Magdalena Regårdh: ”Hon blev kanske lite bättre än jag trodde”

Årets första 1,50-segrare i landet blev Magdalena Regårdh på familjeuppfödningen Lucy in the Sky (SWB sto f-09 e Tornesch-Quantum, uppf Regårdh Show Jumping). Ekipaget vann GP-klassen vid helgens elittävling hos Helsingborgs Fältrittklubb, och var de enda som satte dubbla nollor i klassen (läs mer om klassen här). Förutom att det var årets första 1,50-segrar, så var det även debutseger på denna hindernivå för både häst och ryttare.
– Jag har trott att det var en tidsfråga innan hon skulle vinna något stort, säger Magdalena till Ridsport efter segern.
– Men jag hade kanske inte trott att det skulle gå så här fort, tillägger hon.

Lucy är uppfödd och ägd av Regårdh Showjumping, som drivs av Magdalenas mamma Ann Regårdh. Magdalena förklarar att även om de har ett tätt samarbete, så är tillkomsten av Lucy helt och håller hennes mammas ansvar.
– Jag bodde i USA när hon kom till, förtydligar Magdalena.

Bra beslut med Tornesch

Lucys mamma Leiah (f-09 e Quantum, Calvadur, uppf Thomas Horns) beskriver Magdalena som ett lite kraftigt sto, som köptes in från Tyskland som 3-åring. När hon skulle betäckas låg tankarna egentligen på Last Liberty, men precis innan det var dags fick Helena Hugosson dem på andra tankar.
– Hon föreslog att mamma skulle använda Tornesch istället, det var precis innan Malin skulle få honom.
– Det var ju ett rätt så bra beslut så det var ett bra råd av Helena, säger Magdalena glatt.

Parallellt med Malin Baryard Johnssons framgångar med Tornesch på tävlingsbanorna växte Lucy upp som en lovande individ. Magdalena beskriver henne som en häftig unghäst som alltid sett sig själv som stallets prinsessa – långt innan hon egentligen hade anledning att se sig som det – och att hon är en häst med stor karaktär.
– Hon är fruktansvärt underhållande och inte blyg av sig, om man säger så.

När hon började hoppas uppsuttet märktes det hur glad Lucy var i att hoppa.
– Hon kunde inte se ett hinder utan vilja hoppa det, så hon har inte alltid varit så enkel att rida.
– Men hon har mognat med sin ålder, hon är lite mer sansad nu, säger Magdalena lite lättat.

Tränar för Maria Gretzer

Lucy har deltagit vid flera Falsterbo och Breeders-finaler. I Falsterbo gick hon till final som 5-åring, och hon kom på fjärde plats i 7-årschampionatet, vilket Magdalena var ett resultat som Magdalena var väldigt nöjd med. Med på hela resan sedan Lucys unghästår har Maria Gretzer varit, och där tycker Magdalena att hon fått jättebra stöttning.
– Maria engagerar sig så mycket och peppar både med det tekniska och med självförtroendet, säger Magdalena tacksamt.

Förra året debuterade Lucy i 1,45 och gick felfria rundor. Vid höstens inomhus-SM gjorde de debut på 1,50-nivå.
– Hon gjorde det bra och vi fick två billiga nedslag på räcken.
– Jag kände att det fanns en stark möjlighet att vi skulle kunna gå felfritt på den höjden.

Tre yngre syskon på tillväxt

I takt med Lucys framgångar sattes hennes mamma Leiah in helt i aveln. Hemma i stallet har familjen Regårdh tre yngre halvsyskon till Lucy – en 3-åring efter Singular LS La Silla som ska visas vid årets unghästtest, och två stycken efter anglohingsten Hermes D’Authieux.
– Jag red en trevlig avkomma efter den hingsten och ville göra en egen, förklarar Magdalena om valet av den hingsten.

Magdalenas brukar inte satsa på att gå mot klockan. När hon bara har en häst att rida på den här nivån blir det lite mer så att hon rider för placering. I Helsingborg var det tacksamt läge eftersom Magdalena gick in sist och ingen hade ridit felfritt i omhoppningen innan henne.
– Men Lucy är naturligt rätt så kvick så det hade inte förändrat planen om det var ett annat utgångsläge.

Ridning är ingen vintersport.

Nu väntar lite semester för Magdalenas del, något hon ser fram emot.
– Ridning är inte en vintersport, med tanke på vädret är det alltid lite oklart hur det blir, säger Magdalena.
– Men Helsingborg är nice, där är det lite civiliserat, annars håller jag igen lite på tävlandet.

Rider i Dagstorps elitlag

Det blir istället framemot mars som hon drar igång på riktigt. Flyinge Indoor är en tävling hon planerar för, och med Dagstorps elitlag siktar hon mot att få rida i Falsterbo.
– Det känns trevligt att chocksänka hindren lite och rida på 1,30, konstaterar Magdalena.
Om resurser fanns så skulle gärna någon internationell tävling i Danmark ingå i planen, men riktigt där är Magdalena inte just nu.
– Det skulle vara roligt men ekonomin finns inte till det.

Tog EM-guld på ponny

Även om Magdalena tävlat hoppning i stort sett hela livet, var det här hennes första seger på 1,50-nivå. Hon hade en mycket framgångsrik karriär som ponny- och juniorryttare och har SM-medaljer på ponny både i kategori B och C. Med D-ponnyn Rushmers Digny Doo ingick i Sveriges lag som tog EM-guld 1992, tillsammans med Anna Attvik, Petra Goude och Jacob Hellström.
– Jag tror inte Sverige tagit något lagguld sedan dess så vi är väl fortfarande regerande Europamästare i landet sedan dess, säger Magdalena med ett skratt.
– Det känns tryggt att ha de där åren bakom sig, erfarenheterna från den tiden sitter kvar.

Men att hävda sig som senior har varit svårt. Magdalena har varit utomlands för arbete och tävlande under många år – både i Tyskland och USA. Hon bestämde sig i unga år att om hon inte hade vunnit en 1,50 innan hon fyllde 25 skulle hon sluta tävla och skaffa sig en utbildning istället.
– Sedan kom tvåa i en 1,50 på min systers häst och då tyckte jag att jag nästan var i mål så jag körde på, säger Magdalena, som nu har räknat ut att höstens SM-start var den första på 1,50-nivå på 17 år för henne.

Nu har hon kommit ikapp. Målet om en 1,50-seger är uppfylld – om än något senare än det var tänkt. Vad som händer med Lucy i framtiden är inte helt säkert, det är många som drar i det talangfulla stoet.
– Hon blev kanske lite bättre än jag trodde, erkänner Magdalena.
– Men jag unnar mig att ha roligt den här säsongen och förhoppningsvis bli stabil på den här nivån, sedan vore det kul att de henne med någon duktig ryttare.