My Jeppsson Lindkvist om den hävda avstängningen: ”Bra att de blir knäppta på näsan”

Det har varit en pärs för My Jeppsson Lindkvist som först var under utredning och sedan blev avstängd i 18 månader på grund av inlägg hon hade gjort i en Flashbacktråd om sexuella övergrepp inom ridsporten. När Safesport Sweden kom till undsättning och hjälpte henne att överklaga Svenska Ridsportförbundets beslut i juridiska utskottet fick hon nytt hopp – och nu har hon också fått rätt. Riksidrottsnämnden häver förbundets avstängning med omedelbar verkan eftersom ärendet hanterats fel.

– Jag är så glad, så otroligt glad. Jag kommer inte ihåg när jag senast var så här glad. Just att förbundet blir knäppta på näsan för att de själva inte kan följa stadgarna på ett korrekt sätt. De kan inte ha sin egen personliga sandlåda, utan måste förhålla sig till vad som är rätt och riktigt, säger My Jeppsson Lindkvist till Ridsport.

Själv fick hon beskedet om att hon hade ”vunnit” efter en terapistund.
– Jag satt hos psykologen och pratade om allt det här eländet och hur jag mår, och när jag kom ut hade jag fått ett meddelande på min telefon, berättar My Jeppsson Lindkvist.

Meddelandet var från ordföranden i Matfors Ryttarförening som varit delaktig i hela överklagandeprocessen. Överklagandet var nämligen tvunget att gå via My Jeppsson Lindkvists ridklubb för att vara giltigt.
– Juridiken är så otroligt snårig och jag hade aldrig klarat det här utan en advokat som Stefan, som är så inriktad på just idrottsjuridik, och Johan på Safesport Sweden. Inte ens juristerna i Svenska Ridsportförbundet kan ju juridiken, eftersom de har gjort fel, fortsätter My Jeppsson Lindkvist.

Till sin hjälp har My Jeppsson Lindkvist haft advokat Stefan Alvén som är en av Sveriges ledande idrottsjurister. Han engagerades i sin tur tack vare Johan Peterson Aldergren som är ordförande i Safesport Sweden.

”Förändringens vindar” blåser

Torsdagens RIN-beslut föregicks av en skriftväxling där Svenska Ridsportförbundet och My Jeppsson Lindkvist återigen fick klargöra sina ståndpunkter. Förbundets partsinlaga var tuff läsning, berättar My Jeppsson Lindkvist.
– Jag mådde så fruktansvärt dåligt av att läsa det som skrevs om mig – och jag har verkligen funderat på om jag vill fortsätta vara domare i ett förbund som inte har hållit mig eller andra kvinnor om ryggen i det här. Men nu känner jag ändå att det blåser något slags förändringens vindar och att jag vill vara med och bygga ett bättre förbund.
– Nu längtar jag efter att sätta mig bakom C och döma ekipage igen, och jag hoppas verkligen att jag blir bokad som domare framåt våren.

Har du känt att du har haft rätten på din sida?
– Någon sa till mig att ”det är skillnad på att ha rätt och få rätt”, och även om min advokat har peppat mig har jag inte vågat tro på att det skulle gå vägen förrän nu. Jag var ändå inställd på att inte få döma på ett och ett halv år, och att jag skulle få lov att bli så här glad var jag inte beredd på, säger My Jeppsson Lindkvist.

Sedan historien tog sin början i somras har hennes båda hästar varit en livlina för henne, även om det kändes nervöst att åka ut och tävla när allt blev offentligt.
– Jag visste inte hur folk skulle reagera och på första tävlingen var det en domare som inte hälsade på mig. Då kände jag att det nog skulle bli jobbigt, och efter det har jag haft med mig någon som moraliskt stöd på varje tävling. Men efter hand har det känts som att folk har blivit mer och mer positiva, kanske har det behövt landa lite. Fler och fler har nog frågat sig om det jag har gjort har stått i proportion till straffet jag fick.

– Jag vet ju att jag nämnde namnen på de här männen, det är inget jag har förnekat, men det var också för att jag ville peka på de dåliga strukturerna inom sporten. Till slut har nog många tänkt att det inte är så här man vill att sporten ska se ut. Det har kommit fram folk på tävlingar och jag ser också på vilka som gillar mina inlägg att både ridsportprofiler och domare har vågat visa sitt stöd öppet, säger My Jeppsson Lindkvist.

– Jag får ändå säga att vi verkligen lever i rätt tid för det här. Så här hade inte responsen sett ut om det hade varit för tio år sedan. Vi lever i en ny tid där kvinnor vågar stötta kvinnor, även om det fortfarande finns en del kvinnor som lever kvar i att stötta patriarkatet och gå männens ärenden. Men det börjar bli mycket bättre.

Finns lärdomar att dra för ridsporten

Stefan Alvén är glad för sin klients skull.
– Det känns som att My har varit väldigt modig som vågat ta upp fajten. Det är hedervärt, säger han.

Han menar att Svenska Ridsportförbundet har en del att lära av RIN:s beslut. Som stöd för sitt beslut pekar RIN på tre ärenden som handlar om hur den här typen av ärenden har hanterats tidigare, som visar på att Svenska Ridsportförbundet har brutit mot idrottens stadgar.
– Det fanns en ganska rik praxis att titta på, och det hade varit bra för Svenska Ridsportförbundet om de hade haft koll på det, säger Stefan Alvén.

Han menar att det finns anledning för idrotten i stort och ridsporten i synnerhet att se över hur hanteringen av den här typen av ärenden ska gå till.
– Ridsporten vill ju tvätta bort det här med att det råder en tystnadskultur, men då behöver man också lära sig att hantera sådana här saker på rätt sätt. Vi skrev ett ganska välbalanserat överklagande, där vi gav Svenska Ridsportförbundet möjlighet att ta sitt förnuft till fånga. Istället fick vi ett känslosamt uttalande från ordföranden i juridiska utskottet, där han skrev att förbundet stod fast vid sin ståndpunkt, berättar Stefan Alvén, som blev något förvånad över responsen.

– Svenska Ridsportförbundet får väl analysera beslutet från RIN och fundera på hur man kan göra saker och ting bättre inom ridsporten framöver.

Svenska Ridsportförbundet har reagerat på RIN-beslutet med ett uttalande på sin hemsida, där man meddelar att ärendet nu skickas till disciplinnämnden. Något märkligt, tycker Stefan Alvén.
– Undrar vem det som anmäler då? säger han retoriskt.

Med tanke på att det som har hänt i fallet enligt RF:s stadgar är preskriberat kan han inte se att förbundets hänvisning till disciplinnämnden skulle leda någonstans.
– De kanske bara känner att de måste skriva så, säger Stefan Alvén.

”Förbundet skadar sitt rykte själva”

SvRF skriver i sin partslinlaga, som Ridsport tagit del av, att frågan inte handlar om My Jeppsson Lindkvists kompetens utan om hennes agerande. ”SvRF anser det orimligt att stillatigande acceptera att en officiell funktionär bedriver förtalsliknande verksamhet”, skriver förbundet bland annat och fortsätter: ”Agerandet står i strid mot SvRF:s värdegrund. My Jeppssons agerande skadar SvRF:s anseende.”

Johan Peterson Aldergren, ordförande i Safesport Sweden reagerar starkt på förbundets formuleringar.
– C-G Leissner skriver att My skadar Svenska Ridsportförbundets rykte, det är en ny anklagelse. My har bara pratat om vad de här personerna har gjort och den enda hon kan skada med det är sig själv. Förbundet skadar sitt rykte själva. Det man kan fundera på är om det som skrivits verkligen är förankrat i styrelsen, i sådana fall borde det aldrig ha släppts iväg.

Johan Peterson Aldergren är inne på samma spår som Stefan Alvén och menar att fallet i sig med all tydlighet visar att den här typen av ärenden inte bör hanteras av de nationella idrottsförbunden.
– Riksidrottsförbundets rättssystem är väldigt komplext och för en vanlig föreningsmedlem är det i princip omöjligt att veta hur man ska göra för att få rätt. Det blir en David mot Goliath-kamp, där den lilla ska fäktas mot den stora, säger han.

Om att Svenska Ridsportförbundet under fredagen gått ut och meddelat att man nu hänvisar My Jeppsson Lindkvists fall till disciplinnämnden säger Johan Peterson Aldergren:
– Det är ju rent löjligt. Ska de upprätta en anmälan nu i efterhand då? Jag tror bara de försöker rädda sitt ansikte, och det visar väl ännu mer på olämpligheten i deras agerande.

Johan Peterson Aldergren har skrivit ett Facebook-inlägg som respons på RIN-beslutet. Här under kan du läsa inlägget i sin helhet.