Lena Sellman: ”Dags att ära den som äras bör”

Sedan 1992 har det internationella ridsportförbundet FEI i samarbete med World Breeding Federation for Sport Horses, WBFSH, arrangerat unghäst-VM i dressyr, hoppning och fälttävlan. En tävling om vilket avelsförbund som har världens bästa unghästar. I förlängningen vilket avelsförbund som har världens bästa uppfödare.

Jag föreslog en inbjudan till alla som har en uppfödning med, gärna gratis biljetter, och med instruktioner om hur de ska göra för att delta vid en eventuell prisutdelning. Ridsports Lena Sellman.

Därför är det direkt oförskämt att arrangören inte kallade ens de vinnande hästarnas uppfödare till prisutdelning. Det måste (borde) ha varit mycket pinsamt när några av dem på eget initiativ bestämt marscherade in på arenan och fram till prominenta domare och prisutdelare och mer eller mindre, med sin närvaro, krävde att få delta.

Med rätta. Vem om inte hästarnas uppfödare, förutsättningen för att hästarna ens finns där och kunnat prestera på världsmästarnivå, bör hyllas vid ett mästerskap för avelsförbunden? Det är ju uppfödarna som är avelsförbunden.

Jag träffade uppfödarna till både fjolårets 5-åriga världsmästare Revolution, systrarna Yasemin och Sarah Yanik (handen på hjärtat, hur många visste vem som fött upp Revolution? Det står inte ens vem som är uppfödare på Helgstrand Dressages hemsida, på någon av hingstarna) och årets 5-åriga världsmästare Jovian, familjen ten Bosch. De har för övrigt också fött upp Astrix, som blev världsmästare både som 5- och 6-åring 2010 och 2011. Astrix och Jovians mödrar är systrar.

De vittnade alla om hur de förminskats i det här sammanhanget. Systrarna Yanik fick själva köpa biljetter till mästerskapet och sitta på allmänhetens läktare, men deras avelsförbund hade i alla fall ringt och frågat om de skulle vara på plats. Från arrangörens sida rådde tystnad.
Familjen ten Bosch fick biljetter av KWPN, men ingen förfrågan – eller uppmaning – från arrangören om att komma till prisutdelningen i det fall deras medaljtippade Jovian skulle vinna.

De gick alla dit ändå. Men de fick återvända tomhänta, sånär som på ett inramat diplom. I stället fick de stå lite vid sidan av och se på hur ryttare och ägare fick både tjusiga blomsterkvastar och blanka silvertallrikar med gravyr, för att inte tala om prispengar. Skamligt, om du frågar mig. Andreas Helgstrand hade i alla fall den goda smaken att låta systrarna Yanik få hans blommor när arrangören inte förberett några.

På väg ut från arenan efter avslutat världsmästerskap mötte jag WBFSH:s president, Jan Pedersen. Han sa att prisutdelningens utförande låg på arrangörens ansvar. Han blev lite ställd över min fråga om inte uppfödarna till de deltagande hästarna borde få mer utrymme och uppmärksamhet på ett unghäst-VM som genomförs av WBFSH (i samarbete med FEI). Han kunde inte riktigt se hur det skulle låta sig göras.

Jag föreslog en inbjudan till alla som har en uppfödning med, gärna gratis biljetter, och med instruktioner om hur de ska göra för att delta vid en eventuell prisutdelning. Och så kan de väl i alla fall få blommor om deras uppfödning vinner medalj? Inte bara ett inramat diplom.
Det sista höll Jan Pedersen absolut med om och lovade att ta med nästa års arrangörer när mästerskapet hålls i tyska Verden.

Vi får väl se hur det blir med det, men det är definitivt dags att ära den som äras bör.

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan.