”Många tror att en fraktur är slutet”

Vid sidan av kolik är sannolikt frakturer det som skrämmer hästägare mest. De flesta har hört talas om någon häst som har drabbats av en fraktur i hagen, vid en hinderkrasch eller en spark. Inte sällan med avlivning som följd. Katastrofscenerna flimrar förbi i huvudet.
– Många tror fortfarande att en fraktur är slutet, men så behöver det inte alls vara, säger veterinären och hästkirurgen Tamás Tóth.

– Svårare frakturer är förstås alltid en utmaning och bär oftast en sämre prognos. Samtidigt är det också betydligt fler frakturer i dag än tidigare som kan lagas med relativt god prognos. Både implantaten och operationsteknikerna har utvecklats väldigt mycket.

Tamás Tóth är europeisk specialist i hästkirurgi och har många års erfarenhet av alla typer av kirurgi på häst. I dag arbetar han som konsult på flera hästkliniker, bland annat på Specialisthästsjukhuset Strömsholm. När det gäller frakturer handlar en stor del av vardagsjobbet om att göra artroskopier, titthålsoperationer. Öppen kirurgi görs i betydligt mindre omfattning.

– Ulnafrakturer, det vill säga armbågsfrakturer, och även kotbensfrakturer är det jag har opererat mest de senaste 20 åren. Det är ganska vanligt att kotbenet går av på mitten, och det kan man skruva ihop med god prognos. Skenbenets nedre del brukar också gå av hos tävlingshästar och kan lagas med god prognos.

Skillnad på tävlingsskador och olyckshändelser i hagen

Många frakturer uppstår vid träning och tävling, men också vid olyckshändelser i stallet eller i hagen.
– Ulnafrakturer är inga tävlingsskador utan beror oftast på en spark eller att hästen har ramlat. Brott på kotben och skenben är typiska frakturer som uppstår hos tävlingshästar, säger Tamás Tóth.

Frakturer på samma ben kan variera avsevärt i svårighetsgrad – från små sprickor till komplicerade frakturer med flera brottytor och fragment som har flyttat på sig. Generellt opereras relativt okomplicerade frakturer.
– Det vi opererar har hyfsat god prognos och relativt kort konvalescenstid, vilket är naturligt sett till vad det kostar och förväntningar när det gäller användbarhet.

– Om kotbenet splittras i mitten och man sätter i skruvar, då är prognosen god för tävling med sex till tolv månaders konvalescenstid. Givetvis beroende på det individuella fallet. Detsamma gäller för nedre delen av skenbenet. Där sätter man några skruvar beroende på frakturens omfattning, och det läker relativt fort med god prognos. Även ulnan kan skruvas ihop med plattor och läka med en stor andel hästar som kommer tillbaka till tävling med full funktionalitet, förklarar Tamás Tóth.

Griffelbensfrakturer, som toppar försäkringsbolagens listor över de vanligaste frakturerna, utgör oftast inget större problem. Anledningen är att griffelbenens nedre del inte fyller någon viktig funktion utan i princip ”hänger i luften”.
– Griffelbenen går av ganska frekvent, oftast av en spark. Man kan inte plocka bort hela benet eftersom det har en viss stödfunktion uppåt, men cirka 80 procent går att plocka bort och hästen kan fortfarande prestera på samma nivå.

Hovbensfrakturer behandlas oftast utan kirurgi

Hovbensfrakturer är också vanliga hos försäkringsbolagen. Dessa behandlas i de flesta fall konservativt, det vill säga utan kirurgiska ingrepp. Hovgips i kombination med speciella skoningar som skyddar och minskar hovens rörelse och sedan vila är standard.

Konservativ behandling gäller även för bäckenfrakturer som – om de inte involverar höftleden – har en relativt god prognos. Här kan hängmatta användas, vilket även kan vara aktuellt vid andra frakturer. Vid fissurer, alltså sprickor, på underarmsbenet, radius, är oftast förstahandsvalet konservativ behandling.

– Att söva och försöka skruva ihop en radiusfissur, eller en icke dislokerad fraktur, är en mycket större utmaning än att låta hästen vila och läka. Vid frakturer gäller dock i allmänhet att de läker snabbare om man skruvar ihop dem, säger Tamás Tóth.

– I Sverige är vi generellt konservativa. Erfarenheterna av konservativ behandling när det gäller vissa frakturer är också hyfsat goda, exempelvis vid hovbensfrakturer.
– Tittar man internationellt ser det annorlunda ut. I Europa och USA opererar man betydligt fler komplicerade frakturer än vad vi gör i Sverige. Bakgrunden är andra traditioner och en mer framskriden utveckling när det gäller frakturkirurgi. Det är både på gott och ont och vi har vår väg i Sverige, säger Tamás Tóth.

Han drar en parallell till kolik, där utvecklingen har sett annorlunda ut.
– Förr var det betydligt färre som ville buköppna sin häst, eller öppnade väldigt sent. Nu har ändå många förstått att det är en relativt god prognos på många kolikoperationer -— om man är ute i god tid.

Utvecklingen har gått framåt

I slutändan, menar Tamás Tóth, handlar beslutet om operation, konservativ behandling eller avlivning om allt från kunskap, erfarenhet och ambitioner till förväntningar på användbarhet, ekonomi och etiska ställningstaganden.
– Det viktiga är att man är medveten om att utvecklingen verkligen har gått framåt. Fler frakturer än tidigare går att laga med god prognos och det gäller att informera sig om vad som är möjligt att laga och inte.
– Många komplicerade frakturer kan också lagas utan att hästen kan återgå till tävling, men den kan få ett värdigt liv som avelshäst eller sällskapshäst.

Fakta

Veterinären

• Namn: Tamás Tóth.
• Ålder: 50 år.
• Bor: Länna.
• Yrke: Veterinär och hästkirurg. Konsult på Specialisthästsjukhuset Strömsholm, Värmlands Hästsjukhus i Karlstad, Axevalla Hästklinik och Brunmåla Hästklinik.
• Utbildning: Specialist i hästens sjukdomar och europeisk specialist i hästkirurgi (Diplomate ECVS). Tog veterinärexamen 1998 och har lång erfarenhet av alla typer av hästkirurgi på flera stora djursjukhus och hästkliniker i Sverige. Har varit chef för operationskliniken vid UDS i Uppsala. Några av Tamás Tóth intresseområden är artroskopi, kolik och frakturkirurgi. Han har även forskat inom sårläkning.

Checklista. Vid misstanke om fraktur

• Ta av all utrustning och håll hästen stilla. Om ett skadat ben belastas i onödan kan en spricka lätt utvecklas till en fraktur.
• Leta efter synliga tecken på skada, till exempel svullnader, sår eller spår efter islag i form av ytliga svullnader, avskavd päls eller smutsiga avtryck.
• Kontrollera om benet hästen inte vill stödja på går att böja eller vrida i onormala lägen. Lyssna efter krepitationer (knastrande benljud). Notera i vilka lägen hästen visar starkast smärtreaktion.
• Lägg ett stödbandage, även på de ben som eventuellt får bära mer av kroppsvikten när hästen avlastar en skadad kroppsdel.
• En häst med kraftig hälta bör alltid stå på boxvila tills att  en veterinär säger något annat.

Källa: Agria

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2022.