Motivation och självförtroende

Naturligt tänker jag att det är vi ryttare som är organismen som har ett tänkt mål i sikte.  I mitt fall så har jag i min förra inlägg faststält målet att kunna visa Ström på bruksprovet, med det kortsiktiga målet att känna mig så pass säker i ridningen att jag kan flytta honom från Eamons stall.  Göra häst/ryttar-analysen och fastställa målet är ju lätt, men sen kommer vi till det där dagliga att varje dag hitta motivationen som ”lockar fram, kontrollerar och upprätthåller vissa målinriktade handlingar”.

Det är ju inte så att jag inte förstår vad mina tränare säger.  Rent teoretiskt så förstår jag oftast väldigt enkelt vad det innebär.  Tex förstod jag klart och tydligt, redan första gången, när Eamon sa:

”Detta är en häst som kan explodera om du inte har honom avslappnad OCH med mycket energi.”

Jag förstod det mycket väl andra och tredje gången som Eamon sa det också.  Dock finns ju en viss instinkt, att om man blir lite osäker på en häst som reagerar väldigt mycket på det mesta, att man vill ta det lite lugnt.  Lugnt och stabilt ta sig framåt, inte för mycket och inte för lite.  Små steg i taget.

Eftersom Eamon inte såg någon förändring i min ridning efter kommentarerna utökade han sin förklaring.

”Du är för snäll, du måste förvänta dig mer.”  ”Han måste; Zack! Zack! studsa fram.”  

Eamon måste ha trott att jag inte förstod för han fortsatte att förtydliga.

”Du vet, när man går, så vill man ju inte gå så här [demonstrativt släpar han benen efter sig och lämnar långa sträck i ridhussanden], utan man vill ju gå så HÄR!”  Varpå han tar ett par makabert spänstiga och studsiga steg framåt.

Hmmm, ja fast jag gillar ju att ta det lite lugnt.. tänker jag tyst, det är ju inte exakt läge för den kommentaren.  Jag vänder in på mitten, försöker komma ihåg att andas samtidigt och använder spöet lite försiktigt på Ströms rumpa i en förhoppning att bakbenen ska gå lite ”Zack!-Zack!”,  och att ryggen ska komma upp istället för att all energin försvinner ut i framänden.  Men det är som att allt jag gör fortfarande går i slowmotion i jämförelse med när Eamon gör det.  Så hästen svarar ju lite i slowmotion också.

Så iallafall, till slut en dag när hästen fortfarande inte befann sig i ett avslappnad stadie OCH med mycket energi, på riktigt, så hamnade jag för långt fram, skrämde Ström så han slog upp huvudet, jag dunsade tillbaka lite i sadeln, och rodeon  var ett faktum.  I luften hoppar jag av, hinner tacka alla mina voltigeår för intränade avhopp, landar och gör en kullerbytta, ställer mig upp och, alldeles bredvid mig, står Ström med jäääättestora ögon och tittar fascinerat på mig.  Han har ungefär samma uttryck som man har när man åkt till Thailand på semester, och möter sin granne vid poolen: ”Vad i allsindar gör du där!?”.  Som att han var jätteförvånad över att jag också var i ridhuset, samtidigt som honom.  Helt plötsligt.  Eller kanske förundrades han över min flygande avsittning, min akrobatiska kullebytta eller det där jag gjorde innan rodeon? 

Jag svor lite för mig själv, gjorde lite ”Eamon gymnastik” från marken.  Alltså: arbeta med hästen så att bakbenen trampar in under honom, böjd i bålen, upp med ryggen och zack!-zack! i bakbenen, typ.  När hästen kändes energifull OCH avslappnad, satt jag upp och red lite till.

Därefter har min motivation att förvänta mig en snabb respons på ett magiskt vis innfunnit sig varje gång jag ska rida.  Sören det är ”Zack!-Zack! i bakbenen!”, ”upp med ryggen!”, ”svara för skänkeln på riktigt!” i ett rasande tempo!  Utan att någon behöver behöver påminna mig!  

Det står även på wikipedias sida att ”motivation kan vara rotad i ett grundläggande behov av att minimera fysisk smärta”.

Därav min slutsats att min fina häst är en fantastisk läromästare för mig.  En sådan läromästare som pushar mig att göra mitt absolut bästa varje gång!  Och det är fantastiskt att rida en häst som har så lätt för sig.  Senast var jag på vippen att slänga händerna i luften , ta ett eget ärevarva och tjoa av glädje; Såg ni! Såg ni!  Men, men, jag tänkte att det inte riktigt passade sig, så jag höll tillbaka lite och klappade om honom lite extra istället.

På fredag kör vi från Falkenberg till Flyinge och ska pröva vingarna utan Eamon.

Jag hade tänkt att jag skulle dela med mig lite av ”The Eamon way”, eftersom det han gör med hästarna är helt otroligt.  Men det finns redan dokumenterat en hel del både i böcker och på internet (googla Eamon Hickey) och dessutom är det ju så att det fungerar bara om man gör det på rätt sätt, med rätt timing och känsla, och det är svårt att läsa sig till.  Men här är lite ”förenklade godbitar” som jag tar med mig.

”Gymnastisera mera!”  Har du eller hästen ett problem och du frågar Eamon hur ni ska lösa det, så är sannolikheten att han svarar att lösningen är gymnastisera mera.  Alltså ungefär så som jag beskrev innan: arbeta med hästen så att bakbenen trampar in under den, böjd i bålen, upp med ryggen och zack!-zack! i bakbenen, typ.  Med all rätt, det fungerar i allafall väldigt bra på min häst. 

”Blir hästen osäker?”  Gå tillbaka till den platsen/övningen där han sist hade självförtroende.

”Ridpasset startar i boxen.” Börja gymnastisera hästen redan under borstning, sadling etc. 

”Stäng munnen.” Effektivt för att sakta andningen och inte smacka överdrivet.  Vi är inte kofösare, tror jag visst han uttryckte sig. J

”Säg inte nej”, säg ”tack för energin du kan använda energin så här istället…” Tex hästen springer, ta tacksamt emot energin och använd den till att te.x. klara en övning som kräver mer samling.

”En unghäst/problemhäst ska röra sig med energi och gå i balans, klara lina/långspö över rumpan och vara avslappnad med hjälp av markarbete (utan inspänningar),  innan du sitter upp.”

”My space.  Your space”.  Tänk ”Dirty dancing” så förstår du. Vet du inte vad jag menar med ”Dirty Dancing”, så fråga din mamma om hon nu råkar ha haft sina ungdomens dagar på 80-talet.  Att hästen ska respektera ditt utrymme är ju inget nytt i sig, men precisionen är avgörande.

Så snart lämnar vi Falkenberg, och hoppas att vi inte behöver komma tillbaka.

/ Malin