Malin Baryards Harley Davidson gick från hare till ”HD”

Livet började dramatiskt för Harley Davidson (SWB f-11 e Hip Hop-Calypso III, uppf/äg Beatrice Ekberg), som brummade som en riktig ”HD” när han kom ut, därav namnet. Sex veckor senare i midsommartider dog hans mamma Que Belle hastigt. Lille ”Harry” tog nappflaskan ett tag och sedan drack han mjölkersättning ur en hink. Men så en dag vägrade han dricka mer. Som tur var fanns stoet Ofelia i samma hage, och hon tog sig an den moderlösa fölungen som fick dela juver med Ofelias jämngamla hingstunge.

Inledningen på hoppkarriären var något trevande, men när Harley Davidson väl fattade galoppen gjorde han en kanonresa upp till 1,50 med åttafaldiga svenska mästarinnan Helena Persson i sadeln. Sedan hösten 2021 rids han av OS- och VM-guldmedaljören Malin Baryard Johnsson, som tagit honom till nya höjder.

– Från början trodde jag kanske inte att jag stod med en guldklimp i stallet. Han var så otroligt harig och ibland gick det knappt att ta sig över ett kryss. Det spelade ingen roll om det var något konstigt eller en helt ofärgad bom, utan bara att det var något där överhuvudtaget. Han är nog bland det harigaste jag har träffat på, berättar Helena Persson.

– När han kom till oss kallades han för Harry, men han fick ganska snabbt heta ”Harry Hare” istället. Man tänkte mycket mer på en hare än på en HD i alla fall. Nu kan man väl däremot säga att han har blivit en HD, fortsätter Helena.

”Omvänd magnet”

Harley Davidson kom till Helena som 4-åring och reds till en början av Sanna Lindén, som hjälper till med unghästarna. Helena undviker gärna den ökade skaderisken. Speciellt om hästen är lite busig.
– Harry hade sadeltvång som unghäst. Ibland kunde det räcka med att du bara drog ner stigbygeln och ibland hann du komma upp innan han drog iväg på raka ben. Och ibland sköt han bara lite rygg. Det har blivit mycket bättre, men det kan komma tillbaka lite ibland. Då får du skritta runt och klappa lite så lugnar han sig, förklarar Helena.

När han väl bestämde sig för att han skulle vara hopphäst, då har han varit jättebra på allting.

Helena Persson om Harley Davidson

Sanna tog de första åren på tävling, ”hon är modig och framåt”, och med lite tålamod förvandlades Harry till en betydligt modigare individ, berättar Helena.
– Från fem års ålder var han plötsligt extremt otittig, men när han var fyra var han som en omvänd magnet när han såg ett hinder. Det är häftigt hur det kan bli.

– Innan var det nästan som att han höll andan, det var liksom ”nej, nej, nej, okej då”, berättar Helena vidare.
– Jag vet inte hur rädd han var egentligen, för sedan var det bara att tuta och köra. Å ena sidan var han sjåpig, men när man red ut i skogen trampade han bara på först av alla över alla kalhyggen. Det var aldrig några problem – och nu är han supermodig även på hinder. Han har aldrig varit känslig för att komma fel eller komma stort. Vissa hästar som är fega vill inte komma stort. När han väl bestämde sig för att han skulle vara hopphäst, då har han varit jättebra på allting.

Orolig över kombinationerna

När Harley Davidson blev sju tog Helena över och de första två åren radade ekipaget i princip upp nollrundor upp till 1,35, medan de kände lite på 1,40. 2020 avancerade de sedan vidare upp till 1,45 och 1,50.
– Han är väldigt spänstig och rädd om sig, och har alltid känts häftig att hoppa. Men jag var lite orolig över att gå från 1,40 till 1,50, eftersom han har en lite udda hoppteknik och det kunde bli lite krystat i kombinationerna. Han hänger länge i luften och landar ganska sent – och jag tänkte att det skulle bli svårt för honom, säger Helena.

Han har varit lite mötesskygg under uppväxten, och känslan har varit att han har andats ut när han har kommit in på banan.

Helena Persson

– Det var egentligen inga problem i 1,40, han gjorde inga fel, men jag kunde tänka att på det sättet han hoppade skulle det kunna bli lite besvärligt för honom. Men då bara ställde han om och klarade kombinationerna som ingenting. För mig var det nästan enklare att rida 1,50 än 1,40, då bytte han till en annan växel.

I augusti 2020 gjorde Harry och Helena sin andra 1,50 tillsammans på Sundbyholm och blev tvåa av 30 starter.
– Vad ska man säga, han är helt fantastisk. Han är otroligt enkel att rida på banan, han är fin i balansen, och det är väldigt lätt att vara ryttare till honom, säger Helena om känslan på banan.

Eftersom framridningen och framhoppningen inte varit Harrys favoritställen som unghäst, har det varit skönt för honom att komma in på banan, tillägger Helena.
– Han gillar att komma in på banan. Han har varit lite mötesskygg under uppväxten, och känslan har varit att han har andats ut när han har kommit in på banan. Jag har aldrig behövt säga ”kom igen nu”, när jag har fattat galopp mot första hindret har han varit startklar av sig själv.

Slog en kullerbytta

Hur är hans personlighet?
– Det är en rolig häst – han är lite snusförnuftig på något sätt. Och han är väldigt kramgo. När man går in och ska kvällsmocka, då ska han alltid lägga hakan på en. På banan är han väldigt vaken, men snäll. Det är verkligen en kär häst, säger Helena.

– Det har alltid varit kul att göra en hopprunda på honom. Man blir glad av hans inställning, känslan i sadeln och allting med honom.

Harrys jämna resultat uppmärksammades av landslagsledningen och 2021 togs Helena och Harry ut till utvecklingsgruppen, i sällskap med bland andra Wilma Hellström och Cicci BJN samt Jens Fredricson och Markan Cosmopolit.

Han klev av ett steg för tidigt och jag hann tänka att ’nu får jag hänga i och stötta honom’.

Helena Persson om ögonblicket innan allt blev svart

Under 2021 visade ekipaget ännu mer potential med flera framstående 1,50- placeringar, nationshoppning i Drammen och en utvecklingskurva som bara pekade uppåt. Då hände det som inte får hända på sista hindret i en Grand Prix på Sundbyholm.
– Det var en vattenmatta som många hästar hoppade lite konstigt på. Han klev av ett steg för tidigt och jag hann tänka att ”nu får jag hänga i och stötta honom”, säger Helena som sedan inte mindes så mycket mer.

Tillsammans gjorde de en rejäl kullerbytta och Helena bröt nyckelbenet. Dessvärre var brottet komplicerat och läkningen ville sig inte riktigt. Till slut kände Helena att det måste till en lösning för Harry.
– Han har verkligen världens bästa ägare, de har alltid haft full tillit och varit väldigt stöttande, säger Helena om Harrys uppfödare Beatrice ”Bitte” Ekberg och hennes make Anders Ekberg.

Gillar samma typ av hästar

– Harry behövde komma ut ordentligt för att kunna kliva in i den internationella världen, och vi pratade om hur vi skulle göra. Jag kände att där hade Malin mer att erbjuda än jag, och eftersom vi ofta har fattat tycke för samma hästar ringde jag henne och frågade. ”Vill du inte ha honom så tar jag jättegärna tillbaka honom” sa jag, berättar Helena.

– Men jag har inte fått tillbaka honom än.

Första starterna tillsammans gjorde Malin Baryard Johnsson och Harley Davidson på Elmia i oktober 2021, och någon månad senare bar det av till Friends. I höstas gjorde ekipaget succé i den femstjärniga 1,55-debuten i Rom, där de blev tvåa.
– Han klev upp på en helt ny nivå, sa Malin i en intervju efteråt.

Jag skulle inte bli förvånad om han gör det största. Han är en otrolig krigare och han vill så mycket.

Helena Persson om Harrys potential

Hur mycket finns det i honom?
– Jag vet inte riktigt, det kan gå hela vägen. Allt han gör kommer han att göra bra, så mycket vet jag. Jag var lite förvånad att han gjorde 1,50 så lätt, och jag tror att Malin kände samma när hon började hoppa 1,55. ”Shit, nu kom det lite till”, säger Helena som tycker det är väldigt kul att följa Harry och Malin.

– Jag skulle inte bli förvånad om han gör det största. Han är en otrolig krigare och han vill så mycket. Det ska man också veta, att huvudet på en häst är väldigt mycket värt.

Liknar både sin mor och far

När Harry var tre hämtade Beatrice och Anders Ekberg hem honom från Lotta Lindholm, då Lundh, som hade haft hand om deras sto och ordnat med adoptivmamman åt Harry. Han har lite att brås på, berättar Ekbergs.
– Första dagen hoppade han över staketet, säger Anders som tidigare varit sportchef och ordförande i hoppkommittén i Svenska Ridsportförbundet samt förbundskapten i dressyr.

– Vår dotter Alexandra tävlade hans mamma upp till 1,40. Hon var väldigt speciell och en riktigt tävlingsmaskin. Que Belle var ganska vild och galen, men älskade att hoppa och tävla, säger Beatrice.

De sörjer att de inte blev fler föl, Harry var Que Belles fjärde och sista föl. När hon dog hastigt, troligen av ett brustet blodkärl, var hon dräktig med Turmalin.
– Uppfödning är egentligen inte vår grej, vi är mest intresserade av sporten. Men vi hade två ston som var fina och kunde inte låta bli att ta föl på dem, säger Beatrice.

Det fanns flera anledningar till att valet föll på Hip Hop som Harrys pappa.
– Dels tyckte vi om typen av häst, Hip Hop är lite modern och ädel och han hoppar fint, dels hade vi haft Felicianohästar tidigare. Alla har varit otroligt trevliga i temperamentet, säger Beatrice.

– Sedan är det ju så med en lyckad uppfödning, dels krävs det att du får fram en bra häst, dels måste du ha en bra ryttare och ett bra team runtomkring. Annars går det inte.

Ängslig för mycket

Harry reds in av David Johansson, son till Stig H Johansson, och när det sedan var dags för Harry att börja sin tävlingskarriär var valet enkelt.
– Alexandra hade tränat för Helena under hela skoltiden, och vi kände henne väl. Hon är otroligt duktig på att utbilda hästar och tar väl hand om dem. Dessutom har hon väl tagit upp nästan 50 hästar i svår klass, säger Beatrice.

Hon bekräftar bilden av Harry som unghäst.
– Han var ängslig för väldigt många saker. Han hade sadeltvång och var lite rädd för hästarna på framhoppningen, det stämmer tyvärr. Men för varje år som gått har han lärt sig något nytt, och nu är han inte längre lika rädd för alla ”ruskiga” hästar.

Både Beatrice och Anders var på plats när Harry och Helena störtade på Sundbyholm.
– De gjorde en riktig ”rumpler” i omhoppningen. Det var fruktansvärt. Det är nog det värsta jag har sett, säger Anders.

– Det var Helena som ringde Bitte och föreslog att Malin skulle ha hästen. Dagen efter åkte han över dit.

”Allt är en bonus”

Hur har Harrys resa med Malin varit?
– Naturligtvis har den varit fantastiskt bra, även om han har haft väldigt fina framgångar med Helena också. Han har kommit ut på nya tävlingar och han har fått åka utomlands. Han har fått möta svår konkurrens och ändå gjort jättefina resultat. Det känns förstås väldigt roligt. Vi känner Malin sedan tidigare och det är roligt att jobba med henne. Hon är också fantastiskt duktig, säger Beatrice.

Vilka är förhoppningarna inför framtiden?
– Bitte har ridit sedan hon var tio och jag har hållit på med hästar i hela mitt liv. Vi vet båda att med hästar kan det hända vad som helst. Harry har redan kommit fantastiskt långt. Vare sig han håller formen eller blir ännu bättre är allt en bonus, säger Anders.

– Om inte Lotta hade gjort en enastående insats för att hjälpa Harry och om inte Marianne Ahlbom, som ägde Ofelia, hade lämnat kvar sin märr hos Lotta, då hade Harry gått till himlen. Det är ändå lite lustigt, säger Beatrice som tillsammans med Anders åkte dit med dubbla matransoner.

Har lärt känna varandra

I skrivande stund befinner sig Harley Davidson med Malin Baryard Johnsson i Doha. Hon är där för att rida i ”svensklaget” Stockholm Hearts i säsongsstarten av Global Champions Tour. Med sig har hon även dubbla guldhästen H&M Indiana.

Malin startade utomhussäsongen redan i januari och två helger i rad blev det två fjärdeplaceringar i Grand Prix över 1,50-hinder med Harley Davidson. Första tävlingshelgen i Doha blev det en femstjärnig åttondeplacering i 1,50, och i helgen väntar flera starter med bägge hästarna.

Redan på Friends i slutet av 2021 berättade Malin för Ridsport att hon hade en väldigt bra känsla med Harley Davidson. Den känslan har bara förstärkts sedan dess.
– Den stora skillnaden är att vi känner varandra ganska så väl idag. Han har blivit väldigt mycket mer rutinerad på internationell nivå, säger Malin.

Det är fantastisk individ, han kanske är den absolut snällaste vi har i stallet.

Malin Baryard Johnsson om Harley Davidson

– När han kom till mig var han välutbildad och väl omhändertagen av en ryttare som är relativt lik mig i ridningen, vilket gjorde det lätt att ta över. Du kan få en häst från ett proffs som inte alls passar, men här var det inte så mycket jag ville göra om. Vi fungerade väldigt bra ihop från början, men nu har vi ridit ihop oss mer. Ju längre tiden går, desto bättre lär vi känna varandra. Att vi gillar varandra är helt klart.

Faktum är att alla gillar Harry, berättar Malin.
– Det är fantastisk individ, han kanske är den absolut snällaste vi har i stallet. Han är väldigt social och extremt ambitiös. Han är positiv till sitt jobb, han älskar att umgås med en och han älskar att tävla. Dessutom är han lätt att resa med, säger hon.

– Det är verkligen en häst som är lätt för alla att tycka om. Ibland finns det hästar som man som ryttare tycker mycket om, men som är värre att ta hand om. Harry är bra på alla sätt. Han kan ridas ut av alla och han är omtyckt av alla.

Egenheterna finns kvar

Han har ju haft sina egenheter – finns något av det kvar?
– Allt det finns kvar, säger Malin och ler.

– Han är fortfarande lite tittig – framför allt på hemmaplan när han vill göra vardagen lite roligare. Vissa dagar tittar han inte på något.

Hur är det med hans sadeltvång?
– Sadeltvång är ett starkt ord. Ibland får han lite bråttom iväg, speciellt om han har tagit det lugnt några dagar eller rest. Då får man låta honom dra iväg några steg, men han gör inget som är läskigt.

Han är fantastisk på den höga nivån han har klivit upp på, och han blir hela tiden bättre och starkare.

Malin Baryard Johnsson

Hästar på framhoppningen kan också var lite obehagliga för Harry, berättar Malin.
– Han är lite mötesskygg. Fördelen är att jag har haft rätt många hästar, främst ston, som har varit lite mötesskygga, och har lärt mig att hantera det där.

– Oftast är det upp till ryttaren att ha lite koll på vad som händer runtomkring. Man får tänka på att hålla sig undan lite. Ibland kan framhoppningarna vara väldigt trånga och röriga, utomlands rider man dessutom alltid i båda varven, men jag tycker att han har tagit det väldigt bra. Även om han fortfarande kan tycka att det är läskigt med lite vildare hästar.

Kompletterar varandra

Vad är planen – hur stort kan Harry gå ?
– Planen är att han ska fortsätta sin resa. Han är fantastisk på den höga nivån han har klivit upp på, och han blir hela tiden bättre och starkare. Vi får inte glömma att 1,50 på femstjärnig nivå är väldigt stort. Han kommer säkert att hoppa en del 1,55 och kanske även 1,60, men alla femstjärniga klasser är stora. Vi är på de absolut största tävlingarna året runt och det är riktiga hoppningar hela tiden.

Uppladdningen för det stora målet har redan börjat för Malin.
– Indie är fortfarande min förstahäst, som jag har stora förhoppningar på inför OS. Det är mitt huvudmål. Harry avlastar här och var och han gör det med briljans. De kompletterar varandra väldigt bra, säger Malin.