Lisa Hoff: ”Något verkar vara ruttet i distansrittens värld”

Jag vet inte om det är rätt eller fel att rida 16 mil på en dag. Inte heller har jag sett en distansritt live, eller satt mig in i den grenen särskilt väl. Med andra ord, jag är mest som vilken betraktare som helst. Som sådan kan jag bara säga – något verkar vara ruttet i distansrittens värld.

Är det inte dopning, så är det dödsfall och avmagrade hästar som vacklar i mål. Gång på gång, år efter år. Nu har FEI tillsatt en specialistkommitté som ska sätta ner foten. Låt oss hoppas. För fötter har satts ner förr. Med magert resultat.

För fem år sedan var jag med som inbjuden press på det Europeiska ridsportförbundets årsmöte på Friends Arena i Stockholm. Inte särskilt spännande, utom på en punkt – en utredning om distansritten. När det var dags för enda som var värt att skriva om ombads pressen att lämna salen. Snacka om hot stuff.

Låt oss hoppas. För fötter har satts ner förr. Med magert resultat.

För att göra en lång historia kort, pressen blev kvar i salen. Utredningens ordförande, britten Andrew Finding, sa att detta var hans ”mest deprimerande anförande någonsin”. Bilden han målade upp var långt värre än vad jag förväntat mig. En detalj fäste extra, motbjudande vittnesmål om utmattade hästar som brutit benen under pågående lopp på grund av stressfrakturer.

Annat jag minns var beskrivningar hur vissa länder – läs Förenade Arabemiraten, Qatar och Bahrain – hade så stora team runt sina hästar under pauserna att ingen kunde se vad de gjorde med hästarna. En annan sak var tempot som hade fördubblats, från tolv till 24 kilometer i timmen.

Flera europeiska förbund hade krävt krafttag och en visselblåsare från FEI:s distanskommitté hade talat ut i brittisk press. För det fick han hårda bannor av FEI.  Vid den tiden var fortfarande prinsessan Haya FEI-ordförande och att hennes man shejk Mohammed, överhuvud i Dubai och distansryttare, ett par gånger åkt fast för dopning vet nog de flesta.

Vissa förändringar har gjorts sedan FEI fick ny ordförande. Men i stort verkar utredningen 2013 ha runnit ut i ökensanden. För problemen har fortsatt. I år har till exempel ridsporten haft de första fallen av dopning med EPO – i distansritt.

Distansritt är av naturliga skäl ingen publiksport. Den har ändå ögonen på sig och får mer negativ än positiv publicitet så länge sporten själv inte rensar upp där det luktar illa. Det är ganska obegripligt att det inte redan gjorts. 

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter.