Marcus matchning ger resultat

Marcus och hustrun Lena Westergren driver sin verksamhet på Kungsgården utanför Norrtälje, som ägs av Lenas pappa Ove Mattsson. Här finns plats för totalt 50 hästar, och förutom ett stort antal unghästar har Marcus 14-16 tävlingshästar av varierande ålder i träning.

2014 var Marcus och Casa de la Marta Bay (sto, f-03 e. Casa Grande-Zalmeco, uppf. Stuteri Salmonbay) ett av Sveriges mest framgångsrika ekipage med bland annat 9 segrar i 1.50-hoppning under året. Marta såldes sedan till USA och Marcus fick börja om lite på nytt igen.

– Då var tanken att plocka upp nya hästar och ha 4-5 som gick 150-klasser inom en femårsperiod för att komma tillbaka till toppen igen. Men nu när det finns så många bra unghästtävlingar så känns det nästan roligare att satsa på, erkänner Marcus.

Men Marcus har redan plockat upp nya hästar till Svår klass. 7-åriga Calmere (val, e. Callahan VDL-Quincy, uppf. B.L. Wester), köptes in tidigt på våren som 5-åring. Samma år vann ekipaget Scandinavian Open i Falsterbo och var även i omhoppning om segern i Breeders Trophy på Flyinge senare på hösten. Förra helgen debuterade ekipaget 1.45-hoppning vid Hamres nationella tävlingar – och slutade på andra plats. Där emellan har ekipaget hunnit med en mängd framgångar under 6- och 7-årssäsongen, bland annat deltagande i unghäst-VM och en andraplats vid Champion of the Youngsters.

– Det känns inte svårt att hoppa 1.45 på honom, han ger en trygg och bra känsla, konstaterar Marcus nöjt.

Planen var att även Marcus andra 7-åring Cacao (val, e. Callahan VDL-Cortez, uppf. B. L. Wester) skulle ha debuterat 1.45-hoppning innan årets slut, men det får vänta. I stället väntar en annan utmaning.

– Eftersom vi vann 7-årsfinalen på Champion of the Youngsters får vi rida i Friends nästa vecka och då fokuserade vi på det i stället, förklarar Marcus.

Samma grundkoncept
För noggrannheten i tävlings- och träningsupplägget är en av framgångsfaktorerna för Marcus och de unga hästarna. Alla hästar har förstås sin egen individuella plan, men följer ändå samma grundkoncept.

– Grunden är att de jobbas i sexveckorsperioder, sedan får de ta det lugnt. Hur länge beror på varje häst, men efter vilan går de in i en ny period av sex veckors arbete, förklarar Marcus och betonar vikten av att ge hästen tillfälle att återhämta sig under en viloperiod, både fysiskt och psykiskt.

Marcus har också blivit mer och mer kräsen vad gäller att välja vilka tävlingar han ska åka på. Bra underlag, bra banbyggnation och bra förutsättningar för hästarna är ett absolut krav numera.

– Veterinärkostnaderna har minskat betydligt sedan vi har börjat välja bort tävlingar som inte håller måttet, konstaterar Marcus.

Han ser det inte heller som nödvändigt att tävla särskilt mycket. För de 5-åringar som ska Falsterbo handlar det i stället om att tävla så lite som möjligt, egentligen bara så att de kvalar in till tävlingen.

– Det handlar faktiskt inte så mycket om att tävla. I stället gäller det att utbilda hästen rätt, bygga upp förtroendet och tilliten för ryttaren och uppgiften. Då är det inga problem.

– Det är också därför det är så viktigt att välja rätt tävlingar. Hästen måste få bra förutsättningar för att kunna hoppa med förtroende. Då är det förkastligt om man kommer till en tävlingsplats där banbyggaren gör det omöjligt för mig att rida hästen i rytm och balans och där man måste slita och dra i den för att få den runt banan på ett acceptabelt sätt, fortsätter Marcus, och konstaterar att han gärna åker med sina unghästar på Elittävlingar där det som regel är mer kvalitetssäkrat vad gäller underlag och banbyggnad än på många anda tävlingar.

Hoppar inte särskilt högt
Hemmaträningen handlar väldigt mycket om att bygga upp förtroendet och styrkan. Hoppträningen sker aldrig över särskilt höga hinder. De 5-åringar som har gått 1.25-klasser under året med bra resultat har som regel inte hoppat så höga hinder på hemmaplan, men de har orken och förtroendet och har därför inga problem att göra det på tävling.

Marcus arbetar också sina hästar rätt intensivt under november-januari och bygger där grundkonditionen för att hästarna ska orka under tävlingssäsongen.

Uppriktig – för hästens skull
Men alla hästar når inte målet – att vara i final i Falsterbo, och Marcus försöker vara så uppriktig som möjligt vad gäller hästens chanser.

– Att åka dit för att bara delta är inte intressant för oss. Målet är att vara med i toppen, sedan kan förstås allting hända ändå när man väl är på plats. Men jag brukar känna ganska tidigt om hästen har vad som krävs för att klara uppgiften, och har den inte det så talar jag om det för hästägaren så tidigt som möjligt. En del behöver mer tid och då kan vi matcha den mot Flyinge i stället, förklarar Marcus.

Marcus menar att det är viktigt att kunna läsa av hästen och känna vilka som kan fungera i den tuffa miljö som Falsterbo ändå innebär. Det gäller också att inte ha för bråttom med de hästar som är tittiga och spända.

– Det hjälper som regel inte att börja tidigare med en häst som är väldigt försiktig och tittig, den blir ändå inte klar till Falsterbo. Hästarna utvecklas väldigt mycket som 4-5-åringar och är de sena i utvecklingen är det alltid bättre att vänta, konstaterar Marcus.

Allt är till salu
I dagsläget ägs de flesta av Marcus tävlingshästar av hans bolag MW Collection, eller av släktingar. De externa hästägarna är färre, men Marcus menar att det mest är en slump att det ser ut så just nu.

Alla hästar har också en prislapp, men han erkänner att den förstås är högre på de hästar som han vill behålla och utveckla ett tag till.

– Vi har också haft mycket uppfödning, men just nu är det något färre egna föl som föds. Det är lite olika vad man har tid med och hur omständigheterna ser ut, konstaterar Marcus.

Antalet lovande hästar på uppgång är dock stort och om inte alla försvinner till nya ryttare, kommer Marcus garanterat att vara tillbaka i Sverigetoppen snart igen.

Marcus Westergrens utbildningsstege
– från 2-åring till Falsterbostart
Hästarna rids in på hösten/vinter som 2-åringar. De arbetas under 2-6 veckor beroende på hur mycket tid de behöver.

På hösten som 3-åringar rids de 3-5 veckor igen innan de på nytt släpps på lösdrift/bara går i hage.

4-åringarna rids en del på våren, de som känns färdiga kanske startar någon tävling eller pay & jump. Därefter vila och sommarbete. 4-åringarna matchas inte för årgångstävlingar utan fokus ligger på 5-årssäsongen.

De börjar ridas igen i november och arbetas 5-6 veckor fram till januari då de får vila.

På våren som 5-åringar tävlas de så mycket som behövs med målet att kvala till Falsterbo. De som ska dit får alla vara med på minst ett meeting och stå uppstallade för att ha tränat på det.

10 dagar innan Falsterbo får de vila för att ha tillräckligt med ork när tävlingarna väl sätter igång.