Lovisa Wessblad om jobbet hos Helgstrand: ”Det är en hård skola”

Som 14-åring skrev Lovisa Wessblad ett brev till Tinne Vilhelmson Silfvén om sina dressyrdrömmar, vilket gjorde att hon fick göra praktik på Lövsta Stuteri. Det var också där hon insåg vad hon ville göra i framtiden – och som slutligen ledde henne dit där hon är idag.

Jag är ju något av en underdog här. Lovisa Wessblad

– Det enda jag visste när jag kom hit var att jag vill jobba med hästar på heltid och att jag vill lära mig allt, säger idag 22-åriga Lovisa Wessblad, som sedan drygt två år tillbaka arbetar som beridare hos Helgstrand Dressage i Danmark.

Att det har hänt mycket sedan Lovisa gjorde sina första trevande dressyrstarter med den lilla vita ridskoleponnyn Witzy på Årekärrs Ridklubb i Billdal utanför Göteborg står klart. Med tiden fick hon möjlighet att rida och tävla ungponnyer samt ridponnyhingsten Cartier RP 164, som en del av Stall Phem i regi av Tord och Ruth Börjesson, även det i Årekärr. Här lades grunden till det som komma skulle.

Carl Hedin ”sparkade” iväg henne

Så småningom landade Lovisa hos Särö Stable som drivs av landslagsryttaren Emma Jönsson med familj. Särö Stable utgör även basen för Carl Hedin, som under ett par år coachade Lovisa upp till en plats i young rider-laget. Tillsammans med Adobe MB (SWB sto f-04 e Don Primero-Looping, uppf Annika och Anders Bäckgren), alias ”Dobbie”, nådde hon fina framgångar med start på SM och NM samt i Falsterbo och på Elmia.

Carl Hedin har själv jobbat som beridare utomlands, bland annat i Danmark, och var den som ”sparkade” Lovisa över sundet. Själv hade hon hoppats på att få rida mer i Carls regi, men han tyckte att det var nyttigare för henne att ”se världen”. Något hon är väldigt tacksam över idag.

Lovisa började som groom och lärling hos Thomas Sigtenbjerggaard, som är en av dem som varit med från scratch i uppbyggnaden av det som idag är ett av världens främsta dressyrstall. Thomas är också general manager på Helgstrand Dressage och ett nålsöga att passera för att ta sig vidare och bli beridare på heltid.

– Att jag fick lära mig av Thomas var verkligen en fördel. Jag är ju något av en underdog här, många andra har gått långa beridarutbildningar och har meritförteckningar med unghäst-VM och annat. Jag hade bara ridit som young rider i landslaget, berättar Lovisa, som kände att hon måste kompensera genom att vara en riktig ”arbetsmyra”.

Måste bevisa sig

Efter ett år fick hon anställning som beridare på heltid. Hennes huvudsakliga uppgift är att utbilda några av de allra yngsta hästarna vid det som kallas ”Helgstrand Academy”. På andra sidan vägen ligger resten av Helgstrand Dressage där avelshingstarna och Grand Prix-hästarna står tillsammans med stallets UVM-stjärnor.

Lovisa rider runt 14 hästar till vardags, de flesta 3- och 4-åringar och någon enstaka 5-åring. Till sin hjälp har hon groomen Emilie Nielsen.
– Det gäller att jobba på om man ska få in det under en arbetsdag. Stövlarna åker på sju på morgonen och av klockan sju på kvällen, säger Lovisa, som rider ytterligare ett par hästar efter dagens jobb på Helgstrand.

Timmar i sadeln blir det onekligen.
– Jag känner mig mer och mer säker på det jag gör. Jag kan sitta upp på en 5-åring som ska lära sig galoppombyten och veta hur jag ska börja. Och jag vet hur jag ska göra om en 3-åring som precis har blivit inriden får sadeltvång.

Målet är att visa framfötterna så pass mycket att hon så småningom får flytta över till andra sidan vägen.
– Det gäller att hela tiden bevisa sig hela vägen upp i hierarkin. Framför allt för mig som är ung och inte har en beridarutbildning, säger Lovisa.
– Jag har tagit upp många hästar till andra sidan, och till slut hoppas jag att det finns en plats för mig däruppe. Att de ser att jag kan ta upp många olika hästar och att de vill ge mig en chans med någon av de bättre hästarna.

”Handlar om mindset”

Är det inte lätt att få mindervärdeskomplex?
– Det kan man absolut få vissa dagar. Men det har lite med mindset att göra också. När jag red som young rider med Adobe hade jag mycket prestationsångest under en period. Då tog jag hjälp av Tomas Enhager. Han sa till mig att inte fokusera på det jag gör fel utan på det som ska bli bättre. Att man hela tiden fokuserar på dit man ska och det man vill, istället för att titta bakåt på allt som inte gick som man tänkte. Det har hjälpt mig mycket.

– Jag tror man måste vara väldigt ödmjuk och acceptera att det tar lång tid. Jag kommer inte att rida Grand Prix imorgon. Man måste våga prova sig fram och se på hur alla andra gör. Om jag har en häst som jag tränar och så blir jag av med den för att den inte lärde sig galoppombyten snabbt nog, då tänker jag bara att ”jag gör det bättre nästa gång”. Istället för att tänka ”Gud, vad dålig jag är”.

– Det är nog lite det som har hjälpt mig på det här stället. Vi har haft många ryttare som kommer hit och provjobbar och får jobb, sedan säger de upp sig efter ett par veckor eller en månad. Det är väldigt tufft.

Att det är en försäljningsstall råder det ingen tvekan om.
– Det är ren business. Plötsligt rider en kollega på min favorithäst som jag har haft i sex månader. För det händer ibland, och det händer oss alla. Det är inte för att jag är dålig, utan för att en annan ryttares ridning och system kanske passar bättre med den hästen. Det viktigaste för Helgstrand är att hästarna säljs, säger Lovisa.

– Man går in i sadelkammaren och gråter en stund, sedan torkar man tårarna och går ut i stallet igen. Det är en hård skola.

”Egna” hästar vid sidan av

Lovisa har även två ”egna” hästar som hon rider vid sidan av jobbet som beridare. Det är inte lätt att få tag i hästägare som ung ryttare, menar Lovisa, och därför är hon extra glad över de två hästar hon har. Den ena är Fransisca D (DWB sto f-17 e Franklin-Blue Horse Romanov) som hon har kvalat till de danska unghästchampionaten, och den andra är den 4-årige Ironamn H-dottern De Luze alias ”Luzen”. Även här är planen att sikta mot Breeders och unghästchampionaten i Falsterbo, berättar Lovisa. Luzen har hittat till Lovisa via Carl Hedins mångåriga hästägare Ulle Bynander, vilket Lovisa är väldigt glad över.

– Det är verkligen en underbar häst som jag är väldigt tacksam över att få ha i mitt team. Jag har lärt känna Ulrika via hennes framgångsrika samarbeten med Carl, och jag är väldigt glad att hon ger mig chansen att få rida en av hennes fina uppfödningar som denna gången blev lite för liten för Carl.

Bästisen Jeanna

Någon som har varit ett stort stöd hos Helgstrand är Jeanna Högberg, som kom till Helgstrand som en av stallets toppberidare kort efter Lovisa. Jeanna har både blivit en mentor och en mycket god vän. När tillfälle ges rider de tillsammans och Jeanna lät också Lovisa tävla hennes topphäst Quentin SV (SWB val f-08 e Quaterback-De Niro, uppf Britta Hermanson) innan den såldes efter en tid hos Helgstrand. De sporrar varandra och är rätt och slätt ”bästisar”.

– Vi har väldigt roligt ihop. Jag tror att vi har lite samma inställning till livet – allt löser sig, säger Lovisa.

Även om det är tufft skulle hon inte kunna tänka sig ett bättre ställe att vara på just nu.
– Det som är så fantastiskt med Helgstrand är att du verkligen får hela paketet – du får lära dig allt som har med hästar att göra. Allt från inridning till Grand Prix.
– Du får lära dig vad som gäller vid hingstvisningar, när vi visar hästar för kunder, hur du gör försäljningsfilmer och marknadsför en häst på bästa sätt. Man får verkligen se hur alla bitar fungerar och det är väldigt intressant. Jag är väldigt glad över att vara här, säger Lovisa.

– Man får hela det här paketet, eller utbildning som jag ser det, för att någon dag kanske bygga ihop sitt egna.