Legendarerna som reste sig över alla andra – fälttävlan

La Biosthetique Sam FBW

Michael Jung, Tyskland

Det är en ynnest att ha fått vara samtida med detta ekipage som personifierar ordet partnerskap.

”Sam the Man” började sin karriär med att ratas av den premieringsnämnd han visades för som ung, med motiveringen att han hade för stort huvud, knepig hoppteknik och var allmänt medioker.

Revanschen kom när han tog silver på unghäst-VM både som 6- och 7-åring.

Ekipaget var sedan det första som hade både EM-, VM- och OS-titlarna samtidigt i fälttävlan. Det lyckades också ta individuellt OS-guld både 2012 och 2016. Sams stora hjärta, vänliga sinne och skickliga ryttare har för evigt skrivit in honom och hans korsade framben över hinder i ridsporthistorien.

Charisma

Mark Todd, Nya Zeeland

Valacken gick från att kallas för ”fet och hårig ponny” till att bli tvåfaldig olympisk mästare och hyllad som en nationalhjälte i Nya Zeeland.

Den 160 centimeter lille Charisma och den 190 centimeter långe Mark Todd var ett udda och karismatiskt ekipage under sin tid på tävlingsbanorna. Deras vägar korsades 1983 och det blev starten på en lång karriär för Todd, som så småningom ledde till att han blev adlad.

Ekipaget tillhör de få som har tagit individuellt OS-guld två gånger i rad, 1984 och 1988, och detta ska ha inspirerat utvecklingen av fälttävlan i Nya Zeeland och alla landets fälttävlansstjärnor som kom efter Todd.

Den modiga vinnarskallen Charisma, som blev 31 år gammal,
älskade både mat och människor. Det sägs också att han följde sin ryttare som en hund.

Headley Britannia

Lucinda Fredericks, Australien

”Brit” banade väg för ston i sporten genom att vara det första stoet på 53 (!) år som vann klassikern Badminton 2007. Mästerskapsmedaljerna rasade inte in under hennes långa karriär även om hon ingick i Australiens silverlag på OS 2008. I stället var det i klassikerna det lilla ettriga stoet regerade. Hon har vunnit Badminton, Burghley och Kentucky och är en av två hästar som hittills ensam har burit sin ryttare till Rolex Grand Slam, alltså att vinna de tre stortävlingarna inom ett år.

Hennes unika kämpaglöd hjälpte henne förmodligen när hon var nära att dö av ett virus 2005. Hon bjöd sin ryttare på många överraskningar: som att pricka in galoppombyten som gav betyget 10 på OS 2008 och bestämma sig för att gå på fyra galoppsprång i stället för sex vid en distans i Kentucky-terrängen 2009. Hon fick två avkommor via ET. Hon lät aldrig någon röra hennes öron under sitt 21 år långa liv.

Hale Bob

Ingrid Klimke, Tyskland

Trots två raka individuella EM-guld, individuellt VM-brons och OS-silver i lag är det inte de här resultaten i sig som främst gör att Hale Bob tar en plats på denna lista. Det är hans fantastiska dressyrresultat som har gett avtryck i fälttävlanshistorien. Den elegante valacken har utvecklat sin medelmåttiga fullblodstrav och medverkat till att det tyska laget slagit världsrekord för dressyrmomentet på mästerskap flera gånger. Inte dåligt för en häst som ryttaren satt av och var färdig att skänka bort för att han var så vild vid en unghästtävling.

Fälttävlan är förvisso ingen dressyrtävling, men dressyren är ett viktigt moment och ett sådant här ekipage inspirerar och visar att det går att leverera högklassig dressyr även med en fulltränad fälttävlanshäst. För övrigt lämnar Hale Bob inget att önska som terränghäst heller.

Sarajevo

Jan Jönsson, Sverige

Sarajevo har kanske inte gjort så stort avtryck internationellt som övriga hästar på listan. Men svensk fälttävlan hade förmodligen sett helt annorlunda ut om han och Jan Jönsson inte hade tagit det där  individuella bronset på OS i tyska München 1972.

Sarajevo kom som 4-åring kom till regementet där Jan Jönsson var furir. Ryttaren tillhörde dem som fick välja häst sist, men han var väldigt nöjd med att just ädle Sarajevo fanns kvar. Det berättas att Sarajevo blev till när Jovial och hans skötare var ute på en ridtur och fick se ett sto som brunstade i en hage. Skötaren knackade helt enkelt på hos stoägaren och erbjöd hingstens tjänster.

Sarajevo var en gentleman och OS-medaljen har betytt mycket – kanske allt – för Jan Jönssons betydelse för svensk fälttävlan i åratal.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2022.