Landslagsledaren: ”Vi saknar fler ekipage på toppen”

I helgen reds det svenskt mästerskap för ponny och children med några av Sveriges bästa unga ryttare i startfälten på Grevagården utanför Skövde. På plats fanns även landslagsledaren Sofia Bengtsberg för att hålla ett par vakande ögon på återväxten bland ponny och children. Med sig hade hon Anna-Clara Pettersson, som ansvarar för Baltic Cup.

Efter pressintervjuerna med D-ponnymedaljörerna, där Selma Staffare vann guld som enda felfria hela vägen genom mästerskapet med ponnyn Munsboro Meg, tog hon sig ett snack med ryttarna. ”Det här måste man kunna hoppa om man ska ut och hoppa utanför Sverige. Då är det här första dagen. Det ska man vara medveten om. Då är inte detta finalen, utan dag ett”, sa Sofia Bengtsberg om finalbanan.

Vad har du sett under mästerskapet?
– Först och främst ska arrangören ha en stor eloge för hur tävlingen har genomförts med tanke på corona. De har verkligen skött det fantastiskt bra. Sedan har vi sett väldigt många ritter och de första dagarna var det många felfria. I finalerna var det betydligt svårare. Det har varit en del fel och det har varit utslagsgivande, men det är så det ska vara. Jag har sett några nya ryttare som vi inte har sett så mycket av innan, säger Sofia Bengtsberg.

Du är ganska krass mot ryttarna?
– Ska du ut och tävla internationellt och rida nationshoppningar, då måste du kunna hoppa det här.

Hur långt ner i kategorierna tittar ni?
– Vi har inga landslag i B och C, men oftast är det samma ryttare som får nya hästar. Jag är ju ganska ny på den här positionen, så jag har många namn och ansikten att lära känna. För mig är det jätteviktigt att se många rida och sedan följer man dem hela vägen upp.

– Det finns även en del B-ponnyryttare som rider children, så för oss är det väldigt bra att se alla kategorier. Kommer vi till Baltic Cup är även alla kategorier med där.

Måste man ha flera ponnyer för att vara landslagsaktuell?
– Kriterierna som finns på förbundets hemsida är väldigt tydliga, och det är dem vi går efter. Sedan behöver du inte ha flera ponnyer, utan vi går efter kriterierna per ekipage.

Hur står sig svensk ponnyhoppning internationellt?
– Vi har en bit upp – vi saknar fler ekipage på toppen. Men jag tycker också att vi har en del nya som vi har sett här som är på god väg, och jag tror och hoppas att vi kommer kunna vara med nästa år. Selma har exempelvis varit fantastisk, hon har varit felfri i alla rundor och hon har flera år kvar på ponny.

– Vi har ganska många ekipage på medelsvår B-nivå, men det räcker inte när du kommer ut och ska rida nationshoppningar.

Saknas det bra hästar?
– Nej, men jag tror att väldigt många hoppar över D-ponny och går direkt på children istället. Vi får helt enkelt ett litet tapp på D-ponnyer, där har vi inte tillräckligt många på topp. Samtidigt ändrar det sig från år till år, just nu har vi ganska små årskullar i den aktuella ålderskategorin.

Det är väl också så att en svensk medelsvår A inte räcker långt internationellt?
– Det är första dagen när du kommer ut internationellt, där är det lite mer att bita i.

Kan vi göra något annorlunda på hemmaplan, exempelvis när det gäller banbyggeriet, eller måste fler ut internationellt?
– Jag tror det handlar om både och. Här har det varit jättebra och väldigt väl anpassade banor för de ekipagen vi har haft här, och att det är ett mästerskap. Hon har byggt väldigt bra (Maria Alfredsson, red anm). Men självklart måste vi hela tiden följa med i hur utvecklingen ser ut i Europa.

– Problemet för arrangörer i Sverige är att de får väldigt lite starter i medelsvår A. Då kanske man måste titta på hur man kan få fler starter för att de ska vara bättre förberedda när de kommer hit.

Development Tour fanns ju för några år sedan – kan det vara läge att göra något liknande?
– Förbundet jobbar hela tiden för att hitta nya vägar, men det gäller också att det finns arrangörer och att det finns viljor som vill jobba med det.

– Nu har det varit ett konstigt år i år, det har ju inte gjort det enklare med corona. Vi skulle haft ponnyhoppning på Stockholms stadion i juni, och sådana saker har försvunnit också. Det har varit färre tävlingar det här året och därmed också färre erfarenheter. De har inte varit lika förberedda och lika igång.

– Sedan tror jag säkert att många hästar och ponnyer har mått bra av att få vila lite, och att det inte har blivit lika mycket tävlingshets. Förhoppningsvis kanske man har satt lite mer grundträning och grunder i både ryttare och hästar inför nästa år. Och att vi nästa år kommer ut väl förberedda och väldigt fräscha.

Hur ser utvecklingen ut på children?
– Den är fantastisk. Vi gjorde en Nations Cup i år och där blev vi tvåa. Vi har jättebra childrenlag.

Är det andra generationens toppryttare vi ser?
– Absolut, vi har många childrenryttare som har föräldrar som rider. Jag tror också att inverkansridningen har stor betydelse för utvecklingen. De har lärt sig rida från början och är tvungna att göra det på ett bra sätt – och de får också väldigt bra och välskolade hästar.

Hur är det med återväxten generellt?
– Jag tycker återväxten ser jättebra ut på storhästsidan, och nu tycker jag att den ser bättre ut på D-ponny inför nästa år. Det är väldigt duktiga och ambitiösa ryttare vi har och vi ser absolut potentialen. Vi har sett fina rundor, men samtidigt har vi en del att jobba på.

Fotnot: Sofia Bengtsberg hör till den trio som i november förra året tog över ungdomslandslagen i hoppning. Henrik Lannér fick då huvudansvaret för juniorer och young rider medan Sofia Bengtsberg tog över ansvaret för ponny- och childrenryttarna. Samtidigt fick Anna-Clara Pettersson ansvar för Baltic Cup.