Nöjda svenskar på plats i Greenwich

Bo Jenå var som vanligt lugnet själv och såg allmänt belåten ut.
– Alla hästar och ryttare mår bra, vi har haft en fantastiskt fin precamp med mycket teambuilding. Nu laddar vi för starten.
I vilken ordning de tre svenska ryttarna startar vill han inte avslöja ännu.
– Jag har ordningen klar i huvudet, säger han med ett leende.

Patrik Kittel är något otålig, han är på språng för att hjälpa frugan Lyndal Oatley som rider för Australien. Träna konkurrenterna, får man verkligen det?
– Jag har frågat kungen, det är lugnt, säger Patrik med ett stort smalj.
Och vilken kür får vi se på torsdag i nästa vecka?
– Först ska jag ju ta mig till küren… Men jag har inte bestämt mig än.

Han är taggad, vår bronsmedaljör från EM 2011. Scandic likaså, förhoppningsvis inte för taggad.
– Jag blir nog mer taggad än nervös på mästerskap. Det gäller att göra sitt jobb. Jag har gått in i samma bubbla som jag var i i Rotterdam, så det känns ju bra.

Minna Telde fick ställa klockan på 04.00 i morse, för att hinna till riditiden på arenan vid sex-tiden.
– Det var helt fantastiskt, vilken häftig känsla att rida in på arenan.
Med sig har hon sin coach och nära vän Cecilia ”Cilla” Kristofferssen, och de två är som systrar.
– Hur skulle jag klara mig utan Cilla, och hennes röst i hörlurarna när jag rider?
– Hur skulle jag klara mig utan någon att ge order till? kontrade Cilla glatt.

Tinne Vilhelmson Silfvén är lika nöjd och glad som sina lagkompisar.
– Det känns superbra, hästarna har anpassat sig himla bra. Nu gäller det att hitta känslan, att inte gå ifrån sina vanliga rutiner. Man får försöka se på det som en vanlig tävling. 
Don Auriello har fått se sig omkring inne på arenan, och det blir ett par gånger till innan det är dags för allvar.
– Det gäller ju att få så många gånger som möjligt inne i arenan. Det blir skillnad i morgon, nu stod det bara ett par hinder där, sedan kommer vi få ha dressyrstaket.

Om de tre lagryttarna strålar, så är reserven Rose Mathisen lite mer sansad. Hon finns på plats, Bocelli kommer att besiktigas tillsammans med de andra svenska hästarna och fram till två timmar före första start i Grand Prix på torsdag kan hon bli inkallad.
– Det är kul att vara här, men tråkigt att inte få rida. Bocelli har aldrig känts så här bra. Jag får se det som en träningssejour och backa upp mina lagkompisar. Jag får i alla fall uppleva ett OS, det är väl det näst bästa.

Dressyrryttarna spenderar måndagen på terrängbanan, för att heja fram sina svenska kollegor.