Mästarens magi – hemma hos Peder på Grevlundagården

Noggrannhet är en dygd för många människor. För Peder Fredricson är det grunden till allt han gör – och till hans framgångar.
– Jag lärde mig redan i unga år hur viktigt det är att inte lämna något åt slumpen, när jag som fälttävlansryttare var hos Lars Sederholm i England, säger Peder.

– Varje måndag sprang vi upp med alla hästarna och Lars tittade på dem och gick igenom dem.
Peder har anammat den rutinen när hans hästar kommer hem från tävling.
– Vi longerar, bara tio minuter, men för att se att allt är okej, som en extra check på hur hästarna mår.

Nästan varje dag går Peder en runda i sina stall. Då kan och får inget störa honom.
– Då har jag bestämt mig. Jag pratar inte i mobilen eller tänker på något annat. Det är hästarna jag helt koncentrerar mig på. Jag kollar hullet, hårremmen, blicken, skoningen, jag verkligen tittar på hästarna. Ser jag något som inte är helt okej diskuterar jag det med stallchef Malin Henlöv och andra i mitt team.

– Jag har en plan för varje häst. Jag kan inte vinna varje klass men jag vill ha framgång och vägen dit är att ta hand om och respektera hästarna.

Putsning varje dag

Peder börjar sin dag i stallet med att gå in i sadelkammaren och putsa sina stövlar. Alla i stallet ska ha ridstövlar och de ska vara rena och putsade, liksom övrig klädsel.

– Slarvar man med sin egen utrustning slarvar man när man rider också.
– Om stövlarna är smutsiga kanske hästen har lite mugg också och det är si och så med ordningen. Då blir det inte bra, det är viktigt med ordning.

– Saker behöver inte vara nya, jag har faktiskt inte så mycket nytt. Men sköter man sin utrustning håller den länge. Jag har exempelvis kvar Hilly Trips förbygel och nosgrimma och de används fort-farande, trots att hon dog 1995.

Med nyputsade stövlar, rätt sporrar och hjälm tar sig Peder an första hästen som ska ridas. Han känner igenom den, kollar dess blick, stryker med handen över hårremmen. Kollar sadeln och tränsar. Innan han sitter upp kollar han tränset igen.

– Jag vill se så att allt sitter bra, även när jag sadlat och tränsat själv. Bett och nosgrimma ska vara lagom. Det är ryttarens ansvar att se till att allt är som det ska vara.

Den här dagen när Ridsport är på besök på Grevlunda är det snö ute och hästarna måste gå i ridhuset.
– Annars rider jag ut mycket. Att variera arbetet och underlaget är otroligt nyttigt, säger han.
– Jag sitter aldrig och nöter. Markarbete sliter fysiskt och mentalt på hästen så jag håller aldrig på länge. Min filosofi är att hålla hästarna friska och glada.

Konditionsjobben gör han utomhus.
– Två vändor i galopp i våra backar bygger jättebra kondis på hästarna och dessutom tycker de att det är roligt. Jag kan också göra väldigt mycket på min naturbana.

Peder understryker att han aldrig tragglar med en häst.
– Om det en dag inte fungerar riktigt med markarbetet är det mycket bättre att avsluta och börja på nytt kanske nästa dag.

Gymnastik för hästen

Såväl Peders häst (Crusader Ice) som den som Stephanie Holmén rider arbetar mjukt i trav och galopp inne i det tempererade ridhuset. De går avslappnade, i ganska låg form.

– Jag kollar formen med gymnastisk ridning, markarbetet ska vara uppbyggande, inte nedbrytande. Det ska vara gymnastik för hela hästens kropp. Jag joggar dem lite, går över cavalettibommar, känner att de bär sig i balans, är raka och liksidiga och framme för skänkeln. Ofta lägger jag in några fram- och bakdelsvändningar för att kolla lydnaden. Det blir lite som vattengympa, träning som är skonsam för kroppen.

Inför tävling skärper han ridningen lite.
– Då kan det bli ett till två pass med tempoväxlingar för att känna att hästen är framme och kan sitta på bakbenen.
– Man måste inför varje ridpass veta vad det är man vill ha ut av det.

Efter fyra år hos Peder arbetar Stephanie Holmén efter samma mönster, och det har bland annat gett seger i världscupkvalet i Zürich.
– Peder har lärt mig att rida i bra galopp mot bommar, spänna fjädern genom att lägga på ben och framför hindret mjukna så att hästen söker sig nedåt-framåt. Det är detta som är resultatet av allt markarbete, säger hon.

Alla hästarna i ridhuset arbetar på samma lugna och balanserade sätt. Här syns inga gramantyglar så långt ögat kan nå.
– När man rider så bra att man kan rida på graman – då behöver man ingen, konstaterar Peder.

Många berömmer och beundrar Peder för hans kommunikation med hästarna.
– Från den stund du hämtar hästen i boxen påverkas den av dig och utgör det en form av träning. Även hur sadeln ligger eller att skritta på tur innebär träning och kommunikation där du påverkar hästen.

Om vägen till framgång

– Allt du gör får konsekvenser. Det är ungefär som ”Du blir vad du äter”, så är det med hästarna. Rider du 30 minuter och det inte går bra så är det bättre att göra något annat. Går det bra har du fått positiv kommunikation och både häst och ryttare är nöjda, och arbetspasset behöver inte bli så långt.
– Vägen till framgång är att lära känna hästarna.

Men framgången med hästar är ofta inte enbart ryttarens förtjänst. Peder Fredricson pratar ofta om hur hela hans team genom ett inarbetat system har del i hans framgångar.
– Vårt system sitter numera i väggarna.

Med system menar Peder hur hela verksamheten sköts, hur hästarna rids, fodras, skos och sköts.
– Alla här på Grevlunda vet hur det fungerar men vi jobbar alla hela tiden på att hålla det intakt. Vi är bra på att hjälpas åt och vi gläds åt varandras framgångar i en ärlig kommunikation, säger han.

Peder tränar inte för någon (och han tränar inga utomstående heller), men det finns några riktiga hästkarlar som har influerat honom.
– Jag kom i kontakt med Henk Nooren i landslagssammanhang runt 2002. Han har ett tydligt och bra system och det har betytt jättemycket för mig. Också Franke Sloothaak, George Morris och Nelson Pessoa har gett mig stor allmänkunskap som influerat vårt system, säger Peder.