativ, en total omvandling från vraket som gick och tvivlade under jetlagens dimma för två veckor sedan… Men antar det kommer vara upp och ner med självförtroendet framöver också, men jag skall sträva efter mindre djupa dyk och snabbare väg upp när det känns tufft. Jag inleder min start som heltidsföretagande (24/7) med att åka på föreläsning i Malmö i kväll med Charlie Söderberg, Balansekonomi, gratis inspiration till en snart 50 åring som känner sig inte en dag över 30!!

Besök mig gärna på equitrain.se – på återseende.

/Karin