Laura Tomlinson: ”Jag är inte så strikt med mina hästar”

Laura Tomlinson, 39, var tidigare välkänd tävlingsryttare under namnet Bechtholsheimer tillsammans med danskfödde Mistral Højris. De ingick i det brittiska guldlaget och tog brons individuellt vid OS i London 2012. När vi börjar prata om träningsfilosofi säger Laura direkt att hon lärt sig väldigt mycket både av Klaus Balkenhol, som hon tränat för under många år, och sin pappa Wilfried Bechtolsheimer (också kallad doktor B). 

Laura bor på Cranmore Farm i England med maken, polospelaren Mark, barnen Annalisa 9 år, Wilfred 6 år,  Hanni Rose 4 år och Tommy 1,5 år.

Hon tog guld med laget och brons individuellt med Mistral Höjris vid OS i London 2012. Nu satsar hon åter mot en plats i landslaget.

Faderns inflytande

Pappan, som gick bort 2020, har haft ett enormt inflytande både på Lauras ryttarkarriär och hennes inställning som hästmänniska. Laura växte upp på en häst-anläggning och satt framför pappan i sadeln innan hon kunde gå. Kärleken till hästarna föddes långt innan hon började tänka på en tävlingskarriär. Just kärleken till och kontakten med hästen är något hon bär med sig varje dag sedan dess.

– Min pappa och jag har alltid haft som mål att visa att man kan rida på toppnivå och samtidigt ha en kärleksfull inställning till hästarna och vara både juste och rättvis mot dem. Det här är något jag stått för hela tiden, dels i min dagliga träning men också i min hästhållning.

Hon är noga med att lägga upp ett varierande träningsschema för hästarna, där dressyrpassen varvas med uteritter, långa sträckor i galopp, bomarbete, longering och träning på vattenband. Hon är också noga med att aldrig be om mer än hästarna är villiga att ge.

– Det här gäller så klart i den dagliga träningen, men det handlar också om att känna av när hästen gjort nog och behöver gå i pension. Jag vill njuta av mina hästar så länge de vill tävla, men sedan vara snabb på att låta dem gå i pension och ha en bra ålderdom när de är klara. Det här lärde jag mig av min pappa och det håller jag hårt på. 

Tålmodig och tillåtande

 Som ryttare är Laura tålmodig, kanske till och med lite för tålmodig ibland. När hon ska förklara säger hon att det känns fel att säga att hon är för mjuk. Mjukhet är något att eftersträva så att vara för mjuk är inte möjligt. Men kanske att hon är lite väl tillåtande och förlåtande ibland.

– Jag är snabb med att hitta på ursäkter för mina hästar och kanske inte så strikt med dem som jag skulle kunna vara. Men jag tycker om att ha roligt ihop med dem. Jag vill att de ska känna att de får busa och bocka om de känner för det, så länge vi samtidigt utvecklas tillsammans.

Hon föredrar korta, effektiva pass och tycker inte om att nöta övningar. Om hästen gör bra ifrån sig avslutar hon, det finns ingen anledning att rida samma moment tio gånger på raken.

– Jag tycker inte om att pressa mina hästar. Känns de bra för dagen så räcker det. 

Gillar utmanande hästar

Laura gillar lite skarpa, alerta hästar med mycket karaktär. Hon säger att hon uppskattar utmaningen hon får av att jobba inte bara med hästens fysik utan också med hästens inställning.

– Jag vill bygga upp en kontakt och ett partnerskap med mina hästar. Jag har fyra barn och jag kan ärligt talat säga att jag behandlar mina hästar ungefär så som jag behandlar mina barn. Det finns många likheter. Du kan inte tråka ut dem genom att öva samma sak om och om igen, du måste hålla övningen intressant och få dem att vilja göra saker snarare än att de bara gör det för att du säger åt dem att göra det. 

 Även det här är en lärdom hon har med sig från sin pappa.

– När pappa tränade yngre hästar sa han alltid att man måste ta dem lite som barn. Du måste förklara så de förstår, för om de förstår kommer de göra allt du ber om. 

– När mina hästar gör fel antar jag att det är för att jag inte varit tillräckligt tydlig. Att bli frustrerad eller arg kommer inte att hjälpa. Om jag stöter på problem försöker jag i stället förenkla så mycket jag kan så att hästen kan förstå vad det är jag vill.

Förstå vad hästen tänker

Det kanske viktigaste rådet som Laura har att ge andra ryttare är att alltid sätta sig in i hästens situation. När du förstår vad hästen tänker och känner så kan du också förstå vilka svårigheter den kämpar med.

– Hästar säger inte nej utan anledning. De är fantastiska djur och de njuter för det mesta av jobbet. Om hästen säger nej är det alltid något som är fel, slår hon fast.

De senaste åren har det inte blivit några mästerskap för Laura, i stället har hon gång på gång hamnat på reservlistan. Nu vill hon tillbaka till sporten på hög nivå.

– Det är frustrerande att inte ha tävlat mästerskap på ett tag, men det driver mig också att koma tillbaka. Med fyra små barn är det inte lika lätt men jag vill samtidigt visa mina barn, och framför allt mina döttrar, att du kan göra allt. 

Nu jobbar hon hårt för att komma med till OS i Paris 2024.

– Det brittiska laget ser starkt ut så jag hamnar nog som reserv igen, haha. OS är ett tufft mål men inte omöjligt.

Denna artikel publicerades först i Ridsport nr 3/2024.