Matnyttig clinic med inspiration

Runt 150 åskådare samlades till den tömkörningsclinic som Stockholm Hästutveckling höll på den nya anläggningen i Nyäng, Nyköping. Med tekniken emot sig, ljudet i det nybyggda ridhuset lämnar en del att önska, levererade Matilda Olofsson och Sanna Strandqvist en pricksäker clinic om att implementera tömkörning i hästens varierade träning.

Matilda Olofsson brinner för tömkörning och i sin verksamhet tömkör hon hästar både för träning och rehabilitering.

Yttertömmen i fokus

Först ut var islandshästvalacken Undri, en ny bekantskap för Matilda som alltså aldrig träffat hästen tidigare. Undri tog situationen med ro under tiden Matilda munderade honom med tömkörningsgjord och tömmar.

– Det är alltid speciellt att tömköra en ny häst, men systemet jag använder på mina hästar är detsamma. Jag börjar alltid med att kolla om vi kan följa fyrkantsspåret bra. Jag tar en kontakt på yttertömmen för han ska ligga kvar på spåret, berättade Matilda och förklarade att det alltid är viktigt att hästen kan gå rakt och följa yttertömmen.

– Vissa hästar ålar sig fram och tillbaka, medan andra tycker det är självklart. För den som tömkör är det alltid bra att kolla av att man har jämn kontakt på yttertömmen, och det kommer bli avslöjande om man har en glapp kontakt. När jag känner att jag har en bra kontakt på yttertömmen och hästen går kvar på spåret kan jag be den ställa sig lite inåt.

Undri, som var lite tömkörd innan, tog situationen med ro.
– I början har jag väldigt låga krav och det kan kännas som en tråkig sak att bara följa fyrkantsspåret men det är så viktigt att jag har den här förståelsen från hästen, att den ska ligga kvar på yttertömmen. För om jag inte har jämn kontakt till min yttertöm kommer allt jag vilja göra, som öppna eller sidvärtes, vara svårt att genomföra.

Känna in dagsformen

Matilda påpekade att det också kan handla om dagsform. Vissa dagar får man gå tillbaka och bara jobba hästen vid fyrkantsspåret.
– Ena dagen kan den ha jättelätt att spåra, andra dagar kan hästen ha det svårt.

Matilda jobbade långsamt och systematiskt med Undri som ändå ibland var lite fundersam kring uppgifterna.
– Han behöver klura ut vad jag vill. I det här läget där vi inte känner varandra handlar det mer om vår kommunikation och att vi ska lära oss förstå varandra.

Efter lite tömkörning på spåret och även några varvbyten var det dags att gå in i clinicens första övning. Övningen som kallas för ”Klockan”. I ridhuset på Nyäng låg fyra bommar i formen av en klocka. I den första delen av övningen skulle hästen träna på att korta skritten mellan två av bommarna, för att i nästa sekvens länga stegen, och därefter återigen korta skritten. Det handlade om att jobba på dragspelet i hästen.

– Vissa hästar tycker det är jättesvårt att gå långsamt, andra tycker det är jättesvårt att gå fort. Det beror på hästens förutsättningar. Vi måste träna på det som är svårt för hästen, men vi får inte träna på saker som är för svåra för hästen – den måste alltid kunna reda ut uppgiften. De måste få lyckas med uppgiften, sa Sanna Strandqvist.

– Att hästarna har har olika förutsättning för arbete beroende på exteriör är också en viktig del att ta hänsyn till.

Stark core underlättar i ridningen

Matilda underströk att det är viktigt att vara noga med belöning och eftergift.
– Jag är också försiktig när jag tar förhållningarna, att jag försöker pulsera lite så det inte blir ett konstant drag i hästens mun. Nu är Undri så känslig och lyhörd, men det handlar om små signaler.

Syftet med övningen var att hästen skulle aktivera sin coremuskulatur.
– Det vi vill uppnå är att hästarna ska vara starka i sin core så de orkar bära oss när vi sitter på ryggen.

Under träning måste man också ta hänsyn till att hästen har olika lätt i de olika varven. Matilda påpekade att vissa övningar kanske man får förenkla i det ena varvet så att hästen kan lyckas.
– Det finns ingen mening med att göra mer saker för sakens skull utan att vi hela tiden analyserar hästen och även om vi har rätt svårighetsgrad.

Det blev mikropauser och Undri frustade på.
– På islandshästar kan man ibland få lite blandade gångarter, där kan också bommarna vara ett stöd för att till exempel få en mer kvalitativ trav, förklarade Matilda.

Att också bygga styrkan i etapper var en sak som underströks under clinicen. Ett steg kan bli tio steg om två veckor, och att man bygger upp.

Visade equiband

Under clincen passade duon på att också ta upp equiband. Bålträningssystemet har blivit populärt i stallarna och rekommenderas också ofta i samband med rehab.

– Det retar receptorerna under magen vilket då alltså triggar hästen att aktivera sina magmuskler. Coren ska vara starka muskler som ger en bra hållning, precis som på oss människor – vi vill inte bara ha ett schysst sexpack utan ett stabil core som ger oss bra hållning som gör att vi sitter bra i sadeln och klarar av vårt vardagsliv på ett bra sätt, förklarade Sanna.

– Equibandet är ett redskap som kan hjälpa hästen med det, men det kommer aldrig ersätta god ridning och bra träning. Men det kan vara ett bra hjälpmedel för att lära hästarna att hitta den där känslan av en aktiv core som stabiliserar ryggen.

Växlar tömsättning

Under tiden travade Matilda Undri, som redan var duktig på att aktivera sin coremuskulatur.
– Vi kommer nog inte se så stor skillnad på honom som vi kan se på andra hästar när vi använder equiband, konstaterade Matilda.
– Jag har också släppt lös innertömmen eftersom jag vet att jag ska ha kvar honom i det här varvet och han travar på i god balans, förklarade Matilda och syftade på att innertömmen nu gick direkt från Undris bett till hennes hand.

Matilda fick frågan om hur hon väljer att sätta tömmarna.
– Jag ändrar tömsättning mycket och ofta beroende på vad jag ska göra och vilken individ jag jobbar med. Men jag utgår ofta från de mellersta ringarna på tömkörningsgjorden. Men jag byter som sagt var tömsättning ofta, man har ett bra redskap i att man kan ändra och testa. Så länge man inte låser fast hästens huvud i en konstig inspänning så finns det inte så mycket rätt och fel i att testa olika tömsättningar.

Komplement

Sen var det dags för Undri att testa equibandet.
– Jag har använt det sedan 2019 och har använt det på runt 100 hästar skulle jag tro. Jag tycker det är bra, men som Sanna sa så är det inte något som ersätter god tömkörning eller god ridning. Men det är ett bra komplement för alla hästar har inte så lätt aktivera sin core och det här är en hjälp på vägen. I min värld är det inte något vi ska hålla på med år ut och år in, det kanske är något man behöver under period när hästen varit skadad eller för en häst som aldrig lärt sig hur den aktiverar sin bukmuskulatur. Målet är alltid att hästen har styrkan i sig av sig själv, inte att vi ska ha massor verktyg.

I equibandet finns inget tvång, därför uppskattar Matilda ändå det som ett bra träningsredskap, förklarade hon medan hon visade hur hon spände magbandet. Flera gånger under clinicen påpekades det att de ofta endast använder magbandet.
– Vi upplever att bakbensbandet är väldigt skarpt och det ska provas ut i samråd med veterinär eller återförsäljare.

Det underströks att det handlade om att trigga receptorerna och att inte hålla upp magen på hästen.

Olika reaktioner

Undri börjar trava på och Matilda konstaterar att hästar hanterar magbandet olika, en del hästar bryr sig inte, medan andra springer på och andra stannar. Det handlar om hästen ska vänja sig.
– Ni ser att han tar upp sitt huvud lite och jag är inte så brydd om var hästarna har sitt huvud, så länge de bär upp sin kropp korrekt.

De första gångerna hästen ska använda equiband handlar det om fem till sju minuter, de första två-tre passen förklarar Matilda.
– Det är några få minuter det handlar om, så man är försiktig i början så hästen tycker det är genomförbart och inte tycker att den har en dålig dag på jobbet.

Varierad svårighetsgrad

Därefter var det dags för hästbyte och då var det den norska fjordhästen Maximus tur att äntra ridhuset. 7-åriga Maximus tränas allround i både hoppning och dressyr och är även en del körd. För Maximus väntade övningen ”Kringlan” där han fick jobba i gångarna som bildats mellan de utlagda bommarna, åt båda håll, med skritt över bommarna mellan. Övningen tränar hästens proprioception, alltså kroppsuppfattning och koordination. Det får hästen att aktivera framdelens upphängningsanordning och aktiverar även bukmuskulaturen.

– Här kan man variera svårighetsgraden beroende på hur stora böjar du väljer att göra. Beroende på hur lätt hästen har åt de olika hållen får du kanske variera storleken beroende på vilket håll du går åt. Dessutom är det en bra övning för att lära sig tömköra, den kräver tajming.

Ut i skogen

Relativt snabbt förstod Maximus syftet med övningen och började bjuda till för att lösa uppgiften själv. Något som Matilda såg som positivt, eftersom hans kropp följde med på köpet.
– Jag gör övningen en kort stund, sen så hästen får gå på ett större spår och kanske trava lite grann.

Det finns en stor fördel med att tömköra ute i skogen över stock och sten. Annars är bommar ett bra sätt att öka hästens koordination och proprioception.
– Man ska inte vara rädd för att använda bommar för att man bli osäker på avstånden. Det ska inte spela någon roll om bommen ligger fem centimeter hit eller dit. Ibland jobbar vi också med bommar som ligger på olika avstånd, att det är långt mellan två bommar och kortare mellan andra, det handlar om att efterlikna att gå över stock och sten.

Därefter fick Maximus även visa övningen ”Fyrgångvägskorsningen”. En övning där övergångarna ligger lite mer i fokus. Bommarna låg på samma sätt som i klockan men två och två, så det blev en korridor mellan. Här jobbade Matilda med övergångar och påpekade att rakriktning är en viktig del i arbetet, men att man kreativt kunde variera vilken väg man valde bland bommarna och var exakt man kunde göra övergångarna.

Rygguppmjukare

Sist ut var hästen Diamond.
– Hon är till vardags hopphäst och hon har varit hos oss. Hon har haft ont i ryggen men mår bra nu. Hon är 11 år, supertrevlig och jättekänslig. Hon är en riktig Ferrari men blir lätt lite spänd och har kroppen lite emot sig.

Först ut fick Diamond demonstrera den höga skrittbommen som var utställd i ridshuset. En motsvarighet till höga stockar i skogen. Diamond fick långsamt gå över den höga bommen. Stoet får stabilisera sin muskulatur för att ta sig över bommen.

Det blev även lite travbommar för det energiska stoet som tog sig an uppgiften med stor energi.
– Här måste hon stabilisera ryggen, förklarade Matilda.

Högre krav i galopparbetet

Diamond fick även visa galopparbetet och där var det ”gamla hederliga” galoppbommar som gällde till en början.
– Galoppbommar är ett utmärkt sätt att få hästen att mjuka upp sin rygg eftersom ryggen böjs och sträcks ryggen i varje språng. Galopp är även den bästa gångarten för att stärka bukmuskulaturen.

Matilda berättar att stoet haft svårt att fatta galopp men även att hålla galoppen.
– Hon blev väldigt flack i galoppen, det gick fort och blev gärna korsgalopp. Så vi har jobbat med det. Hon var behandlad i sin rygg och hade ingen smärta kvar så det handlade om att aktivera henne och bygga henne starkare så hon kunde klara av att vara ridhäst. Har man en häst som har smärta är det veterinär som gäller. När man uteslutit problem så kan man börja träna upp hästen.

Sanna underströk att arbete i galopp på töm också ställer högre krav på den som tömkör, det gäller att ha god tajming och känsla för att inte råka dra hästen i munnen. Därför kanske man inte ska ge sig på galoppbommar och gymnastikhoppning i töm det första man gör när man börjar tömköra.

Peppigt avslut

Diamond var redo att bjuda på lite gymnastikhoppning i töm. Det blev väldigt tydligt att Matilda hade ett stort ansvar för sin tajming när stoet hoppade det lilla hindret.
– Här väljer jag en lös tömsättning, för att vara beredd och ha lite mer frihet, förklarade Matilda.

Under clinicens gång kom publiken med frågor. Då kom bland annat frågan upp kring utrustning och vad som krävs. Det kom en hel del goda råd, men Sanna underströk:
– Den bästa tömkörningsutrustningen är den som får dig att börja tömköra.