Kyra Kyrklund: ”Man måste ha grunderna för att nå målet”

Ibland kan förklaringar göras enkla:
– Vill man vara hockeyspelare eller isprinsessa måste man kunna åka skridskor. Det är samma regel för ryttare, man måste ha grunderna för att nå målet, sa Kyra Kyrklund.

Den här gången bestod inte demonstrationsekipagen enbart av dressyrryttare. Inledde gjorde ponnyryttaren Ida Nilsson på sin New Forest Gryets Pontiac (e Priory Dallas RFN-Marits Mistique), som tävlas i såväl dressyr som hoppning och fälttävlan. Christoffer Adriansson, med baser både i USA och Sverige, kommer från hoppningen och han red Click and Cash-Cagliostro-sonen Just Click. En representant från beridarutbildningen var Pontus Karlsson som red 13-åriga skolhästen Xanté (e Santino-Donnerhall). Trion kompletterades av rena dressyrryttarna Olof Axelsson, lärare på Flyinge, med åttaårige Don Ross (e Don Romantic-Chapman) och unga Sofie Relander på Barcelona (e Figaro R-Bernstein).

Med varje ekipage specialiserade sig Kyra på specifika detaljer.
– Jag såg alla hästarna ridna på förmiddagen och skapade mig en uppfattning, berättade Kyra.
– Det är förklaringen till att jag började på ett visst ställe med ekipagen. Jag frågade mig som en konstnär gör: hur ser min idealtavla ut, vilka bitar måste jag lägga till för att få min idealbild?

Ponnyryttare Ida fick koncentrera sig på att få sin Pontiac mindre stark och springig i öppnorna. Det blev sluta på medellinjen, sedan rak häst och så småningom blev ponnyn mjuk och halvhalterna gick igenom. Ida fick också många råd om sin sits.
– Jag vet att jag håller mig fast med benen. Jobbet på medellinjen var väldigt bra, tyckte Ida efteråt.

Just sitsen är ett av Kyras huvudämnen.
– Jag är fanatiker på sits och grundverkan. Det är bara ryttarens inverkan som kan påverka hästen, inte tränaren eller någon annan. Vikthjälperna använder man hela tiden, vare sig man vill eller ej. Tyvärr får många ponnyryttare dåliga vanor när de blivit för stora för sin ponny och klämmer sig fast i sadeln. Ponnyridningen ska bara vara ett trappsteg mot stor häst.

Beridareleven Pontus Karlsson är egentligen mer åt hopphållet men fick nu med Xanté träna både slutor och galoppombyten, med tonvikt på känsla.
– Känslan är avgörande och man måste ha upplevt den för att känna igen den. Därför är det guld värt med en läromästare som Xanté, sa Kyra.
– När jag rider och får en känsla som jag hade på Matador, då vet jag att det är rätt.

Christoffer Adriansson fick rygga en del med Just Click.
– Ryggning är en bra övning som jag tycker används för lite, sa Kyra.
– En häst med spänd rygg kan inte rygga.
Efter ett tag slappnade Just Click av ordentligt och övningarna gick smidigt, inte minst sedan han fått göra en hel del framdelsvändningar.
– Förr i tiden ingick framdelsvändning i Lätt B. Idag är det tyvärr en nästan bortglömd rörelse men det är en bra övning för att få hästen lydig för skänkeln.

När det var dags för Olof Axelsson med Don Ross plockade Kyra fram sin spiral och demonstrerade hur hon ville se att hästens revben drog ihop sig medan ryggen blev mera utdragen och elastisk.
– Man måste börja med hästens ”mellandel” för att få snabba bakben.

Kontakt med båda tyglarna, vända hästen med innertygeln och reaktioner på skänkeln var andra punkter som Olof fick gå igenom.
– Om man inte vänder hästen med innertygeln, hur ska den då veta åt vilket håll man vill den ska gå? Och när det gäller skänkeln får man ta bort den först, när hästen inte reagerar, och sedan använda den medium hårt, och om inte det hjälper så får det bli starkt, och sedan, när hästen lyssnar, går men tillbaka till mjuk.

Sofie Relander avslutade kvällen med sin trevliga Barcelona och fick koncentrera sig på samling. Det blev förberedande övningar för piruetter och för piaff. I piaff-övningarna utgick Kyra från framdelsvändning och Barcelona svarade väldigt fint.
– En väldigt trevlig häst med tre bra gångarter. Men det är ett sto så det gäller att träna så att hon tycker det är roligt, sa Kyra.

Frågorna från publiken levererades via SMS till Kerstin Andrés telefon. Det blev så många olika frågor, på alla nivåer, att man beslöt att ta dem efteråt, nere i arenan, samtidigt som Kyra bjöd på selfie-fotografering.
– Alltid kul att komma tillbaka till Flyinge och hålla clinic. Det var två år sedan nu och det är ett rätt bra tidsspann. Man ska inte hålla clinic alltför ofta, menade Kyra.