Niklas Jonsson: ”Amorina hade mer hjärta än kapacitet”

Extremt mycket nerv

Amorina (sto f -97 e Cortez-Galant xx, uppf Märta Haby)

Ibland lönar det sig att kämpa med en häst. Amorina var en sådan. Hon var speciell. Nervös och med extremt mycket nerv, men det var med henne som jag fick den första stora framgången. Det var hon som tog mig dit. Det känns som att jag överdriver, men hon var verkligen besvärlig. När ägaren lämnade Amorina till mig som 2,5-åring sade hon: ”Lycka till med henne”.

När Amorina var fem startade vi Breeder’s i Falsterbo. Det gick inget vidare, och hade det varit i dag hade jag aldrig gjort det. Hon var så stressad. Vid ett senare tillfälle när hon stod i stallgången såg jag hur det blev blött på golvet. Det var svett. Jag minns att jag ringde ägaren och sade att ”hon ska inte ridas, gör något annat med henne”. Men av någon anledning fortsatte vi.

Hon var medioker som 5- och 6-åring, men så blev hon åtta och blommade ut totalt. Nationellt var hon en av de bästa. Vi placerade oss i Göteborgs GP, vann Borås GP tre år i rad – det var stort på den tiden – och hon gjorde många nationshoppningar i division II. Hon gick på hög nivå, men inte den högsta. Hon hade mer hjärta än kapacitet; gjorde det fast hon egentligen inte kunde.

Vi tävlade ihop i 13 år, vi växte ihop, och hon avtackades i Borås 2012, innan hon gick tillbaka till ägaren och sattes i avel.

(Amorina fick fem föl och somnade in 2020, 23 år gammal, red anm).

8-åring som chockerade

Caral (val f -03 e Casir Ask-Ralmé Z, uppf E Ohlsson och B Lundgren)

Caral kom precis när jag hade slutat tävla Amorina. I 3-årstesten hoppade han 6-6. Det var ingen häst som jag direkt trodde på. Han var stor, klumpig och oförsiktig. Men vi tränade på – det är det enda jag kan göra; ge hästen optimal träning.

När han var åtta debuterade vi 1,45 med ett nedslag. Det kom som en chock – att den hästen kunde göra det! Sedan presterade han bara bättre. Vi red nationshoppningar, var reserver till VM och stod på långa listan till OS i Rio 2016. Men så skadade han ett framben och OS-drömmen sprack. Han blev återställd, och såldes till en tjej i Finland.

Hästen som gav mersmak

Markebäcks Dexter (val f -86 e Democritos-Maximus, uppf familjen Bäckgren, Markebäcks gård)

Dexter var den som gjorde att jag fick smak för det hela. Jag fick honom när han var fem och jag 14. Brorsan red i Scandinavium och jag följde med och tyckte att det var så häftigt – och satte som mål att när jag var 18 skulle jag också vara med i YR Krafft Cup. Jag tränade på som en galning. När jag var 17 kvalade vi och låg nia inför finalen – åtta kom med. Ett hårt slag för mig, som vändes till revanschlust.Dexter var otroligt snäll och duktig, men en riktig drummel – som ett stort russ med en massa tokerier.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 5/2024.