My Jeppsson Lindkvist andas ut – SvRF släpper fallet

Dressyrdomaren My Jeppsson Lindkvist stängdes av i 18 månader för inlägg hon gjort i en Flashbacktråd om sexuella övergrepp. Nyligen vann hon dock en juridisk seger när Riksidrottsnämnden efter överklagan hävde avstängningen och meddelade att Svenska Ridsportförbundet hade hanterat ärendet fel.

Som svar på beslutet meddelade SvRF samma dag att man ämnade ta ärendet vidare till disciplinnämnden istället. Efter att Svenska Ridsportförbundets ordförande Ulf Brömster och My Jeppsson Lindkvist tidigare i veckan haft ”ett bra och konstruktivt samtal” väljer SvRF nu att inte utreda fallet vidare. Det skriver förbundet på sin hemsida.

– Det var ett givande möte med värdefulla insikter där vi diskuterade det stora engagemang som finns för trygghetsfrågor. Vi är överens om att kränkningar inte är okej varken i stallet eller på nätet och riktar vårt fokus framåt för ökad trygghet inom ridsporten. Det är viktigt att det arbetet tar rätt vägar, säger Svenska Ridsportförbundets ordförande Ulf Brömster i ett uttalande.

Från början var tanken att det skulle vara ett samtal mellan Ulf Brömster och förbundets generalsekreterare Annika Tjernström och My Jeppsson Lindkvist och Safesport Swedens ordförande Johan Peterson Aldergren. My Jeppsson Lindkvist valde dock att prata med Ulf Brömster själv via telefon.
– Jag kände att jag ville ha ett så öppet samtal som möjligt, där jag kunde berätta för honom hur jag har upplevt hela den här situationen, berättar My Jeppsson Lindkvist för Ridsport.

”Diplomatisk ursäkt”

Hon upplever att det var ett väldigt bra samtal, där Ulf Brömster tog in mycket av det hon sa.
– Jag tror han förstår att jag inte ville hänga ut någon, utan att jag ville peka på de strukturer som gör att unga flickor och kvinnor blir utsatta i sporten. Jag berättade hur jag tror att förbundet kan hjälpa tjejerna som blir utsatta, att de verkligen behöver någon att vända sig till och få stöd hela vägen om man skulle vilja gå vidare och göra en anmälan. Just känslan av att ha någon på sin sida är väldigt viktig.

– Jag var väldigt tydlig med att det är svårt för honom som vit, privilegierad man, att få en bild av hur unga flickor upplever sporten och vad de blir utsatta för. Jag kände att han var väldigt öppen för att lyssna och det var också väldigt tydligt att han vill att det här ska vara en trygg sport.

I och med att ärendet nu inte kommer att tas upp av disciplinnämnden känner My Jeppsson Lindkvist att hon äntligen kan andas ut på riktigt.
– Jag är tacksam över att de väljer att backa från att dra detta vidare i disciplinnämnden. Jag hade önskat att de också hade sagt något om att det här inte har varit så väl hanterat, men det är skönt att det kunde lösas på det här sättet. Det känns ändå som en diplomatisk ursäkt, utan att någon har sagt förlåt.

Med stor sannolikhet hade ärendet inte rönt någon större framgång i disciplinnämnden, då det som har hänt har passerat preskriptionstiden enligt RF:s stadgar.

”Krav på hur ryttarna ska bete sig”

På sin egen blogg berättar My Jeppsson Lindkvist själv om samtalet med Ulf Brömster och förhoppningarna kring att skapa en tryggare ridsport. Här under ser du ett utdrag – och här kan du läsa hela inlägget.

Nu kommer de unga tjejerna rätt snabbt ut i tävlingsstallen, antingen som elever med egen häst eller som hästskötare. De hamnar rakt in i en hierarkisk värld som de inte riktigt kan navigera. Och då finns Han där. Mannen. Ryttaren. Han som ger henne lite mer hjälp, lite mer uppmärksamhet och de lite bättre hästarna att rida/sköta – i utbyte med en sexuell relation hon egentligen inte vill ha. Det är ett så vanligt förlopp att det räknats som vardag och inget som fått omgivningen att ens höja på ögonbrynen. Visst att det pratas lite, men ingen GÖR nåt. För saken är att det känts omöjligt ATT göra nåt.

Det är ingen lätt uppgift för förbundet att komma åt detta beteendet. För hur långt ska deras makt gå egentligen? Hur ska de komma åt männen som gör så här i sitt eget stall utanför förbundets ramar och regler? Jag har faktiskt inget bra svar på det, men känner att det måste gå att arbeta fram en bättre modell för trygghet även i den professionella miljön. Prat med sponsorer, med förbundskaptener, krav på en kurs i hur ryttarna ska bete sig mot elever och anställda för att de ska få rida under svensk flagg.