Nicole Holmén är catch rider: ”Ser det som en utvecklande utflykt”

Hon är bara 28 år och har redan byggt upp sin verksamhet  på egen hand. För sex år sedan jobbade hon i Storbritannien hos Angelie von Essen och James Davenport, men valde att flytta hem till Vellinge. När Ridsport får tag i Nicole Holmén är hon på flygplatsen, på väg att kliva ombord på ett plan tillbaka till öriket.

– Jag ska till Angelie von Essen för att spela in videor när jag hoppar deras auktionshästar och även göra några tävlingsstarter på deras hästar. Jag ser det som en utflykt, ett roligt avbrott i vardagen samtidigt som det är väldigt utvecklande.

Under några helger i april och maj har Nicole gjort mängder med starter på hopptävlingar på olika nivå, 157 hittills i år på över 30 hästar och över 100 de tre senaste helgerna på Henriksdals RF. 
– Många starter har det blivit, det ger ordentligt med rutin. För att få det att fungera krävs ett bra upplägg kring planeringen och att ett bra team som kan stötta upp hemma och under tävlingsdagarna. Det är rätt mycket du hinner på en dag – men jag hade egentligen behövt dubbelt så många timmar på ett dygn. 
– Jag har i snitt tio hästar hemma, av dem är det två, tre som jag äger tillsammans med delägare. De andra har jag i träning för att ta dem till tävling och så småningom till försäljning. Sedan finns kategorin hästar jag bara sitter upp på när det är tävling och som tränas hemma av sina ägare, förklarar hon.

Hästarna ska se fina ut

Det går att urskilja vilka hästar Nicole har med sig hemifrån.
– Det syns nog tydligt – om du vet vad du ska titta efter – vilka som är mina ”egna” hästar i träning och vilka jag bara  är catch rider på. Jag har avtal med några tillverkare och mina egna hästar har schabrak med logotyp och träns och bett från dem. Hästarna ska se fina ut, blanka och putsade, välmående, de ska alltid vara topp topp topp. När jag hoppar upp på andras hästar har jag inte de kraven, men jag har alltid krav på en viss nivå eller talang på de hästar jag rider, förklarar Nicole.

Sedan 2021 har hon tävlat 85 olika hästar. 
– Jag har varit tydlig med det på mitt Instagram och när jag är på tävling så är det fler och fler hästägare som uppmärksammat att jag finns ”att hyra” som tävlingsryttare. Det är viktigt att vara öppen med vad du gör och att marknadsföra dig själv och din verksamhet.

Snabbt upp i sadeln

Trots två graviditeter 2018 och 2020 har verksamheten fortsatt att växa. 
– Jag var snabbt uppe i sadeln igen. Det krävdes för att hålla mitt namn vid liv. 

Men hon längtade också tillbaka. 
– Det känns som om jag är född på hästryggen, det är där jag ska vara. Jag saknade ridningen direkt. 

Jag känner att jag utvecklas mer dag för dag och det i sig är en boost. Jag vill bli bättre än bäst.

Tempot är högt och just nu tävlar hon fler hästar än någonsin. 
– I torsdags tror jag att jag slog mitt eget rekord med 15 hästar till start på en dag, på fredagen blev det elva starter och sedan fler under en fyradagarstävling.  
– Det tar mycket på kroppen så jag är väldigt noga med min egen träning. Det är bål- och magövningar, jag springer och har en viktväst som jag går och vandrar med. Sedan i december kall-badar jag varje morgon vid kanalen i Höllviken. Som regel springer jag 30 – 60 minuter, styrketränar i 20 minuter och avslutar med ett bad. För att hinna med går jag upp halv sex varje morgon och jag har fått bra hjälp från min PT Jessica Lindgren.  

Har en bra grundstyrka

Träningen gör inte bara att hon orkar.
– Jag känner väldigt tydligt att jag blivit en bättre ryttare sedan jag började ta min egen träning på större allvar. Jag har en grundstyrka nu som jag inte hade innan.  

Med två små barn krävs en del pusslande i vardagen. 
– Min sambo Alexander Klevenborn har ett väldigt flexibelt arbete och är DJ på helgerna – då gäller det att vi har god stöttning från våra föräldrar. Det är ett helt familjeteam som ställer upp.

Nicole inspireras av de svenska toppryttarna. 
– Henrik von Eckermann är väldigt lång och för att rida de små hästarna krävs enorm styrka i kroppen och han har grymt bra position i sadeln – det inspirerar mig att träna mer. Min syster Stephanie Holmén är också inspirerande för hon rider extremt bra. Peder Fredricson var i Henriksdal och det kan räcka att se ett av hans bra språng på framhoppningen. Jag suger åt mig allt jag kan av sådant som är bra.

Vill nå toppen

Nicole har höga mål och är glad att återigen ha hästar på 1,40-nivå.
– Jag hade önskat fler på 1,40-1,50 som kanske kunde få bli kvar. Men ofta blir de sålda när jag är ute och tävlar och visar dem, det är så det måste vara. 
– Jag vill till toppen. Jag vet hur mycket arbete det krävs och stark ekonomi för att kunna vara med i den internationella toppen.  Det är det jag sliter för varje dag, stenhårt sju dagar i veckan med tidiga morgnar och sena kvällar. 

Men framstegen är det som driver henne, ännu mer än framgångar.
– Jag känner själv att jag rider bättre, jag känner att jag utvecklas mer dag för dag och det i sig är en boost. Jag vill bli bättre än bäst. Förhoppningsvis ska det betyda att en hästägare satsar på mig med en häst i framtiden. Det är min dröm, avslutar Nicole Holmén innan flygplansdörrarna stängs. Storbritannien nästa. 

Fakta

Tongga – en speciell historia

Bland de hästar Nicole bara rider på tävling finns stoet Tongga (40) (SWB f -11 e Turmalin–Ralmé Z, uppf/äg Malin och Jan-Eric Bengtsson, Marieholm) som första helgen i maj debuterade i 1,40 och placerade sig tvåa direkt. Nicole tävlade stoet första gången i oktober 2019. 
– Det är en lite speciell historia med Tongga, hon hade knappt gått mer än några 1,20-klasser när jag började tävla henne. Jag har aldrig ridit henne hemma, jag provade henne och sedan var vi överens om att ta ut henne och tävla, så henne har jag tagit upp i klasserna helt själv. Hon är en väldigt talangfull häst. 
– Hennes uppfödare Jan-Eric Bengtsson är 73 år och rider henne själv hemma mellan tävlingarna och ger henne väldigt varierad träning. Jag skulle kunna ha inflytande över vad han gör men tycker att det fungerar så bra som det är och jag tycker han ska fortsätta med det. Jan-Eric rider, klättrar med henne i sandtaget och galopperar i kuperad terräng samt löshoppar henne.
– Jag och Tongga har ett fint samarbete på tävling, hon vet precis vad som gäller när jag kommer. Det är ingen djup relation direkt men vi är överens, hon är väldigt okomplicerad.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2023.