Nytt hopp för hästar med EMS

Docent Johan Bröjer, SLU, forskar kring den komplexa sjukdomen EMS, Ekvint Metabolt Syndrom. Vid veterinärkongressen i slutet på oktober föreläste han om hur en häst med varningstecken som tyder på EMS ska provtas och hur behandlingen ska läggas upp.
– EMS är inte en sjukdom, utan en samling riskfaktorer som ger insulinorsakad fång, berättade han inledningsvis.

Fettnacke, onormal fettansättning framför juver och skap eller kring svansroten är tecken på att hästen kan ha EMS, dessutom omfattar tillståndet insulinresistens (IR) med höga insulinkoncentrationer efter utfodring. Det tar fem timmar efter utfodring innan insulinnivån är nere på normal nivå. Höga insulinnivåer under lång tid är giftigt för hästen och utmynnar i fång.
– Ibland förekommer total fetma, men fetma i sig är inte nödvändigtvis EMS. Därför går det inte att avgöra om en häst har EMS utan provtagning. Jag anser också att hästar där man misstänker PPID (se fotnot) bör provtas för EMS.
– Utefter provsvaret kan rätt diagnos ställas och rätt åtgärder sättas in. Många hästar blir hjälpta redan av foderbyte, andra behöver bantning och medicin. Provsvaret blir avgörande för hur många åtgärder som behövs.

Blodprov visar på insulinresistens

Det orala glukostoleranstestet, OGT, innebär att hästen efter tio-tolv timmars fasta får glukossirap via munnen. Detta ger en insulinfrisättning. En till en och en halvtimme efter att hästen fått i sig sirapen tar veterinären ett blodprov och kan därmed se om hästen är insulinresistent eller ej.
– Detta efterliknar det som sker vid utfodring och hos en häst med EMS blir insulinsvaret kraftigt. Om värdena ligger under 45 mIU/L (Milli-International Units per Litre) i en låg och flack kurva är svaret negativt, hästen har inte IR. Gränsen går vid 65 mIU/L, över det räknas hästen som insulinresistent.

Ju högre insulinsvar, desto större risk för att hästen ska utveckla fång. Hos en häst med värden över 300 mlU/L behövs kraftiga åtgärder, säger Johan Bröjer.

Behandlingsprinciperna för EMS omfattar motion, bantning, låg andel socker i fodret samt eventuellt läkemedel.

Viktnedgången får inte gå för fort

Eventuell bantning får inte gå för fort, den förväntade viktnedgången är en minskning med 0,5-0,7 procent av ursprungsvikten per vecka. Detta uppnås i regel genom att hästen får 70-75 procent av sitt energibehov. Regelbunden vägning och/eller mätning med viktmåttband är bra sätt att ha kontroll på hur mycket hästen tappar i vikt.
– Sockerinnehållet i fodret är den springande punkten. Grovfodret måste analyseras så att hästägaren känner till mängden lättlösliga kolhydrater, WCS.

WCS omfattar socker (fruktos, sukros, glukos) och fruktaner. Fodret ska inte innehålla över tio procent WCS.
– Socker- och energiinnehållet kan ”spädas ut” genom att en del av vallfodret byts ut mot halm. Serveras det i hönät, får man både sänkt sockerhalt och förlängd ättid.

Dyrt läkemedel

Det finns för närvarande två läkemedel mot EMS, men det ena är mycket dyrt (kostar 3 000 kronor per månad) och det andra är inte helt utvärderat till häst.

Framöver kan hoppet ställas till det insulinreglerande läkemedel för barn, SGLT-2 hämmare, som nu ska testas på häst i ett treårigt projekt.
– Vi har fått mycket lovande resultat i ett pilotprojekt där vi har prövat det, berättade Johan Bröjer. På en häst med insulinnivåer på 500 mlU/L fick vi ner dem till 100 mlU/L efter behandling, trots att hästen stod på sitt vanliga hösilage.

Läkemedlet hämmar återupptaget av glukos i njuren och utsöndras i urinen i stället för i blodet. Därmed kan det ge minskad insulinrespons.

Fotnot: PPID, Pituitary Pars Intermedia Dysfunction, kallades tidigare Cushing’s sjukdom och ger en hormonell sjukdom, främst hos hästar över 15 år.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2021.