Ny typ av grovfoder när torrt hö plastas in

Universitetslektor Cecilia Müller, SLU, förklarar att det är viktigt att känna till att inplastningen inte innebär att höet plötsligt blir hösilage.

– Det är för lite fukt i ett redan färdigtorkat hö för att någon ensileringsprocess ska kunna sätta i gång. Men det kan finnas risk för mögelangrepp, eftersom den lilla fukt som finns i höet stannar kvar inne i balen genom att den är försedd med plast, säger hon.

Inga studier gjorda

Det här är ett obeprövat sätt att förvara hö, enligt Cecilia Müller, och det finns inga vetenskapliga studier kring det.

– Man måste fråga sig enligt vilka principer grovfodret är konserverat och sedan följa den linjen hela vägen vid förvaringen, säger Cecilia Müller och fortsätter:

– Höets konserveringsprocess bygger på att det är så torrt och har så låg vattenaktivitet att inga mikroorganismer kan växa till i materialet. Om man sedan plastar det är grundförutsättningen för ett bra resultat att höet verkligen är så torrt att det skulle kunna förvaras utan att plastas in.

Risk för mögel

Vid höskörd används skulltork för att torka bort det sista vattnet i höet, så att det blir stabilt att lagra.

– Om inplastat hö avger fukt inne i balen, är risken för mögeltillväxt stor. Det är alltså inte en metod för att rädda slaget gräs som skulle ha blivit hö, men som legat för länge på slag.

Dessutom tillkommer risken för fukt utifrån.

Det krävs många lager plast för att förpackningen ska bli helt tät mot utifrån kommande fukt, genom fåglar som hackar hål eller annan påverkan på balen.

– Detta är ett ganska nytt och oprövat foder, så det ska bli intressant att följa utvecklingen, framför allt vore det bra att följa upp den mikrobiologiska aktiviteten inne i balen under lagringen. Det är positivt att det kommer något nytt, alla innovationer på grovfoderområdet behövs.

Grovfodret kräver genomtänkt förvaring för att hålla god kvalitet.

Förenklar hanteringen

Per Håkansson är ordförande i Hästen i Skåne och har lång erfarenhet som grovfoderproducent. Han berättar om orsaken till att man har börjat plasta in hö.

– Eftersom hö lätt suger åt sig fukt och kan mögla, skyddade vi tidigare höbalarna genom att lägga halmbalar runt om och ovanpå, efter att det skulltorkats. Numera, när vi har maskiner för att plasta in ensilage och hösilage, används dessa också till att plasta in de traditionella torra höbalarna. Därmed kan de förvaras utomhus utan att fördärvas av vädret, de kan faktiskt stå i flera år om de förvaras rätt. Det förenklar hanteringen mycket.

Färre lager

Plast är dyrt och i regel läggs bara några få lager utanpå höet, jämfört med hösilage där det krävs minst åtta lager. Det innebär att man måste vara försiktig vid förvaring, så att det inte går hål på plasten.
– Det allra bästa är om det går att köra hem de nypressade balarna från fältet och plasta dem hemma på gården, i stället för att göra det på fältet, säger Per Håkansson.
Nackdelen är att om det skulle gå hål på plasten blir en större del av balen förstörd än när det lagras inomhus utan plast.

Vanligare utomlands

I bland annat Tyskland och Danmark är det ganska vanligt att plasta in hö.
– Eftersom höet är så torrt sker det inte någon riktig ensilering, säger Landskonsulent Eric F Clausen vid danska SEGES.
– Så länge plasten är intakt, behåller detta hö i regel en god hygienisk kvalitet. Det största problemet är nog att de torra, hårda grässtråna oftare tar hål på plasten än vid vanlig inplastning, och att fodret därigenom blir kontaminerat. Vi har inte gjort några studier på inplastat hö, utan detta är baserat på praktisk erfarenhet, säger han.