Mathias Niebel storsatsar på svensk sportkörning

Mathias Niebel är född i Norrköping men har de mesta rötterna i Eksjö. Idag bor han med familjen i Gessie strax söder om Malmö.

Pappa, Hermann Niebel, kom till Sverige från Tyskland på 1960-talet men något större hästintresse fanns inte i familjen förrän Mathias lillasyster vill börja med ridning. Då tog det fart.

Det blev ponny till systern, det blev körhästar till pappa tack vare kontakten med legendaren Rune Gustafsson. Pappa Niebel blev körentusiast och Mathias hängde med.
– Jag var väl inte sådär jätteintresserad men lärde mig grunderna och var med pappa på vagnen när han körde.

– Jag har faktiskt själv deltagit i en tävling, en gång.

Så blev det familj, fru Camilla och två barn, Ebba och Vilgot. Och hästgård i Eksjötrakten.

Både far och son Niebel fick mer och mer kontakt med fyrspannskusken Fredrik Persson.

År 2015 lämnade de Småland för Skåne och Mathias blev involverad i körsporten på allvar. Men inte som kusk eller groom när spannet drog igång.

Nej, det var det som hände bakom – träningen, lämpliga hästar, utrustningen, tekniken i maratonhinder, kollen på hur motståndarna på stora internationella tävlingar tacklade problemen.

Analyserade toppkuskar utomlands

Hur var den svenska standarden på svenska fyrspannskörning? Hade den följt med sin tid eller var guldåren ett minne blott?

– Vi startade väl samarbetet ganska sent på året 2016, Fredrik Persson och jag, berättar Mathias Niebel.
– Sedan var det ju ett Europamästerskap på hemmaplan i Göteborg året därpå. Där gick det ju inte speciellt bra för de svenska kuskarna.

– De stora frågorna var ju när vi analyserade vad som hade hänt. Varför går det som det går och hur kan vi göra det bättre, mycket bättre.

– Vi var ett gäng som diskuterade och planerade. Vi hade möten med Fredriks olika hästägare och även tränaren Mischa Freund var inblandad.

Mathias åkte med på de stora tävlingarna utomlands. Han kollade, funderade, analyserade, filmade. Vilken typ av hästar hade konkurrenterna, hur fungerade det i maratonhindren för dem, vilka vägar körde de och vad vann de på egentligen?

Kanske var svaret på frågorna att svenska kuskar var väldigt inkörda på svenskstammade hästar. Det var det man skulle ha!

– Vi måste ha andra typer av körhästar kom vi fram till.

Fick nys om amishhästar

Många tips och råd dök upp men det var Fredrik Persson själv som hittade nya hästar. Via nätet dök de upp på film, amishhästarna i Kentucky i USA.

Mathias som är en handlingens man, ville inte vänta.
– Vi åkte dit. Till Kentucky och mötte en man som var samordnare där för försäljningen av dessa hästar. Fick en superkontakt med honom och köpte tre hästar vid första besöket och vi har fortsatt samarbetet sedan dess.

Idag finns flera av USA-hästarna hos Fredrik Persson. Och det kan komma ännu fler. Nu hade det börjar rulla på allvar.

Det märks tydligt på Mathias att det är det här han gillar mest. Hitta det bästa hästarna, prova, eventuellt köpa och så placera dem hos kuskar som kan ta tillvara dem och utveckla dem.
– Vi får tips, vi hittar och vi prövar fortsätter Mathias. Vi köper inga äldre hästar, de ska vara unga och formbara.

Varför denna jättesatsning?
– Sportkörning är kul, menar Mathias, riktigt kul. Och det är tråkigt att inte svenska kuskar kan få lyckas idag, att de inte är mer konkurrenskraftiga.

– Fantastiskt roligt om det här projektet blir framgångsrikt och det skänker också mig en stor glädje i att få hjälpa till.

Det finns en femårsplan. Medalj på mästerskap är målet. Hästar som inte funkar riktigt måste bytas ut och kuskarna måste ha full kontroll.

För det är inte bara Fredrik som finns med i Mathias stora satsning. Mest av en slump träffade han på fyrspannskusken Axel Olin hemma hos välkände Henk van der Wiel i Nederländerna.

Där fanns det två riktigt fina unga skimlar med mycket gång och mycket nerv. Och plötsligt hade Mathias och Axel startat ett samarbete och skimlarna hamnade också i Skåne, denna gång hemma hos Axel utanför Kristianstad. Så småningom kompletterade med skimmel nummer tre.

”Hugger i där det behövs”

Nu hade Mathias ett spann och ett par. Det fattades ett enbetsekipage. Hästen hade han, en lovande ung häst från Belgien. Och kuskvalet var inte svårt – Cecilia Qvarnström, en av Sveriges mest meriterade enbetskuskar. Målmedveten, envis och meddaljssugen och med stor hästkunskap.

– Cecilia har en stor ambition, hon har erfarenhet och hon vill ut och tävla. Jag ville hjälpa henne.

Mathias har många idéer och tankar när det gäller att förbättra, förändra och modernisera den svenska körsporten.
– Det måste blir bättre fart på sportkörningen, svenska kuskar måste prestera igen och jag vill vara med och hjälpa dem som jag tror på, de som kan sporten, som vill utvecklas.
– Och tänk om vårt projekt verkligen lyckas.

Men upp på vagnen, antingen den dras av fyra, två eller en häst – det vill han inte. Väl där uppe finns de andra som kan bidra bättre till de framgångar han och hans kuskar hoppas på.

– Jag stannar på marken och hugger i där det behövs, avslutar Mathias Niebel.