När ett rykte blir en sanning

Alla framtidsprognoser tyder på att priserna för att föda upp och äga häst kommer att stiga i år. Grovfoder, spannmål, bränsle, plast, allt kostar mer. Ledande hingsthållare, som dammsuger marknaden på de allra bästa hingstarna, har sedan tidigare infört förskottsbetalning för stoägarna och har dessutom ganska höga priser för sina hingstars sperma.

Och så har vi världsläget med en mycket opålitlig Putin som just nu håller i taktpinnen samtidigt som väst håller andan.

Grovfoder, spannmål, bränsle, plast, allt kostar mer.

Detta i kombination med att importen av inte minst iberiska hästar ökat närmast lavinartat gör framtiden för svenska uppfödare ganska skakig just nu.

Ska de betäcka sina ston som vanligt eller hålla igen?

Kommer det att finnas köpare?

Vi har under pandemin upplevt att efterfrågan på framför allt vuxna ridhästar har rusat iväg. Samtidigt har PRE och lusitano bland dressyrryttare fått rykte om sig att vara snälla damhästar, i motsats till SWB-hästarna som anses avlas enbart för toppsporten och därmed bara kan ridas av väldigt skickliga ryttare.

Det är synd, för allt fler svenska uppfödare satsar i dag på att hitta ridbara hingstar till sina ston.

Där har både uppfödarna själva och SWB ett arbete att göra.

Men när ett rykte har blivit en sanning tar det lång tid att tvätta bort stämpeln. Där har både uppfödarna själva och SWB ett arbete att göra. Annars kan vi nog räkna med att allt fler kommer att satsa på en iberisk häst i stället för att stötta den inhemska aveln och köpa svenskt.

När det gäller hopphästar har svenska uppfödare draghjälp av våra toppryttare som ofta väljer svenskfödda hästar. Dessutom blir utländska köpare sugna när de ser vilka resultat de åstadkommer på banorna. Tänk om fler bland våra svenska 
toppryttare i dressyr kunde göra samma sak!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 5/2022.