Läraren som importerar tysk sperma

Att Elin Lundgren blev hingsthållare och spermaimportör kom sig nästan av en slump. Som nyutbildad lärare fann hon sig nämligen stå med långa sommarlov.
– Vad gör man egentligen när man har sommarlov? Jo, man ringer till Tyskland och frågar om de vill ha hjälp att rida hingstar, ler Elin Lundgren.

Efter att på 90-talet ha jobbat på hingststation för Jens Meyer var hon välkommen tillbaka och 2004 åkte hon så ner till Tyskland igen. Stallets huvudberidare hade blivit sjuk och Elin Lundgren kastades in i jobbet med ansvar för flera svårklasshästar i hoppning och fyra dressyrhingstar. Hon fortsatte att åka dit varje skollov och några år senare frågade Jens Meyer om hon kunde tänka sig ta över som spermaimportör i Sverige.
– Jag hade mycket stöd från dem de första åren och började ju i liten skala med en hingst. Sedan har jag  lärt mig för varje år vad som funkar bra i form av transporter med mera.

Har råd att vara kräsen

Till en början hade Elin Lundgren bara hingstar i programmet som hon ridit själv, vilket gjorde att hon kände dem väldigt väl.
– Jag hade lyxen att under några år sitta på några av norra Europas bästa hingstar och där satte jag standarden. Ska man göra jobbet med att importera sperma ska det vara bra, slår hon fast.
– Hingstarna ska vara kompletta och ha ”allt”. Det finns så många bra hingstar i dag att jag har råd att vara kräsen.

Att jobba som lärare vid sidan om innebär att Elin upplever sig ha en hälsosam distans till jobbet.
– Jag skulle inte vilja leva på det här utan är glad att göra det på den nivå jag gör.

För Elin Lundgren är det viktigaste att stoägarna får sina hästar dräktiga. Först då kan hon ju släppa och lägga tiden på annat.
– Jag tror jag är en av få som faktiskt följer lådan från dörr till dörr. Jag har ju tiden till det i och med att jag inte har en station med 200 andra ston som står här ute.

Viktigt med bra kommunikation

Hon sållar hårt och väljer inte bara vilka hingstar hon jobbar med utan även seminstationer granskas i sömmarna. Det är stor skillnad på vilken kvalitet stationerna håller.
– För mig är det en helhet på seminstationen som är viktig, att de tar hand om både stoägare och sto på bästa sätt. Det gäller hela vägen från att ta bakterieprov i rimlig tid på stoet till att vara flexibel när det kommer till tidpunkter för undersökningar och beställning av lådor. Stationer som konstant beställer för sent och som inte tagit bakterieprov när stoet inte är dräktigt efter tre brunster vill jag inte skicka till mer.
– Det tar för mycket tid för mig och kostar för mycket för stoägaren. Det är viktigt med bra kommunikation, det räcker inte med bra sperma och ett sto, alla led är lika viktiga för att få dräktigt.

Det är ingen skillnad på vad man skickar i Tyskland och till Sverige.

Med samma kvalitetstänk menar hon att hon inte gärna tipsar om unga hingstar, hur en 3-åring eller4-åring blir att rida är alltför svårt att veta.
– Jag kan bara säga det jag ser och någonstans måste aveln handla om ifall avkomman blir trevlig att sitta på. Jag tycker det är lite märkligt när unga dressyr-hingstar får hundratals ston fast vi inte vet vad de lämnar.

I dag är det relativt enkelt att som svensk stoägare betäcka med tyska hingstar, men Elin Lundgren upplever att många trots det tvekar. En del menar att tyskarna skickar dålig sperma till Sverige. Ett rykte Elin Lundgren, som även arbetat i labb i Tyskland, avfärdar helt.
– Det stämmer så klart inte. Det är ingen skillnad på vad man skickar i Tyskland och till Sverige, säger hon.

Egentligen en konstig bransch

Samtidigt är hon också snabb att påpeka att ett plus ett inte alltid blir två, även om allt går rätt till.
– Jobbar du med rutinerade uppfödare vet de vad som gäller. När det handlar om nya stoägare som kanske bara har ett sto är det svårare.
– Det är en konstig bransch egentligen det här. Det handlar om jättemycket pengar, jättemycket tid och jättemycket känslor.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2021.