Klureri i höstmörkret

Ett championat är avslutat på den skånska sidan Öresund, ett annat pågår på den danska kontinenten två broar bort. Kort mätt i kilometer, långt mätt i mentalitet. Om det och av mycket annat kliar det i hjärnbarken, men nu är det svensk dressyr, igen, som är ämnet.

Kommer ni ihåg Dressyrmedaljer.se eller snarare Dressyrens framtid som uppropet också kallades?
Detta är en konstellation som består av Tomas Torgersen och Jan-Olof Wannius samt Johan Lenz, Falsterbos egen dressyr-Generalissimo. Jag påstår att Marie Lundmark som var moderator på deras första publika sittning i Falsterbo är mer involverad än vad hon skyltar med. Som registrator och ägare av domänen www.dressyrmedaljer.se är det definitivt en större inblandning. Om jag ska göra en gissning så är det antingen Lenz eller Lundmark, eller båda två som i skön förening satt ihop ett antal pedagogiska diagram för att visa precis HUR dålig svensk dressyr är. Det vet jag inte med säkerhet, jag gissar här, kanske någon annan fått hedersuppdraget.
Uppdatering, Marie Lundmark svär sig bokstavligt talat fri och meddelar via mail en del synpunkter på detta inlägg men framförall, direkt kopierat från mailet:
-”Min inblandning i projetet – som syftar till att lyfta dressyren och blivit mycket väl mottaget – är att vara moderator och projektledare. All information, statistik och förslag till innehåll kommer från mina uppdragsgivare”, meddelar Marie Lundmark i ett mail till mig som kommentar till detta klureri.

Så på spekulationen och gissningen att Marie Lundmark var mer inblandad än synligt så var det rätt, projektledare är en tung post i dressyrens framtid. Vem som står för diagrammen vet jag fortfarande inte, jag kan nu konstaterata att jag kanske gissat minst 50 procent fel.  
Skärmbild från siten www.dressyrmedaljer.se 

De här ”De fyras gäng” för att travestera på den kinesiska makteliten som en gång styrde och ställde i stormakten Kina [Goggle it kids..] hävdar att de vill svensk dressyr väl, hur ska VI tillsammans bli bättre, hur ska VI vinna fler medaljer. Det är kanske inte ett epitet som är helt rättvist, att associera till de styrande för en diktatur på sin tid. Så Arrangörs-kvartetten får det väl bli.

Jag ska erkänna att jag var ganska skeptisk till idén när den lanserades som en semi-öppen-hemlig aktivitet under FHS. Min enkla tanke var att herrarna Torgersen och Wannius egentligen hade ett helt annat problem de ville ha löst – hur i hela friden ska vi attrahera bättre startfält till våra tävlingar?
FHS har ett kalenderproblem, inklämd mellan Rotterdam, Aachen, Hickstead och ibland Hagen är det inte lätt att få toppnamn. Om arrangören dessutom inte är beredd att vifta med clinic-kortet, jokern i leken som betyder en lönsam intäkt för en toppryttare, så är det svårt. De ryttare som får rida i Aachen – vill rida i Aachen. Sen, hur är det egentligen med biljetterna till dressyren i Falsterbo? Tomma läktare – utsålt i luckan. Inga siffror att få fram som fakta i målet.
GHS har ett vanligt år ett annat problem, inte nästa år när det är final, då kommer alla. Det är långt till Göteborg, mitt i smällkalla februari är det en våglig resa från kontinenten. De ryttare som tar sig till Götet älskar tävlingen, så är det med Falsterbo också. Det passar bara inte riktigt bra.

Men. det bedyrades att det var det faktum, att Arrangörs-kvartetten tror att dressyr är som hoppning, som låg bakom marschordern. Om vi hade större svenska stjärnor skulle publiken strömma till – vilket var huvudvärken som det behövdes aspirin till. För så fungerar hoppningen, RGB på plats betyder utsålt och flera stjärnor finns.
Ridsports läsare hade en lite annan idé.

Det kändes lite avigt med tanke på att svensk dressyr idag har två sådana fixstjärnor, jämför det med perioder när vi haft först Lussan och sedan Brinken. Jodå, ni minns dem om ni tänker efter, själv glömmer jag ALDRIG deras bästa ritter, magi.

Skärmbild från siten www.dressyrmedaljer.se I min värld är Patrik Kittels brons 2011 i Rotterdam och Tinne Vilhelmson Silfvéns konstanta plats på topp-10-rankingen faktiskt ännu större bedrifter. Konkurrensen i grenen är mycket mycket större idag, skillnaden mellan de medelgoda ekipagen och topp-10 är snudd på gigantisk. Så jag förstår inte resonemanget. Men, nu var det ju inte det jag hade på hjärtat, men det är mycket som kliar som ni förstår.

Skärmbild från siten www.dressyrmedaljer.se 
Det tas för lite medaljer, sa Bill. Fler medaljonger, sa Bull.
Detta diagrammet kan även döpas till Finn Fem fel… Kan ni räkna upp dem?
Kontentan är i alla fall – efter ”Rättning” så skiljer det bara en medalj mellan disciplinerna.

Falsterbo-konferensen avlöpte, folk bedyrade att ny mark vunnits, många positiva konkreta förslag. Själv kände jag mig lite som barnet i sagan om Kejsarens nya kläder:
– Ni säger ju ingenting ni aldrig sagt förut!
– Var är de nytänkande progressiva förslagen som ska lyfta svensk dressyr? 
Whatever, som kidsen säger, debatten förtvinade och dog innan den kommit igång.. 

Däremot så kände jag inte att jag hade fog för tanken att Arrangörs-kvartetten inte ville svensk dressyr väl. Det var mer aningslöst än insiktsfullt men inte avsiktligt att inverka menligt på dressyren.

Nu är det annorlunda,  jag är högst villrådig, tvehågsen och i tvivel. Kanske jag borde anamma publikationen Ryttarweekend aka betald-annonsplatstexter-förklädd-till-tidnings stil i skrivandet och lägga in fler utropstecken i varje stycke än Sydsvenskan förbrukar på ett år? Nej det får gå ändå men det är faktiskt fog för en del utropstecken nu. [citat TT-språket: Utropstecken Använd utropstecken sparsamt.]

Det var när jag slog upp dressyrmedaljers webbsida och tittade på de nya ”fina” diagrammen som lagts in som jag blev riktigt blek. Jag är inte coach eller mental tränare som Andy Swärd och Kjell Enhager med flera gurus på området.
Trots det, en tränare till en 400 meters löpare skulle nog aldrig utforma sitt pep-talk på det här sättet:
– Hörrudu du får allt ta lite fler medaljer, nu har dina konkurrenter varit 100 m före dig i starten vid varje mästerskap i 10 år. Ryck upp dig, du är ju sk-tdålig. skärpning annars kommer det ingen publik på stadion…..

Skärmbild från siten www.dressyrmedaljer.se 
Att jämföra sig procentuellt med guldlaget i en tid när procenten har dragit iväg radikalt, för de bästa – inte fullt ut i paritet för alla ekipage, är en otroligt deprimerande övning. [Läs gärna min krönika ”90 procent är en attityd”]
Om målet är medalj varför visa när du nått Kebnekajses topp att det är till K2 du ska?
Det ger bara medalj i en gren Depp-pepp.

Skärmbild från siten www.dressyrmedaljer.se 
Det känns lite hånfullt för mig av diagram-makarna att inte plocka med årets succé på YR-EM i dressyr. Marina Mattsson med sina tre medaljer hade kunna ändra intrycket på den här grafen radikalt, dessutom en historisk silver-medalj till Cecilia Bergåkra i Children-kategorin.

I det här skedet är jag otroligt trött på att dressyr ska jämföras med hoppningen.
Det behövs inte alls, grenen står på helt egna ben.

Arrangörs-kvartetten bör fundera på följande fakta:
Svenska tävlingsryttare fördelar sig ungefär i portioner så här sett till 100 procent aka ryttare:
75 hoppryttare, 15 dressyrryttare, 5 fältävlansfantaster och 5 diverse grenar. Så stor skillnad är det på grenarna storleksmässigt.
Sverige har ca 9 miljoner invånare, Tyskland 80 miljoner , Storbritannien 64 miljoner, Holland 17 miljoner

Sett till vårt dessutom otroligt geografiskt avlånga land så gör vi makalösa resultat med lite folk och mindre resurser än de andra tre toppande nationerna.

Vi borde vara otroligt glada över att vi idag har ett smärre dressyrunder på gång. Den här helgen är tretton ekipage ute och krigar om rankingpoäng och kvalresultat. Kristian von Krusenstierna vann med en ny häst i Oslos CDI3* i ett startfält dominerat av svenska goda ekipage. Patrik Kittel anför hären i Kaposvar, Tinne leder styrkorna i Odense. Vi har en armé av ekipage som klarar den olympiska kvalgränsen. Vi har två ekipage på topp-10 idag, elva hästar finns med på topp-100 i FEIs ranking, fördelat på åtta olika ryttare!

Svensk dressyr rockar fett! Vi kommer på bred front!

JA, det kunde gått bättre i Aachen. JA, visst vill vi alla ha fler medaljer.
ALLT kan bli bättre, men Depp-pepp är portförbjudet och ska motas bort med en kvast, jag tar Blåkulla-transportören till hjälp. 

Det ändrar inte faktum – svensk dressyr rider på en flodvåg av fina ekipage på gång, på väg upp och med hästar redo för stor dåd.

Här i Odense berättade Ulf Helgstrand, vice ordförande EEF och ordförande i DRF, om att han leder en verkligt stark arbetsgrupp som jobbar med Dressyrens Framtid i fokus. Deras resultat ska bli otroligt spännande att följa.

PS. Mitt nästa klurande ska handla om en annalkande skånsk högtid. Jag kallar den Championatsgås med SWB-svartsoppa, en thriller med oväntad salut. Eller kortnamnet #VadhandladeAuktionsgateom #Egentligen

På förekommen anledning, samtliga diagram är skärmbilder från siten www.dressyrmedaljer.se .
Jag står inte på något sätt för innehållet i dessa diagram.