Ligghallar – så skapas bäst en plats för lugn och ro

Tack vare en ligghall blir hästhållningen mer okomplicerad. Hästarna har tillgång till ett skydd för både väder och insekter och kan vara ute fler timmar på dygnet.

Ligghallen kan utformas på väldigt många olika sätt och antingen byggas i hagen eller inredas i befintliga byggnader. Allt beror på hur det ser ut på gården, var byggnaderna ligger i förhållande till hagen och vad det är för grupp av hästar som ska använda den.

Varje gård erbjuder sina egna lösningar, i vissa fall kan det till exempel vara smidigt att inreda en loge som ligghall eller öppna upp en del av stallet.

En ligghall som uppförs separat i hagen, kan vara allt från ett väl förankrat (men flyttbart) plasttält till en enkel träbyggnad med tak eller en rikt ornamenterad byggnad med snickarglädje. Det viktigaste för hästarna är läget och storleken.

Viktig storlek

Storleken på ligghallen är mycket viktig för att alla hästar ska vilja använda den. Det mått som anges som minimimått per häst i djurskyddsföreskrifterna räknas fram som 80 procent av enhästboxens yta, vilken i sin tur grundar sig på ålder och mankhöjd. För en vuxen häst, upp till 170 centimeter i mankhöjd, anges minimimåttet i ligghallen till 7,2 kvadratmeter per häst i ligghall utan utfodring, annars 9 kvadratmeter. Det anges också att det optimala är större utrymmen.

Studier av lösdrifter har visat att hästar vill ha dubbelt eller tredubbelt mer utrymme. När teknikagronom Karin Morgan höll föreläsning om ligghallar på Hippocampusdagen 2017, uppgav hon att hästars behov av individuell distans innebär att de behöver mellan 16 och 24 kvadratmeter per häst.

Detta är ett område som det krävs mer forskning kring för att formulera mer exakta föreskrifter. Men det står klart att ett väl tilltaget utrymme är det första att satsa på, även när ligghallen enbart ska vara ett komplement för hästar som är uppstallade på natten. Det ger dessutom större flexibilitet att förändra gruppen hästar som ska använda ligghallen, eftersom behoven skiljer sig mellan hästkategorier.

Stuterier som har lång erfarenhet av lösdrift för unghästar respektive fölston har sett att unghingstar kan samsas på betydligt mindre utrymme än ungston i samma ålder. Och att fölston kräver mycket utrymme per häst, de vill ha en ”privat sfär” på upp till 20-24 kvadratmeter per sto.

Sammansättning spelar roll

Hästar använder gärna ligghallen om den är väl utformad och placerad på rätt ställe i hagen, med öppning mot söder. Studier av grupphållna hästar som var ute dygnet runt visar att hästarna vistades i ligghallen mellan 20 och 40 procent av dygnet.

Sammansättningen av gruppen är viktig. I en större grupp hästar bildas smågrupper som följs åt till foder, vatten och ligghall. Detta har bland annat visats i en studie av 18 fölston, där maximalt sex individer var inne i ligghallen samtidigt. Smågrupperna bestod alltid av samma ston.

Det finns många intressanta lösningar för att få flera hästar att våga vistas i ligghallen samtidigt. Till exempel genom att sätta upp skiljeväggar – som spiltväggar – mitt i hallen. Kombinerat med fri yta både framför och bakom skiljeväggen har hästarna hela tiden möjlighet att komma undan någon som hotar dem.

Andra sätt är att sätta ett kryss av rejäla bräder i mitten av ligghallen, på så sätt får man fyra olika utrymmen där hästarna inte känner sig hotade av varandra. En sådan lösning har flera öppningar och kan mynna ut på två håll, så att ligghallen kan utnyttjas från två olika hagar samtidigt.

En ligghall består normalt av tre väggar och ett tak och har en öppen långsida. Förhållandet långsida/kortsida bör vara 2:1, så att den inte blir alltför smal men heller inte ett djupt kvadratiskt hål.

För att en ranghög häst inte ska kunna blockera för övriga, måste öppningen antingen vara mycket bred eller också måste det finnas minst två utgångar. Michael Ventorp och Per Michanek anger i boken Bygga häststall att öppningen bör räknas enligt en särskild formel kring mankhöjd och antalet hästar. Det ger en öppning på minst 4,2 meter till en grupp på åtta hästar med en mankhöjd på cirka 150 centimeter.

Torr mark

Ligghallen bör placeras på torr mark, gärna högt läge om det är möjligt och så att hästarna kan ha överblick på omgivningen. Den ska förankras ordentligt i en grusbädd, plintar eller på en betongplatta. Ett hårdgjort golv underlättar utgödsling.

Väggarna kan byggas av trävirke eller grova plastplank i returplast. När en befintlig loge används, har den i regel glespanel som även sörjer för god ventilation. I nybyggda ligghallar kan ventilationen ordnas genom ett öppet område uppe under taket, ventilationsbräder eller vindväv.

Taket bör vara utformat så att snön inte blir liggande och vara försett med kondensskydd. Takhöjden ska vara 1,5 x hästens mankhöjd, men lägst 2,2 meter.

Liggytan ska vara torr, ren och mjuk. Underlaget fast och halkfritt och försett med strö. Särskilt för unga hästar är det bra med möjlighet att ligga torrt och skyddat och helt på sidan, men även vuxna hästar brukar passa på att ligga ner om de trivs i gruppen. En tjock halmbädd verkar vara det som hästar föredrar.

Grovfodret bör placeras utanför ligghallen på en separat utfodringsyta, helst hårdgjord. Den kan gärna vara placerad så att den aktiverar hästarna att röra sig mellan ligghallen och foderplatsen. Markstabilisering kan behövas vid foderplatsen.

Hästarna brukar utnyttja hela byggnaden, de står gärna och solar sig längs ytterväggen eller låter en vägg bli ett vindskydd, utan att alltid gå in i ligghallen.

Utöver att ligghallen ska vara så tilltalande som möjligt för hästarna, bör den vara praktisk för hästägaren att använda. Det ska både vara enkelt att köra dit strö vintertid och att mocka ut den med maskin.

Så här vill hästen ha det
• God utblick över omgivningarna.
• Placering i rätt väderstreck, så att inte snö och vind blåser rakt in. Ofta är söder, sydost eller sydväst bra.
• Stor yta.
• Helst en byggnad med tak.

Djurskyddslagen
Enligt djurskyddslagen finns det krav på ligghall om hästen är ute fler än 16 timmar per dygn. Den ska ge skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats.
Även för hästar som är ute färre timmar ska det finnas möjlighet till vila och tillräckligt skydd mot väder och vind i hagen.

Innan bygget startar
• Bygglov: Kontakta kommunen och kontrollera om det behövs bygglov för ligghallen. Bedömningen om det är en ekonomibyggnad som ingår i jordbruk och därmed inte kräver bygglov, skiljer sig från fall till fall. Hästnäring anses inte alltid knuten till jordbruk.

• Förprövning: Ligghall för högst tio hästar kräver ingen förprövning hos länsstyrelsen. För elva hästar eller fler krävs däremot förprövning. Det kan ta flera veckor innan ärendet handläggs, så detta måste tas med i beräkningen av bygget.

Då används hallen
Användningen av ligghallar har undersökts i ett flertal studier. Gemensamt för resultaten är att det är vid vind i kombination med regn som den används mest. På sommaren kan ligghallen erbjuda skugga och skydd för insekter.

Etolog Elke Hartmann vid SLU i Uppsala har undersökt vilken typ av väderskydd som hästar vill använda om de själva får välja. I försöket användes plasttält i olika utförande:

A. Helt skydd med tak och tre sidor.
B. Öppet skydd med tak och ogenomskinlig plast mitt emot ingången.
C. Utan tak men med vindnät på tre sidor.

Hästarna föredrog modellerna med tak. De använde sig flitigt av väderskydden både som skydd mot insekter och väder.

Alternativ för att

skydda mot vinden

Även om hästar föredrar ett väderskydd med tak, kan en vindavskiljare förbättra trivseln för hästarna i en platt hage utan buskar eller träd. Vindavskiljaren kan bestå av plank, vindväv eller en lähäck. Ett plank format som ett rakt Z ger på ett enkelt sätt skydd för vinden från alla håll.

Vindväv kan spännas upp på utsatta områden, till exempel i ett hörn.

I vissa länder är det vanligt med lähäckar, vilket dessutom blir tilltalande för ögat.  En lähäck bör vara ganska snabbväxande, icke giftig och helst vintergrön. Det finns olika bud på lämpliga växter; i engelsk litteratur rekommenderas en blandning av bok och hagtorn. Plantskolor kan ge råd om sorter som växer snabbt och håller sig snygga utan alltför mycket skötsel. Ju större plantor man köper, desto snabbare får hästarna nytta av läplanteringen. Plånboken får avgöra.

Vilka sorter man än väljer bör plantorna sättas utanför stängslet så att hästarna inte äter av dem eller trampar ner de späda plantorna, och så måste man förstås undersöka om de är giftiga för hästar. De flesta känner till den lömska idegranen, som hästarna gärna äter fast den är dödlig för dem. Andra buskar som bör undvikas är liguster, lagerhägg, buxbom, rhododendron och olika robiniaarter. SVA (Sveriges Veterinärmedicinska anstalt) har information om vilka växter som är giftiga för hästar.

Expandera