Ridsport TV
31 oktober 13:45
Ridsportplus

Elitryttaren Michelle Lauritsen kämpar mot anorexin

Mot alla oddsFör knappt ett år sedan var Michelle Lauritsen på väg att dö i anorexia. Nyligen red hon SM i hoppning på en ponny som hon både har sparat ihop till själv och utbildat på egen hand. I Ridsports kortfilm ”Mot alla odds – Michelle Lauritsen om kampen mot anorexin och vägen till SM” kan du höra henne berätta med egna ord. Se filmen här.

Elitryttaren Michelle Lauritsen kämpar mot anorexin
Michelle Lauritsen och Kalvin van Orchid's. Foto: Susanne Högdahl

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du tre möjligheter:

Prenumerera på Ridsport

Ponnyryttaren Michelle Lauritsen har genomlevt mer under sina 17 år i livet än vad många gör på en livstid. Redan sex år gammal satt hon i badkaret och tyckte att hon hade stor mage. Som åttaåring sa hon till sin mentor i skolan att hon ville ha anorexia, för då skulle hon åtminstone vara smal.

Jag tänkte att jag skulle ta en förhållning och tog i allt jag kunde, men det fanns ingen kraft. Michelle Lauritsen.

Hon hade svårt att få kompisar, men var högpresterande i skolan ända upp till hon kraschade i åttan på högstadiet. Först av utbrändhet, som sedan övergick i eskalerande ätstörda tankar och till slut så svår anorexia att den höll på att ta hennes liv.

Mellan maj och november förra året gick Michelle ner 30 kilo. Då var hon bara skinn och ben, hennes BMI var långt under svält och hjärtat slog med 30 slag i minuten. Normalt är det dubbla.

– Jag kände att livet höll på att rinna ur mig, säger Michelle.

Orkade inte ta en förhållning

Hennes tillstånd krävde egentligen intensivvård och tvångsinläggning, men Michelle nekade hårdnackat all kontakt med vården.
– Jag var helt blind och lurade mig själv – trots att jag var så svag att jag knappt orkade klä på mig själv eller ens duscha.

Vändpunkten kom strax därefter, i samband med en Luciahoppning i början av december förra året.

Michellegreva
Michelle Lauritsen är perfektionist när det gäller hästarna. Här på Grevagården, där hon och Kalvin vann debuten i MsvA i somras. Foto: Björn Evans
Michellesnetthopp
Kalvin van Orchid’s, eller Kalvin som han kallas, är en korsning mellan arab och new forest. Foto: Björn Evans

– Jag kunde inte gå banan för jag orkade inte. Vid veterinärbesiktningen gav jag Kalvin till mamma, så att hon fick springa. Jag kunde inte springa alls.

– Dessutom hade jag massor av kläder på mig, för jag frös något fruktansvärt. Jag red i fodrade svarta ridbyxor – det fanns inga vita fodrade och jag måste ha fodrade – fyra underställ och rånarluva. Det enda man såg av mig var lite av mitt ansikte.

Men det allra värsta var ändå att det inte längre fungerade på banan. Kalvin, som är en storhoppande ponny som till dess mestadels gått felfritt, fick massor av nedslag.

– Jag orkade inte ta en förhållning. Jag tänkte att jag skulle ta en förhållning och tog i allt jag kunde, men det fanns ingen kraft. Jag var så svag att jag inte ens kunde komma upp på min ponny själv, säger Michelle om det som blev hennes definitiva ögonöppnare.

Flyttade till fosterfamilj

Lika desperat som kampen varit för att gå ner i vikt, blev nu kampen för att gå upp i vikt. Ett tag pendlade hon mellan att hetsäta och kräkas och anorexian fick sällskap av bulimi.
I samband med allt detta flyttade Michelle också för gott till den fosterfamilj, som under ett år varit hennes stödfamilj.

Hennes mamma, Hanna Settergren, är dock fortfarande den som alltid är med i stallet och på tävlingar – och som stöttar sin dotter i allt.
– Anorexian har förstört så mycket av min och mammas relation, och vi kan helt enkelt inte bo ihop. När jag bodde hemma var det hela tiden bråk om mat och vikt och kalorier, säger Michelle.

Michellehanna
Mamma Hanna Settergren stöttar Michelle i kampen mot ett liv i balans. Foto: Privat

Med tiden har hon till slut lyckats kämpa sig till ett friskare liv, även om hon ännu inte kan kalla sig helt frisk. ”Kampen mot ett liv i balans”, som hon skriver om på sociala medier, är lättare idag – men inte över.

Hästarna har varit räddningen

Suget efter att få umgås med hästarna och rida har hela tiden varit hennes främsta drivkraft. Uttrycket ”mot alla odds” har sällan haft en djupare innebörd när Michelle och hennes älskade Kalvin i år startade sitt första SM tillsammans.

En ponny som hon själv har sparat ihop till och köpt för egna pengar som hon tjänat in på diverse extrajobb – och som hon utbildat helt själv. Kalvin var inriden och lite hoppad på låg höjd, inte mer, när Michelle fick hem honom som femåring.

– Jag känner Kalvin utan och innan, han känner mig och vi vet precis var vi har varann. Vi har ett band mellan oss som är starkare än stål, avslutar hon.

I Ridsports kortfilm ”Mot alla odds – Michelle Lauritsen om kampen mot anorexin och vägen till SM” kan du höra henne berätta med egna ord. Se filmen här.

Artikeln är skriven med godkännande från såväl Hanna Settergren som familjen Wasserman, som är Michelle Lauritsens mamma respektive fosterfamilj. Har du eller någon du känner problem med ätstörningar finns det hjälp att få, bland annat i den vanliga sjukvården. Här finns mer information. 

Fakta

Michelle och hästarna

Namn: Michelle Lauritsen.
Ålder: 17 år.
Bor: I Ölanda utanför Göteborg på en gård som ägs av familjen Wasserman, fosterfamilj.
Familj: Mamma Hanna och syster Jasmine. På avstånd även pappa Robert. Fosterpappa Kenth och fostermamma Lotta.
Gör: Sysslar med hästarna på heltid, jobbar mycket med att förbättra och hålla sociala medier uppdaterade och jobbar extra på Ica.
Aktuell: Tävlar inomhus-SM i hoppning med D-ponnyn Kalvin van Orchid’s (val f 2011, e Kanshebber-Orchid’s Cestanii, holländsk import, korsning arab/new forest). Har även kvalat till Borås Ponny Grand Prix som går i samband med Borås Grand Prix i början av 2020.
Hästar: Två ponnyer som är halvbröder. Kalvin, som går SM, är åtta år gammal och har varit i Michelle Lauritsens i över tre år, tillsammans är de ett av Sveriges främsta D-ponnyekipage i hoppning. Kedir van Orchid’s, som är lillebror, är fem år gammal och har varit Michelle Lauritsens i närmare 1,5 år.  Siktar mot ungponny-SM nästa år.
Bästa tävlingsminne: Seger i Mvs A-debuten med Kalvin.
Tränar för: Augusta Speiser.
Kuriosa: Michelle Lauritsen anser sig själv vara en långsam ryttare och är inte så förtjust i omhoppningar. ”Jag brukar ha hyfsade inverkanspoäng, men jag är inte heller särskilt förtjust i inverkan. Det är svårt att få hela bilden av ekipaget och därmed kommer det alltid att vara lite orättvist. Främst gillar jag utmanande banor som tvingar en att tänka, ta beslut och där bra ridning krävs,” säger hon.

Expandera

Snabba svar

Michelle Lauritsen

Är jag stolt över: Just nu är jag mest stolt över att ha tagit mig ur min svåra anorexi och har hittat tillbaka till ett hälsosamt liv i balans mellan kost och träning. Dessutom ser jag mig själv i spegeln och gillar vad jag ser, på ett sätt jag aldrig någonsin känt!
Lyssnar på: När jag rider hemma lyssnar jag på ganska rolig men konstig och oseriös musik. Varför vet jag inte, men det får mig att slappna av och inte ta allt på så stort allvar. Plus att det gör mig glad! Däremot på tävling är det annorlunda. Jag sitter alltid med en hörlur i ena örat vid framridning och framhoppning, och då jag inte pratar i mobilen med mamma, för att be henne sänka eller höja, lyssnar jag på peppmusik.
Tävlingslåtar: When We Stand Together med Nickelback, Cliché Love Song med Basim och Supermassive Black Hole med Muse. Detta är mina främsta tävlingslåtar, de lyssnar jag inte på annars för att verkligen få effekten de ger mig vid tävling.
Poddfavoriter: Skäringer & Mannheimer, Alla våra ligg, Mordpodden, Rättegångspodden, Svenska mordhistorier, Tyngre Dietistpodden, Tyngre rubriker och Läkarpodden. I den ordningen.
Inspireras av: Definitivt min tränare Augusta. Även Peder Fredricson, då hans ridning är så noggrann, exakt och väl avvägd. Dessutom är vi ganska lika när vi går med våra avståndslappar och skriver upp varenda meter på banan!
Ogillar starkt: Lögner har jag extremt svårt för. Jag är ärlig rakt igenom och vill att andra är det tillbaka också. 
Bästa livsrådet jag har fått: Att inte ta allting på blodigt allvar – hela världen går inte under för ett nedslag, att något går som man inte planerat, för en fettvalk eller för en siffra på vågen. Det är lugnt, liksom, och väldigt skönt att luta sig mot i en motgång.
Drömmer om: Att i framtiden bo på min egna gård. Yrkesmässigt hade jag verkligen velat bli kirurg, jag tycker det verkar så oerhört intressant! Men jag kommer inte fixa plugget – inte på ett bra tag i alla fall. 

 

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 85 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 115 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-