Möt Henrik von Eckermann anno 2003: ”Jag har börjat om”

Det känns länge sedan, den där söndagen i augusti förra sommaren när Henrik von Eckermann njöt av publikens jubel efter lagsilvret i hopp-EM för unga ryttare i Köpenhamn. I dag är han senior och topphästarna sålda. I stallet står fyra 3-åringar och en Scandinavian Open-vinnare. De är lovande, men något internationellt mästerskap är inte aktuellt på flera år.

– Hästarna hade kanske räckt till för att jag skulle kunna vara med, men inte för att kunna ta en landslagsplats. Då väntar jag hellre. Det är roligare att ha kvalitet i stallet, att kunna vara med och slåss, säger hoppryttaren Henrik von Eckermann, 22, och konstaterar att han har börjat om från början:
– Det går inte att köpa seniorhästar, det är för dyrt.

Han ler menande och värmer strupen med en klunk te. Vuxendrycken kaffe har han ännu svårt för.

Tog över hästföretaget

Allhelgonahelgen närmar sig och dimman fuktar hus och hagar på Fruängen, Henriks föräldrahem ett par kilometer väster om Söderköping. Han och flickvännen Emelie Broman bor i huset vid uppfartens slut, föräldrarna har flyttat till en villa uppe på kullen. Den första september tog Henrik över häströrelsen efter sina föräldrar, som dittills hade backat upp honom. Steget från young rider till senior blev mycket påtagligt för Henrik. Dels är konkurrensen på tävlingsbanan tuffare och hindren högre, dels ska han klara ruljangsen själv.

– Just nu har jag fullt i stallet, så jag klarar mig. Men det gäller att ligga på och att få fram hästar, bra hästar.

Verksamheten bygger på in- och tillridning, ett par inackorderingar och så tävlingsbiten. Drömmen är att få fram en riktigt bra seniorhäst som räcker till för stora hopptävlingar. Det var ju för sportens skull, för att komma ut och mäta sina krafter, som han började rida som 13-åring.

–  Jag hade varit med mamma till Scandinavium flera gånger och alltid tyckt att det varit roligt.

Så kom det sig att Henrik övergav allt vad bollsport heter och som 14-åring köpte en D-ponny tillsammans med sin mamma. Han lärde sig snabbt. Började snart tävla i lätta klasser och köpte en ny ponny, som skulle vara bättre.
– Men den skadade sig så vi köpte en stor häst. Allt gick snabbt – jag var 15 när vi fick hästen, berättar Henrik.

Han tog hjälp av erfarna killar som Pether Markne, Peder Fredricson och John Hickey. Han tränade för dem, och han satt på läktaren när de tränade. Just iakttagandet tror Henrik är en viktig orsak till att han lärde sig så fort.

– Jag tittade mycket på hästhoppning på tv då och försökte härma ryttarna – Franke var min idol, han red bra.

– Över huvud taget har jag tittat mycket på hur andra gör, jag har varit nyfiken.

Men den vetgirige tonåringen fick en tuff början; inte heller den första stora hästen höll. Halvblodsstoet gick upp till 1,30 men är i dag utlånad för avel.

Nästa häst var Eloge-sonen Kalif. Han stod på en gård i närheten, var tre år, lite vild – och billig. 10 000 kr. Henrik skrattar vid minnet. Att han, som då bara ridit ett par år och helst ville tävla, köpte en unghäst. Men det var inget han tänkte på då.

– Nä.Vi hade sett den i hagen och tyckte om den.

Kalif kvalade till Falsterbo 1998, som 6-åring. 17 år gammal skulle Henrik få rida på de stora arenorna, inför samma publik som applåderade världsstjärnorna. Likblek red han in på banan.

– Det gick inte så bra, men det var en kul erfarenhet. Och det var egentligen först då som jag fick upp suget för att tävla, även om målet alltid har varit att få rida i Scandinavium.

Chess gav framgångar

Hösten därpå träffade han hästen som hade kapacitet att ta honom till toppen. Åtminstone till ungdomstoppen. Henrik var i Kungsbacka och tävlade. Men när Kalif rev en hel del – liksom han gjort tidigare under säsongen – frågade Henrik sin tränare Peder om han visste någon bra hopphäst. Det visste Peder.

– Jag fick prova Chess på framhoppningen, en häst som Peder red åt en tjej i Vansbro, och jag köpte den på plats. Den hade ett fint språng – det var stor skillnad mot den häst som jag satt på.

Chess (e Kaliber-Cyrano, uppf Kerstin Johansson) blev den perfekta ungdomshästen. De red junior- SM och när Henrik blev young rider var de med i guldstriden vid inomhus- SM 2000, men sjabblade till det och kom sjua.

– SM har aldrig varit min grej, jag har alltid haft stolpe ut, suckar Henrik och tänker inte minst på fjolårets YRSM.

Han var tvåa ute med Don Sacramento och femma inne med Plenty of Peace, en häst som han ett par månader tidigare red i unghäst-VM på Zangersheide.

– Jag glömde vägen med Plenty of Peace, annars hade jag tagit silver.

Scandinavium en höjdpunkt

Don Sacramento (e Sacramento Son) hittade Henrik hos Hans-Olov Ottosson, och Robin Z-stoet Plenty of Peace red han åt ägaren, tillika uppfödaren, Pia Bloom. Med ett par hästar i stallet kunde han vara med i leken. Både 2001 och 2002 kvalade Henrik in till Krafft-finalen i Scandinavium. Några tätplaceringar blev det dock inte, trots att han lyckades hålla nerverna i styr.

– Det var en riktig höjdare att få rida i Scandinavium, det var ju det som jag strävade efter. Väl där var jag inte nervös, då var det bara en upplevelse. Då var det värre med kvalen. Man var stressad för att få ihop tillräckligt med poäng.

Henrik hade etablerat sig i ungdomstoppen. 2001 fick han förtroendet att rida YREM i Spanien, trots att Sverige inte skickade något lag. Han var bäst av de få svenskar på plats, kom på 17:e plats med Chess. 2002 gick det ännu bättre. Henrik och Chess ingick i YR-laget som tog EM-silver i Köpenhamn.

– Det var fantastiskt att slå tyskarna, ler Henrik och skiner upp som om det hänt i går.

Sålde hästarna

2002 var också Henriks sista år som ungdomsryttare, och han hade tidigt en realistisk inställning till vad som väntade honom som senior; hästarna skulle inte räcka till för att slåss om rosetterna. Och då fanns bara ett att göra – sälja.

I maj 2003 flögs Chess till Japan, förmedlad genom landslagscoachen Henk Nooren. Även Don Sacramento står numera i Japan, medan Plenty of Peace tävlas av Fredrik Spetz.

– Nu har jag inte så mycket att tävla på, erkänner Henrik utan att låta alltför bitter. Han visste ju vad som gällde.

– Direkt efter young rider-tiden kände jag att Chess hade gjort det som jag hade köpt honom för.

Nu sitter han här, i ett varmt och välutrustat fikarum med fönster mot ett ridhus och dörr in till ett smakfullt inrett stall, med högt i tak, 14 boxar med smidesgaller och lyktor med ett behagligt sken. Anläggningen byggdes för fyra år sedan, ett måste för att kunna driva en seriös verksamhet där ridning och tävling är basen.

I stallet finns förutom Henriks egna hästar för tillfället fyra inackorderingar och fem tillridningshästar. Bland de hästar som han rider, men inte äger, finns flickvännen Emelie Bromans talang Vektor vh Bergeskeshof, 5-åringen e Non Stop-Jus de Pommes som han red till seger i championatet i Falsterbo i somras. Henrik ska fortsätta att rida den stora valacken, och kanske blir det den hästen som tar honom upp i toppen – seniortoppen – igen.

– Vektor är den som jag tror mest på. Han känns fin – men det är en lång väg, säger Henrik, vis av erfarenhet.

Fina påläggskalvar kan han också få upp genom Eric Laenen, en belgare som Henrik samarbetar med sedan ett par år. Två av stallets fyra 3-åringar kommer från Eric.

Bestämde sig tidigt

Henrik verkar inte särskilt orolig över att verksamheten inte ska bära sig. Med hårt jobb ska det nog gå bra – även om det självklart vore välkommet med någon mer sponsor än det grossistföretag som hjälper honom med utrustning i dag.

Vad gäller det handfasta arbetet kan han knappast anstränga sig så mycket mer. På frågan om han har några intressen vid sidan om hästarna svarar han att han inte hinner något annat. Och ser inte ut att sakna ”något annat” heller.

– Jag håller på med det här för att jag tycker att det är kul, det blir en livsstil. Sedan händer det alltid saker – det är faktiskt ett varierande jobb. Man åker till tävlingar, tittar på hästar, tränar och träffar folk.

– Jag bestämde mig rätt tidigt för att satsa på hästar, jag hann aldrig tänka i några andra banor.

Säger 22-åringen som från det att han lärde sig rida för nio år sedan hunnit bli en av landets främsta hoppryttare som young rider och nu driver enskild firma.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 22/2003.