Konsten att gå en bana – så gör proffsen!

För att nå framgång på hoppbanan gäller det att förbereda sig så bra som möjligt. Här ingår att lära sig banan och planera hur den ska ridas. Något som nästan alltid måste göras under tidspress. 

– Titta på banskissen så snart den kommer ut, då vet du lite mer hur banan ser ut innan det är dags att gå den, tipsar Stina Lillje, hoppryttare och tränare.

Domaren ropar i högtalaren att banan är öppen och snart är hela arenan full med ryttare, tränare, föräldrar och kanske kompisar som också vill hänga med för att kolla in den klass som ska ridas.

Tiden är oftast rätt knapp, runt 15 minuter brukar ryttarna ha på sig att lära sig i vilken ordning hindren ska hoppas. Dessutom måste de ha en plan för hur hästen kanske reagerar på ett visst hinder, hur många galoppsprång det är mellan olika hinder och vilka alternativa vägar det finns för att få en så snabb andra fas eller tidshoppning som möjligt.

– När jag går banan med de yngsta ryttarna gör jag det så enkelt som möjligt. Det är viktigt att inte mata dem med för mycket information, förklarar Åsa Hellström, som själv tävlat mycket men som i dag åker med på tävlingar som tränare och coach till ett stort antal elever.

För de minst rutinerade ryttarna handlar det främst om att komma ihåg banan och vilka vägar som ska ridas. Här är inte antalet galoppsprång mellan hindren viktigt. Däremot gäller det att hålla koll på var start- och mållinje är placerade, och även var mål- och startlinjen till en andra fas står, så att den inte missas i ivern att göra en snabb runda.

– Jag är extra noga med de små ryttarna att vi kollar var ettan står och hur de ska rida till första hindret. Sitter man till exempel på en het ponny kan det vara bra att inte ha en för lång väg till ettan, då det är lätt att det blir för mycket fart redan från start, menar Åsa Hellström.

Fakta

Nio tips från proffsen

Berätta för tränaren

Stina Lillje, hoppryttare och tränare:

Gå igenom banan en sista gång innan du ska in. Du ska berätta för din tränare hur du tänker rida, och så kan ni i så fall stämma av om det är några oklarheter. 

Stega avstånden

Åsa Hellström, tränare:

Om du är orutinerad är det bra att träna på att stega avstånd mellan hinder ihop med din tränare eller tillsammans med en mer rutinerad ryttare. 

Var förberedd

Sara Brink, elit- och internationell banbyggare:

Kom väl förberedd. Sätt dig på läktaren och titta på banskissen inför nästa klass, så att du i princip kan banan redan innan du går den. Ju mer förberedd du är, desto mindre nervös behöver du bli. 

Håll rytmen

Jacob Hellström, hoppryttare på elitnivå:

Ta tid på dig att gå igenom banan. Du behöver vara lugn och ta ett hinder och en linje i taget. Träna också på att hålla samma rytm hela vägen.

Ha en plan B

Anna-Clara Pettersson, hoppryttare, tränare och landslagsledare:

Gör en plan B för tidshoppningar när du går banan. Om du planerat för att rida korta vägar och hästen inte riktigt känns som du vill, är det bra att ha alternativa vägar att välja.

Planera starten

Py Jägerdén, hoppryttare och tränare:

Titta var du ska rida innan du startar, redan när du går banan. Du kanske behöver rida förbi ett speciellt hinder, rida nära en skärm, banderoll eller liknande för att ge din häst chansen att slappna av.

Fråga banbyggaren

Fredrik Malm, elit- och internationell banbyggare:

Lär dig att analysera banan. Ta gärna hjälp av din tränare eller någon annan som kan ge dig bra råd. Och du får gärna fråga banbyggaren om det är något du undrar över eller vill ha hjälp med i din analys..

Fantisera banan

Helena Persson, hoppryttare och tränare:

När du gått banan, ställ dig vid sidan om och tänk hur det känns när du ska rida den. Så att du nästan har ridit banan en gång i fantasin innan. 

Gå rätt väg

Ann Liwing, tränare:

Gå banan noga och gå rätt väg. Gå den vägen du ska rida så du känner dig bekant med svängarna och vägarna.

Expandera

Viktigt att starta rätt

En bra startrutin är viktig för att både häst och ryttare ska komma i gång och känna att nu börjar klassen på allvar. Peder Fredricson har tidigare berättat att han alltid letar efter en väg till första hindret där han byter varv och gör ett galoppombyte i språnget innan han rider mot start. Att göra ett avbrott och en ny galoppfattning, eller göra halt och rygga ett par steg innan det är dags att starta, kan vara andra alternativ. 

Eftersom det är många som går banan samtidigt gäller det att vara fokuserad för att komma ihåg vilka vägar som ska ridas. Något som inte alltid är så lätt om det är flera kompisar som ska gå banan samtidigt.

– Mina elever brukar få gå banan själva först och då verkligen fokusera på hur de ska rida, sedan kan de gå ett varv till med kompisarna och då diskutera vilka vägar de vill ta, berättar Stina Lillje.

Gör det lätt för de små

Stina Lillje är också noga med att ryttarna så småningom själva måste lära sig att gå banan och fundera vilka vägar som ska ridas. Även om hon finns med som stöd om det behövs, vill hon uppmuntra dem att bli självständiga och inte alltid vara beroende av att någon ”håller dem i handen”. 

Åsa Hellström går gärna banan i omgångar med sina elever. Först går hon med de yngre och mindre rutinerade ryttarna där de mer diskuterar att ”här kan du behöva bromsa lite”, eller andra enklare instruktioner. Sedan går hon med de äldre ryttarna och då kan det bli mer diskussioner om olika antal galoppsprång eller liknande.

– När jag går banan tillsammans med elever som har större rutin är min uppgift mer att ha ett resonemang med ryttaren och då analyserar vi banan tillsammans. Då är jag mer ett bollplank och stöd när vi kommer fram till vilka vägval och distanser som är bäst för hästen, säger Åsa Hellström.

Noggrannhet i stora klasser

Ju högre svårighetsgrad på klassen, desto viktigare blir bangången och att verkligen kunna analysera distanserna och hindrens placering. Svårklassryttaren Jacob Hellström tävlar mycket utomlands och där kan han behöva lära sig flera olika banor i det närmaste samtidigt.

– Jag gör anteckningar om varje bana i ett SMS, där jag skriver ner antalet meter och galoppsprång och annat som jag behöver ha koll på. Därefter fokuserar jag bara på den klass jag ska rida först. När den är klar kollar jag anteckningarna igen till nästa klass som ska ridas, berättar Jacob Hellström.

Inför viktiga klasser har han en rutin att efter bangången gå undan lite och visualisera för sig själv exakt hur han rider mot varje hinder och hoppar över det felfritt. Skulle tankarna fara iväg och han ser ett dåligt språng framför sig så gör han om proceduren tills han har ”ridit” hela banan på ett optimalt sätt.

– Det här gör att min känsla när jag går in på banan är att jag redan har ridit den ett par gånger – och lyckats, förklarar Jacob Hellström.

Det gäller att veta hur hästen behöver stöttas på olika typer av hinder och distanser.

Han är väldigt noga med detaljerna vid bangång och vill veta exakt hur långt det är mellan alla hinder. Han vill också gärna se någon eller några ryttare rida banan för att ytterligare kunna analysera. Tillsammans med  hustrun Sara Molvidson Hellström, som också tävlar, lägger han upp  planer för varje viktig klass.

– Det gäller också att känna sin häst och veta hur den behöver stöttas på olika typer av hinder och distanser. Allt det här behöver man ha med sig när man går banan, menar Jacob Hellström.

Kolla Ridsports avståndstabell

Här hittar du Ridsports stora avståndstabell för bommar och hinder.

* * * * *

Att glömma banan

För vissa ryttare är rädslan för att glömma banan  en mardröm. 

Ibland kommer ryttaren på i tid vilket hinder som var nästa, och vägen blir bara längre och krokigare. Men det händer att det blir en extra volt, och förstås fyra fel. I värsta fall hoppar ryttaren fel hinder och blir utesluten.

Som tränare eller förälder gäller det att stötta ryttaren som har lite svårare att komma ihåg banan och försöka hitta sätt som underlättar. 

– Det gäller att hjälpa ryttaren att hitta en bra rutin för att komma ihåg banan. Ett sätt är att bara jag och ryttaren går banan först, sedan går hon helt själv en gång till. Därefter sätter hon sig och tittar på ett par ryttare och bara fokuserar på bansträckningen. Det här har hjälpt ryttare att komma ihåg banan bättre, berättar Åsa Hellström.

För några av Stina Lilljes yngre elever har både käpphästar och leksakshästar varit till hjälp för att lära sig banan.

– Vid vissa tävlingar läggs banskissen till första klassen ut redan på kvällen innan, och då är det populärt att bygga upp just den banan för käpphästen eller leksakshästen, förklarar Stina Lillje.

Även på vägen till tävlingsplatsen brukar banskisserna kontrolleras extra för att ryttarna ska vara väl förberedda när de väl kommer fram och får gå banan.

Det gäller också att behålla lugnet i samband med bangång, även om det lätt kan bli stressigt om banan är stor och tiden för bangång kort. 

– Jag blir lite ledsen ibland när jag ser föräldrar stressa barnen vid bangång för att de ska hinna rida fram också. Det är bättre att de lär sig banan ordentligt än att hoppa fram jättemycket. Känner man sig stressad som förälder är det bättre att ha en medhjälpare som är lugn och trygg och går banan med ryttaren, menar Stina Lillje.

Fakta

Hur tänker banbyggaren?

Fredrik Malm, internationell banbyggare, upplever att ryttare på nationell nivå blivit mer intresserade av hur banan är byggd.

– Jag tycker att fler och fler frågar om distanser. Det känns som om man är mer nyfiken och vill lära sig mer, vilket jag tycker är välkommet, säger Fredrik Malm, elitbanbyggare och internationell banbyggare.

Han jobbar för att hitta en balans mellan de olika utmaningar som ryttarna ska ställas inför. Klassens svårighetsgrad och betydelse påverkar hur han designar banan.

– Jag har gärna med grindar och andra typer av utfyllnader, men för mig är det viktigt att placera dem så att det blir enkelt för hästarna att hoppa det. Har jag en större grind sätter jag den i ett rättuppstående, och kanske inte på en linje med ett relaterat avstånd utan mer för sig själv.

Tydliga vägar är något Fredrik Malm eftersträvar. När det gäller tidshoppningar, omhoppningar och fas 2 försöker han placera hindren så att det finns olika alternativ för att spara tid. Målet är hela tiden att ryttarna ska kunna ge hästarna en trevlig upplevelse och inte hamna i för stora svårigheter.

– Jag vill att banan ska vara byggd så att den ryttare som är noggrann och har en bra plan premieras. Ryttare som är fokuserade när de går banan och verkligen analyserar vilka vägar de ska rida och har koll på såväl distanser som hur hindren är placerade, lyckas oftast bäst.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 17/2024.