”Onaturliga språng bäddar för problem”

Vad kännetecknar bra bakbensteknik hos en hopphäst? Hoppdomarna Harald Jönsson och Mikael Nolin förklarar.
– Lite lagom sträckning bakåt och uppåt är idealet. Hästen måste ge ett rörligt intryck, inte stelt. De får gärna ha ”hovarna mot taket” men måste vara rörliga och elastiska längs hela överlinjen. Inte ha hängande bakben eller bakbenen in under sig, säger Harald Jönsson.

– Det går inte att bara peka ut en enda detalj, man får aldrig glömma helheten. Jag har själv haft en häst med spektakulär bakbensteknik, men i stället rev han minst ett hinder med fram i varje klass, säger Mikael Nolin.
– En vinnare kan ibland vara den häst som har en gedigen och för den naturlig teknik och hoppar likadant hela tiden, medan andra hästar längre ner i resultatlistan kan ha en mer uppseendeväckande teknik som kan vara svår att hantera, då speciellt som unga. Vid unghästbedömning letar vi efter den råa talang som ligger i generna, den som följer med i aveln.

Finns det någon hoppstil som ni reagerar emot?
– Ja, det mest negativa regelmässigt är om de drar bakbenen in under kroppen. Det är svårt att korrigera med träning, säger Harald Jönsson.
– Ja, till exempel hästar som drar bakbenen under sig i språnget och inte får upp framknäna. Det kommer att bli svårt för dem. Jag vill se hästen i verkligheten, jag förlitar mig inte på en sekvens av en videofilm eller ett foto. Helheten i hästens uppförande är viktig, säger Mikael Nolin.

När kan man börja misstänka att hästen tränats på ett oseriöst sätt, med barrering eller otillåtna bakbensskydd?
– Det syns på att språngkurvan blir onaturlig. En del unga hästar gör det för att de är ovana, men de tappar balansen genom sådana språng och det bäddar för problem längre fram. Otillåtna skydd får ändå inte användas vid bedömning, så jag har svårt att förstå vitsen med dem. Det går inte att få en häst att hoppa bättre genom barrering eller liknande, säger Harald Jönsson.
– Man kan misstänka det ibland, till exempel om hästen är obenägen att hoppa men gör det ändå och då ofta överhoppar sig. Man får dock inte glömma att det finns hästar som utan påverkan hoppar så att det ser ut som om de vore preparerade på något vis, oftast hoppar de dock jämnare och villigare. En spänd och upphetsad häst som hoppar upp bra, men inte når över bakre bommen på ett breddhinder är inget bra tecken, säger Mikael Nolin.

Har du avbrutit bedömningen av någon häst på grund av avvikande teknik?
– Ja. Det finns orutinerade 3-åringar som hoppar onormalt och med märklig teknik, eftersom de är spända i den nya miljön. Som domare kan jag inte avgöra om den onormala tekniken beror på det eller om de är tränade på något oseriöst vis. Om de inte blir mer normala i tekniken efter fyra fem språng brukar jag avbryta visningen i stället för att höja hindren. Hästen får inte de högsta betygen eftersom språngkurvan är onormal, säger Harald Jönsson.
– Ja, en gång vid en riksfinal. Hästen hoppade stort, men hade olika språng varje gång och ojämn språngkvalitet. En häst ska inte hoppa på det viset. Efteråt fick jag veta att ägaren hade longerat denna unghäst inspänd över studshinder under kraftig drivning i tre månaders tid, säger Mikael Nolin.

Fakta

”Hästen ska inte hoppa hus över varje hinder”

Katja Gustavsen, Pålsjökliniken, Helsingborg, är ISELP-certifierad veterinär och hästkiropraktor med sporthästens problem som sitt specialområde. Så här säger hon om hälsoaspekterna på hästar med spektakulär hoppstil.

– Hästar som överhoppar sig är inte något att sträva efter. Det ger en överbelastning på hela systemet – den onaturliga språngkurvan sätter tryck på allt i ryggen, kotor, facettleder, diskar och ligament.
– Om hästen tar ut sig till max över varje hinder, sliter det både mentalt och fysiskt på den i långa loppet. Det kan uppstå sekundära skador på skelett, leder och muskler.
– Det är positivt att hästen kan ta i och använda sin potential över de största hindren, men om den använder det hela tiden tar energin snabbare slut. Musklerna kan bli överansträngda eftersom hästen tar i för mycket utan att vara tillräckligt stark.
– Frambenen får också ta emot en större kraft i landningen, vilket ökar slitaget, säger Katja Gustavsen.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2020.