Klonernas era – hur funkar det med avelsframsteg, juridik och pengar?

Vid premieringen hos belgiska BWP i år godkändes hingsten Gem T Z (e Gemini xx–Contendro). På Eklunda stuteri utanför Örebro står den 5-åriga hingsten Otard van’t Roosakker (e Gemini xx-Kashmir van Shuttershof) stationerad. Fadern till dessa båda hingstar, Gemini xx, är en klon till Gem Twist xx, en hopphäst som bland annat vann silvermedaljer vid två OS med sin ryttare Greg Best. Han var dessutom bästa häst i finalen under VM 1990 i Stockholm.

Många uppfödare av hopphästar letar förgäves efter fullblodshingstar som passar i hoppaveln för att erhålla den förädling och energi som fullblodet kan tillföra. Det var därför väldigt tråkigt att Gem Twist var kastrerad och inte kunde användas i avel. Men med hjälp av den nya tekniken kloning kunde man helt plötsligt ta fram genetiska kopior till Gem Twist xx, som dessutom var fertila och kunde användas i avel.

Den första sporthästen som klonades var Quidam de Revel. Ägaren Fleming Velin lät göra ett par kloner och den första föddes 2005. När de ledande avelsorganisationerna i Europa hörde talas om detta blev de förskräckta och diskussionerna gick höga inom World Breeding Federation om hur dessa kloner skulle hanteras. Man var dock överens om två saker. Det ena var att FEI aldrig skulle tillåta dessa kloner att tävla och det andra var att kloning inte kunde leda till några avelsframsteg. Det man gjorde var ju bara att kopiera redan befintliga individer.

Det visade sig att man hade fel på båda dessa punkter. Efter att först ha beslutat att kloner inte skulle få starta, ändrade FEI sitt beslut 2012 och det blev tillåtet att tävla med dem. En av anledningarna var att det inte går att fastställa om en häst är en klon eller inte. Man kan ju alltid hävda att hästen har okänd härstamning och det går ju inte att dna-testa alla hästar med okänd härstamning.

Kostar över en miljon

I dag kostar det över en miljon kronor att klona en häst men det kommer säkert att bli betydligt billigare i framtiden när tekniken utvecklats.

Då kommer det att bli säkrare att få fram en mästerskapshäst genom kloning av en redan framgångsrik häst, än att föda upp den på normalt sätt. Man räknar i dag med att en häst av tusen uppfödningar blir en mästerskapshäst och därför betingar de bästa hästarna priser på över 100 miljoner och därför är det redan ekonomiskt försvarbart med kloning av de framgångsrikaste hästarna.

Det är ju också en kittlande tanke att man kan kora den skickligaste ryttaren genom att flera ryttare rider kloner av samma häst. Varför inte låta de tio högst rankade ryttarna få varsin klon av Casall och All In, och så låta dem förbereda sig under ett år inför en stor tävling där den skickligaste ryttaren skulle kunna utses?

Gömdes på ö

En annan intressant infallsvinkeln är den juridiska frågan. Har man rätt att plocka upp gödsel eller ta lite man från en berömd häst och göra sin egen klon av hästen? Och om en hästägare misstänker att en häst är en klon av den egna hästen, har denna då rätt att dna-testa någon annans häst?

Leon Melchior, som grundade Zangersheidestuteriet, är den hästägare som låtit göra flest kloner. Han har klonat såväl hingstar som ston för att använda i sitt avelsarbete. Under några år lånade han Carthago (f -87 e Capitol-Calando I) från Holsteinerförbundet och hade väldigt stora framgångar med hans avkommor. När det blev tydligt hur bra Carthagos avkommor blev, var hingsten redan tillbaka i Holstein och hans fertilitet var inte den bästa. Melchior erbjöds sig då att låta tillverka två kloner från hingsten, en till sig själv och en till Holsteinerförbundet.

Detta ville man absolut inte höra talas om i Holstein. För att försäkra sig om att ingen skulle få för sig att klona Carthago mot förbundets vilja, gömdes han undan på en ö ute i Östersjön.

Vita tecken skiljer sig åt

Hur är det då med avelsframsteg med hjälp av kloning?

En klon är ju i stort sett en kopia av sitt original. Det har dock visat sig att de vita tecknen på klonerna inte blir desamma som på originalet och två identiska kloner kan alltså ha helt olika teckning. Jac Remijnse driver stuteri Adelheid i Holland och har under många år varit avelsrådgivare till Leon Melchior, fram till dennes död år 2015. Han har sett klonerna på Zangersheide och är överens med dem som driver stuteriet i dag om att klonerna har samma temperament och beteende som sina original och att de dessutom hoppar med exakt samma teknik.

Med hjälp av kloning kan man alltså få fram en fertil hingst från en valack. Detta är gjort med till exempel Gem Twist och Hugo Simons tidigare topphäst ET. Det är också möjligt att låta originalhingsten koncentrera sig på tävling och sedan låta hans kloner sköta om avelsarbetet.

De kan då placeras ut på flera olika ställen i världen så att man inte behöver skicka sperman så långt.

Man kan ta fram flera kloner från ett sto, som man gjort med Ludger Beerbaums mästerskapshäst Ratina Z. Om man då tänker sig att man har tillgång till ett flertal kloner från samma sto och sedan gör fem-sex embryon från varje klon, så kan ett sto få nästan lika många avkommor som en hingst.

Man kan också tänka sig att man tar cellkärnan från en häst som hoppar fantastiskt och sätter in den i en äggcell med mitokondrier som ger den optimala energiproduktionen. Då kan man verkligen tala om avelsframsteg.

”Etiskt tveksamt”

När man läser om kloner på SWB:s hemsida framgår det att SWB inte registrerar kloner. Detta motiveras med att det är etiskt tveksamt eftersom det blir så många missbildade foster. Dessutom är forskarna inte säkra på om arvsanlagen påverkas av kloningen och om detta på något sätt följer med till avkommorna. När en stoägare beställer sperma från en hingst går det inte att fastställa med dna-test om avkomman är fallen efter originalhingsten eller en klon till hingsten.

SWB lyfter också fram problemet med vem som är uppfödare till klonen. Är det den som fött upp originalet eller är det den som gjort klonen? Avkommor till kloner går däremot utmärkt att registrera i SWB, för då är det ju ingen tvekan om vem som är uppfödare.