EM i paradressyrTvå fjärdeplatser är det bästa resultatet hittills för de svenska pararyttarna, men lagmässigt är svenskarna bra med. Och stämningen är det inget fel på.
− Vi bryr oss om varann, och hejar och tar hand om varann. Vi tycker om varann helt enkelt, säger Louise Etzner Jakobsson.
Missade pallplatser men stark laginsats
Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det är onsdag eftermiddag och det är riktigt, riktigt varmt. Parasollen som står uppställda – på ordentligt avstånd från dressyrbanan – är populära, liksom drickorna som Lena Malmström och Lotta Wallin kommer med.
Alla fyra ryttarna i laget har gjort sina första starter. Först ut var Anita Johnsson och Currant LA (SWB f -14 val e Durrant, u Jemone (SWB, e Landlord, uppf Carina Börjesson, Latorps Gård & Bygg AB, äg Anita Johnsson, Helena Ager). Det var redan på tisdagen.
− Min häst har varit skadad i ett halvår och det här var personbästa. Man hoppas ju alltid komma över 70-strecket och det gjorde vi i dag, säger Anita, som ridit paradressyr på elitnivå i många år nu.
− Visst är det en fördel att ha varit med länge, för ju fler mästerskap du gör desto coolare blir du. För mig är det viktigt att rida på samma sätt på tävling som hemma, att ta med hemmakänslan in på banan, och behålla lugnet.
Lena Malmström har precis ridit färdigt och är fortfarande uppfylld av känslan därinne.
− Hon kändes rätt så fin, men var lite busig. De säger att det inte syns, men det känns, säger hon om Fabulous Fidelie (SWB sto f-12 e Floricello, u Flingan (34) e Don Romantic, upppf/äg Lena Malmström).
Pratar med hästen under hela ritten
− Hon tänkte galoppera in och det tyckte jag var en dum idé eftersom det är trav in. Jag bad henne om att samarbeta så att vi kunde göra ett program ihop, men då blev hon lite osäker och ville inte riktigt, och så gjorde hon en egen halt. Då pratade jag med henne och, säger Lena och berättar att hon pratar hela tiden med sin häst.
− Det gör jag för att hon inte ska börja snegla på allt annat.
Så här direkt efter programmet kommer Lena bara ihåg missarna.
− Det var första halten, och så var det ena enkla bytet.
− Sen var det bra, säger hon efter att ha tänkt efter lite.
När vi sitter och pratar pågår klassen för fullt och Lena ligger fortfarande på medalj, men dalar lite neråt och slutar fyra. Grad V vinns av Michéle George från Belgien med 76,308 procent. Lena Malmström hade 72,897 procent medan Lotta Wallin blev sjua med 71,692 procent.
− Visst är medaljer viktiga, säger Louise Etzner Jakobsson som var mindre än en procent från medalj i grad IV på onsdagen.
− Men det övergripande målet med Riesenbeck för det svenska laget i paradressyr är att kvala till Paralympics 2024, fortsätter hon.
Efter de första lagstarterna ser det lovande ut. Sverige ligger på sjätte plats och är gott med i matchen.
Alla fyra i laget är överens om att stämningen i laget är väldigt bra.
− Alla lyssnar på varann och stöttar varann, och vi håller ihop, säger Lotta Wallin, nykomlingen i laget.
Ett träningspass med Jessica förändrade hela min ridning och nu har jag inte ont.
Lotta Wallin
Hon tävlade tidigare dressyr upp till Grand Prix.
− Det är många år sedan nu, och sedan blev jag skadad, och för två år sedan försökte jag rida men fick ont och jag tänkte att det inte skulle gå.
I den vevan träffade Lotta Jessica Lindgren, PT med inriktning på ryttare.
− Ett träningspass med henne förändrade hela min ridning och nu har jag inte ont.
Lotta gjorde sin första internationella tävling som pararyttare just i Riesenbeck för ett år sedan.
− Då red vi på 66-67 procent och sedan dess har vi höjt oss för varje tävling, säger Lotta om sin Enebro SB (val f -13 e Judio VII, u Regata III, e Nervio II, uppf Santa Barbara y la Serna, äg Lotta Wallin)
Louise Etzner Jakobsson konstaterar att hela laget har höjt sig.
− Vi börjar bli proffsiga, säger hon och vill också framhålla den goda stämningen i laget.
− Vi bryr oss om varann, och hejar och tar hand om varann. Vi tycker om varann helt enkelt, säger Louise som var precis utanför placering i grad IV.
− Jag hade en miss, och sedan var det en domare som gav mig mycket lägre poäng än de andra domarna. Men så är det, det är bara att rida bättre, säger Louise som tävlar Goldstrike B.J (KWPN val f-11 e Dreamcatcher, u Pamberley, e Jazz, uppf B Jelgersma, äg Louise Etzner Jakobsson).
Under torsdagen och fredagen gör pararyttarna start nummer två. Om det blir lagmedalj vet vi först på fredag.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på