Avelsnyheter
9 juli 2015 11:10
Ridsportplus

Möt avelsprofilen Magnus Österlund

Här kan du läsa andra delen av vårt långa reportage om en av landets mest framgångsrika hingstvisare till bruksprov. I nummer 13 av Ridsport hittar du första delen av vårt reportage om Magnus Ŗsterlund. Här tycker han till och berättar om stallets hingstpersonligheter genom åren.

Möt avelsprofilen Magnus Österlund
Magnus Österlund med ungstoet Carola, en dotter till Corporal VDL och hans egen uppfödning. Kim C Lundin kim@witnet.se

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Magnus Österlund driver tillsammans med sin sambo Angelica Nilsson verksamhet under namnet Stall Österlund. De har sin bas på gården Björkelund i lilla Vilkse-Kleva utanför Falköping. Dit skickar bland annat det stora holländska stuteriet VDL Stud flera dyrgripar om året för matchning av Magnus Österlund.

Under Falsterbo startade stallet fyra hästar och 6-årige Comfortuna VDL 1292 blev första dubbellnolla och gick till final med en fjärdeplats efter två kval.

Hingstar är olika
Den vanligaste fördomen om att rida hingstar är förmodligen att de är bråkiga och Magnus Österlund kan intyga att det visst finns sådana. De som bott i hans stall genom åren följer ett annat mönster. 

Hingstighet utan bråk
Hingstar kan påverkas av sina hormoner utan att det tar sig i uttryck som stök och bök. Genom många års erfarenhet har han lärt sig att hingstar kan uppträda väldigt olika. Ett exempel var Common Sense 1172(SWB f -06 e Contendro I-Cardento, uppf Britten Werner) idag kastrerad trots fin förärvning och exporterad till Woodacres Stable USA.
– Common Sense uppförde sig alltid perfekt, fantastiskt temperament i alla lägen, berättar Magnus.
– Hormonerna slog till på annat sätt under betäckningssäsongen, han kunde bli genomsvett, helt vitlöddrig och drabbas av mjölksyra på framridningen.
– Då gick det som det gick, flera hinder ner och hemma rörde han aldrig en bom, det kunde bli fina rundor också men det var oberäkneligt, förklarar Magnus.
– De amerikanska ryttarna som var här och provade honom var helt lyriska över hans fina uppförande och kapacitet, nu går han riktigt bra i Kalifornien, som valack.
Baltimore 1178(Old Int f -04 e Balou du Rouet-Landor S) var som ung minst sagt sjövild att hantera på tävlingsplatser, mycket ”här kommer jag”.
– Sen gick han alltid in och gjorde sitt jobb på hoppbanan, där var det aldrig problem och sedan mognade även Baltimore, förklarar Magnus som inte gör någon stor affär av ynglingarnas uppförande. De sansar sig de allra flesta när de vant sig vid miljö och tävling.

Årets kollektion i stallet
Den unge Comfortuna VDL 1292(KWPN f -09 e Berlin-Nimmerdor, äg VDL Stud) har på bruksprov och tävling gett intryck av att ha ett verkligt sansat temperament och det gäller även hemma, det är bara i luften över hinder som det blixtrar till men då på rätt sätt.
– Han är en stillsam hingst med mycket behagligt temperament, gör aldrig något väsen av sig, vare sig det är tävling eller dags att hoppa på bocken, berättar Magnus. Comfortuna fick stå till tjänst när det var dags att fotografera för Hööks vinterkatalog.
– Vi var här ute på fältet och då gällde det galopp på kommando och han skötte sig helt exemplariskt, berättar Angelica som satt i sadeln. 

– Vad vill du, undrar Comfortuna VDL, en trygg kille i alla lägen.

Dylan N 1312(SWB f -10 e Diarado-Indoctro, uppf/äg Ninni och Olle Kindberg) är yngst i år och lite mer hetlevrad än så länge.
– Han är mer explosiv och har mer tryck i sig, det ligger i hans karaktär, samtidigt är Dylan enkel i all hantering och inte alls svår men tävling under betäckningssäsong är nytt för honom så det behöver han vänja sig vid, förklarar Magnus. Han väljer att inte starta Dylan i Falsterbo då hingsten varit populär hos stoägarna redan under sin första säsong.

AVN tittar på Magnus och Dylan N på årets bruksprov.

Det är den andra hingsten i turordning som Magnus har från Kindbergs i Nissamålen (se reportage Ridsport nr 12). Han red även Cormac N 1269(SWB f -07 e Corlensky G-Indoctro, uppf/äg Ninni och Olle Kindberg) och förberedde honom inför det lyckade 70-dagarsprovet i Tyskland.
– Cormac var här under mer än två år men var aldrig riktigt i fas för att visas till Bruksprovet, han växte mycket och de måste vara väl framme för att ha en chans, förklarar Magnus. Efter att ha visat så många hingstar under snart 15 år så vet han både hur rätt form ser ut och känns.
– Elliot VDL 1288( KWPN f -09 e Casall Ask-Goodtimes, äg VDL Stud) är lite av en show-off, han visar alltid upp sig, berättar Magnus.
– Jag tycker han är otroligt mjuk och fin i kroppen precis som andra Casall-avkommor, riktig bra hopp i sig, ultra-försiktig men faktiskt med bra gångarter också, menar Magnus.
Den vackre Casall-sonen är en nalle i boxen och i all hantering, en riktigt mysig häst med ridbarhet och gång som skulle kunna placera honom i dubbeltalangsfacket även om det inte är något hoppfolket traktar efter. 
– Elliot är så lätt och rörlig i kroppen att det nästan kan bli för bra, nu kan han till och med nästan seriebyten, han är helt enkelt väldigt läraktig, säger Magnus.
Hingsten har varit hos Magnus sedan han var tre år och visades på bruksprovet som 4 åring, eller snarare försökte och fick bryta.
– Nere på Flyinge stannade han plötsligt på hinder, jag förstod ingenting vad som hände men nästa dag stod han och var blockhalt, berättar Magnus.
Det blev ett år till i träning på Björkelund och sedan godkändes hingsten som 5-åring. Han har tävlat en del och startar nu i Falsterbos 6-årsklass.

Elliot VDL och Magnus i första kvalet på Falsterbos nya bana, noll fel.

Nästa års stjärna?
I en box står framtiden och plirar i form av en 3-årig Cardento-son med guldkantat stamträd. Det är Calexio VDL(DSP f -12 e Cardento-Heartbreaker-Mr. Blue) som ägs av VDL stud. Han är helsyskon med KWPN-hingsten Grand Slam VDL och halvbror till Dallas VDL som tävlas av Jur Vrieling. Magnus har fått hem hingsten för att förbereda honom för bruksprovet 2016.
– Han kom några veckor innan årets bruksprov men det var inte riktigt rätt period för honom så nu tar vi ett år till för att göra det bra, berättar Magnus.

Calexio har imponernade släktträd, går det vägen kommer han till bruksprov 2016.

Hans samarbete med Wiebe-Yde van de Lageweg från det stora holländska stuteriet VDL Stud, leverantör av en stor del av den svenska hoppstammen, är väl etablerat och framgångsrikt.
– Efter att vi samarbetat bra om Cohiba, Corporal VDL och en del andra hingstar så har vi en enkel och rättfram kommunikation om hingstarna, han litar på mig om de är redo eller inte, det underlättar.
Det är inte priset Magnus Österlund konkurrerar med utan kvalité och slutresultat.
– Om det är rätt läge, det vill säga inte alltför många hingstar anmälda till bruksprovet eller om VDL har en hingst som passar, kan de skicka hit en relativt förbered hingst bara några få veckor innan, förklarar han.
En av årets tre godkända från Stall Österlund kom kort innan och det var Gare du Nord 1309(SF f -11 e Street Hassle-Le Tot de Semilly, äg VDL Stud).
– Honom hade jag velat ha lite längre, han kändes bättre och bättre hela tiden men hade behövt lite mer tid för att glänsa, konstaterar Magnus. 

En arbetsdag hos Stall Österlund
Även om det är hingstar som satt Magnus på kartan som skicklig utbildare så rymmer stallet även andra unghästar, både egna och uppdragsgivares. Att det blivit mest unghästar hör givetvis ihop med att det passar ihop med hingstverksamheten. När det blir säsong att tävla unghästar är det dags för lite mer betäckning för hingstarna, till viss del överlappar det men kombinationen fungerar bra. En bra arbetsdag rider Magnus sju till åtta hästar och då talar vi inte om 20 minuter sitta upp och rasta, då tränas varje individ. Flera dagar i veckan håller han träning för elever i grupp eller individuellt. Under vårvintern blir det löshoppnings-träning av elevernas 3-åringar inför vårens test. Själv väljer han att inte visa på 3-årstest utan förbereder sina hästar för uttagning till SSHS-auktion, i år är det två ston Carola och Nektina.

Tävla lagom
Tävlingsansträngningarna handlar en hel del om kval till Falsterbos unghäst-tourer och till Breeders men Magnus tillhör inte dem som jagar kvalen genom tävling varje helg.
– Mitt sätt att rida och träna gör unghästarna trygga med mig och ridningen, på tävling kan jag stötta dem bättre så de behöver inte tävla för att känna sig hemma. Det gäller i alla fall 5- och 6-åringarna, högre upp måste man ut och tävla för att få rätt tempo i dem, menar han.

Till Falsterbo följer två hingstar med för 6-årsklassen, Comfortuna VDL och Elliott VDL. Numera kastrerade Diador går 5-årsklassen och Angelicas 7-årige Final Chapter ska starta.  Han är inte särskilt positiv till 4-åringarnas intåg i Falsterbo utan ser det mer som en kommersiell avvägning, det säljs fler deltagarbevis och många kan visa sina 4-åringar för det är inte så hög höjd. Varken Magnus eller Angelica ser deltagarbevisen och kvalpappren som en garant för att unghästarna tävlar lagom.

Det blev start i 5-årsklassen för Angelica med Diador, ett retligt pet i vardera kvalet.

Magnus har sett hur utvecklingen gått mot mer och mer tävlande av unghästarna, det är flera gånger per år som formen ska toppas på unga hästar.
– Jag tycker det är för mycket för unghästarna, de ska ju inte vara på topp som 5-åringar, men alla är både stressade och ivriga, det blir många starter, menar han.
– Vår uppfattning är att du kör slut på unghästarna med för mycket tävling, vi föredrar att bygga upp dem med träning, men det är en smaksak, säger Magnus.
Han uppfattar ridningen i unghäst-VM på Zangersheide som en kommersiell avvägning, de 5-åringarna är till försäljning och det är en handelsplats, därför blir det ridning mot klockan. Samtidigt förstår han ägare som vill få sina 4-åringar visade och inser att utbildare har inte så mycket att välja på, någon ryttare kommer att tävla hästen när möjligheten att komma till Falsterbo finns. 


Corporal VDL gör succé

En av Magnus favoriter var Malin Baryard-Johnsons framtidshäst Corporal VDL 1224(Westf f -06 e Cardento-Grosso Z) som dessutom toppade betäcknings-statistiken fram till halvtid i säsongen, nu tävlar han resten av sommaren.
– Han har hög ridbarhet även om han var väldigt hingstig som ung och ganska tuff, han var otroligt rolig att rida, berättar Magnus. 
– Som många unga hingstar lite gapig, men en dag så blev allt mycket bättre, polletten trillade ner på hösten nar han var 4 år och sen presterade han bara bättre och bättre. När jag startade honom i Breeders-finalen 2012 så hade han gjort fyra-fem starter innan, garanterat minst av alla i finalen där vi blev sexa, konstaterar Magnus.
– Vårt eget Corporal-sto är otroligt försiktig och hoppar än så länge ganska extremt, nästan två meter över, det blir spännande att se hans förärvning mer.

Flocken med unga ston på Stall Österlund. Längst till höger Khaleesi (SWB f -14 e Common Sense-Tolan R-Caretino, uppf/ äg Stall Österlund), mamma är egna stoet Etoscha linjeavlad på mormor Eamelusiena, mamma till Namelus R.
– En riktigt fin och feminin individ, löshoppar jättefint, berättar Magnus.

BWP och KWPNs hingstselektion
Längre söderut i europa är processen med att bälja ut unga hingstar ganska annorlunda mot det svenska bruksprovet, som är unikt i sin utformning. I januari selekteras 3-åriga BWP-hingstar med hjälp av löshoppning, de utvalda hoppas sedan uppsuttet i mars över små banor. 

– Jag kan inte känna att det är fel, det är till och med ganska bra, det blir enklare att välja för uppfödarna, det är trots allt uppsutten hoppning som gäller, menar Magnus.
– Domarna verkar ha förståelse för att hingstarna inte gör perfekta språng utan det viktigaste är psyket och att de är starka i avstampet, att de lämnar backen.
Det är en observation han gjort i de holländska och belgiska förbunden, den största tyngdpunkten i bedömningen handlar mycket om hur hingstarna skjuter ifrån, en egenskap som nedärvs.
– Den reflexen är en medfödd egenskap, det kan inte tränas nämnvärt, tekniken kan du slipa med träning, förklarar Magnus.

För KWPN-hingstarna som löshoppas i februari på selekteringen, får vila en vecka och sedan ska ridas in för att gå 70-dagarsprov i april är det ofta tuffare.
– När hingstar kommer hit efter att ha tagits ur det provet så har de inte gjort särskilt mycket grundjobb. Då kan de hoppa på den så kallade linjen men knappt trava över en bom, galoppombyte lär de sig riktigt snabbt, det trycks igenom första veckan, konstaterar Magnus.
För honom innebär det lite omstart i utbildningen men är hanterbart.

Han ser en klar utveckling hos hopphästarna från de här förbunden som specialiserade sig tidigt där varje hingst har flera generationer av presterande förfäder på både mödernet och fädernesidan.
– Det har aldrig kommit någon hingst som hoppat dåligt, det kan de allihop idag, konstaterar han, en klar skillnad mot för 10-15 år sedan.
– Idag är hingstarna mycket snabbare och kvickare, med en sådan som Dylan till exempel behöver du aldrig sätta galopp eller ladda på inför ett hinder. Jag kan sitta och vänta, vänta, vänta men han smäller till vid hindret i alla fall, det finns där med automatik och Elliot är precis likadan, menar Magnus.
Han tar de egna adepterna som exempel men menar att det gäller i hög grad för många hopphästar idag. När hingstarna har så lätt för sin specialdisciplin blir det tid över att lägga på markarbete och grundridning. 

Bäst på dressyr för hopphästar?
Under flera år på bruksprovet har Magnus Österlund varit den som bäst kunnat visa även gångarter på hopphingstarna. Det är inte hans egen uppfattning men få andra klarar att visa tempo- och steglängdsväxlingar i bibehållen balans på de unga hingstarna så genomgående.

Magnus på årets bruksprov med Gisborne VDL 1310(KWPN f -11 Zirocco Blue-Goodtimes)

– Mitt sätt att rida igenom hingstarna är inte populärt hos alla hoppryttare, de som inte rider så i vardagslag gillar inte att komma upp på mina hästar, konstaterar han.
– När vi haft utländska testryttare så verkar de ha lättare för att rida på mina hästar som jag sätter lite tryck i.
Hans bakgrund som fälttävlansryttare gör att han har mer dressyrträning med sig än många andra hoppryttare.
– Jag har ingen enskild förebild utan försöker hämta inspiration från flera håll. Grundkänslan jag söker är att hästen ska vara mjuk och mina hjälper ska gå igenom, förklarar han.
Han ”slörider” aldrig, sitter Magnus till häst så jobbar han dem.
– Jag försöker ibland, att bara rida lite lätt men då blir det ingenting, jag måste nog fixa lite i alla pass, konstaterar han.
En del kallar honom för perfektionist själv drar han sig lite för det epitetet. Allt går tillbaka till att han alltid strävar efter att varje häst ska kunna bli så bra som möjligt.

Magnus rider Elliot VDL och Angelica Diador hemma på Björkelund.

Hästkärlek
Magnus Österlund tycker fortfarande om att göra traditionella hästskötarsysslor. Att fixa med hästarna, göra i ordning dem själv är något han trivs med och tycker om.
– Jag tycker fortfarande att de dagar när jag inte alls hinner göra något sådant själv är lite tråkigare än andra arbetsdagar, menar han.
Han har sedan länge varit van att göra mycket med hästarna, det skapar ett band. Samma sak när det gäller ridningen, det är Magnus som rider hingstarna och ingen annan.
– Angelica har fått prova för skojs skull men det är mitt ansvar och jobb.

SWBs bruksprov
– I grunden tycker jag vårt bruksprov fungerar riktigt bra inom SWB, det är detaljer som behöver justeras och finslipas, slår Magnus fast.
Han är införstådd med att domarna vill se hingstarna så mycket som möjligt men tycker att det blivit en ganska bra balans. Han tror inte det blir någon stor skillnad att göra om till 30 dagars prov. 
Magnus har en klar uppfattning om vad bruksprovets testryttare ska göra och det överensstämmer inte helt och hållet med hur provet är utformat idag. Idag har de för stort inflytande både i form av omdöme och poäng. I praktiken blir det testryttarna som hjälper eller stjälper hingsten menar Magnus.
 – Jag har inga problem med testridningen, framförallt Henrik Ankarcrona gjorde ett bra jobb i år, menar Magnus.
– Det jag vänder mig mot är när testryttarna på unga hästar fixar och trixar för mycket, böjer, ställer, tänjer. För mig är deras uppgift att hoppa upp, känna av läget, hoppa fram några språng, hoppa banan, tacka hästen, sitta av och ge sina omdömen, det är allt, säger Magnus.
– De ska inte fixa till något och testridningen är inte ett clinicläge, för domarna är det såklart en fördel för de får mer information men jag gillar det inte.

Testryttaren Mathijs van Asten med Dylan N på årets bruksprov.

Hans uppfattning är att testryttarna hoppar hingstarna för mycket, testar för många varianter beroende på att de inte verkar klarar att ge ett omdöme från få språng och en bana. Magnus har lämnat förslag till SWB på vilka han ser som solklara kandidater som testryttare.
– Ta upp ryttare från Tyskland som rider i deras flerdagarsprov, då får man dessutom en jämförelse med det som finns på kontinenten. De ryttarna rider inte svår klass men sitter på hingstar från Tyskland, Belgien och Holland eftersom alla skickar hingstar dit, förklarar han.
– SWB vill ha GP-ryttare, men ingen kan känna om en 4-åring är ett sådant ämne, du kan däremot känna av vad hingsten har för egenskaper. 

Hingstar i tyska flerdagarsprov
Magnus Österlund ligger bakom träningen för flera av de hingstar som gått bra i tyska flerdagarprov. Hingstarna Carême, Common Sense, Cormac N och LaCrosse gick samtliga riktigt bra, för de tre sista betydde provet godkännande i SWB som direktkvalificerade hingstar. Alla utom Cormac N vann sina prov på hopp-poängen, Cormac N blev trea.  
– För de här hingstarna så betydde det tyska provet att de växlades ner i träning, de rids trevligt där, väldigt basic och i unghästform, de kunde alla prestera bra där, förklarar Magnus.
– Alla beridare, även de på provstationer, tycker om en vältränad och riden häst, det gör deras tillvaro enklare, konstaterar Magnus.
Han upplevde att de kom hem från teststation Schlieckau i fin form, de var lika fina att rida efteråt som innan. Däremot är det ingen idé att skicka en otränad hingst till tyskt prov och tro att det är en genväg till godkännande. Magnus uppfattning är att det inte varken är enklare eller billigare men att en tränad hingst med god hoppförmåga kan göra bra ifrån sig.
– Det är inte så höga krav med 8,5 men faktum är att få har klarat det efter att den här kvartetten gick igenom, konstaterar Magnus. 

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 123 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 84 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym

Ridsport digital

99:- i månaden