Oväntat stöd till hästföretagare som blev änka: ”Otroligt mycket kärlek”

Det var för ungefär två månader sedan som Annelie Eriksson plötsligt blev änka. Hennes livskamrat och pappan till hennes två små barn dog på grund av ett hjärtfel som familjen kände till och som övervakades av sjukvården.

Krishantering och strukturering ligger i blodet, något som verkligen hjälpt mig i detta.

Annelie Eriksson

Annelie Eriksson stod plötsligt ensam med en treåring och en sexåring samt gården med inriktning på rehabilitering av hästar genom företaget Stall Steninge By som hon och maken hade byggt upp.

– Jag hade fullt stall när min make dog, dagen efter tömde vi på alla hästar utom tre. Men två hästägare hörde vad jag behövde och lät sina hästar stå kvar. Jag kände i hjärtat att jag kunde inte gå från fullt verksamhet till förkrossad med en tomt ekande gård. Hästarna tog mig upp varje morgon, berättar Annelie Eriksson som har sin gård i Gottröra.

Stödet från omgivningen har hela tiden varit stort.
– Sedan dag ett har vi haft otroligt mycket kärlek och hjälp runt oss. Både från familj, vänner och hästägare.

Ville stanna på gården

Och hon tog ganska omgående ett beslut att hon trots utmaningarna ville stanna kvar på gården och fortsätta driva rehab-verksamheten – något som hon verkligen brinner för.
– Här i Gottröra, där vi bor, är vi tajta hästgårdarna mellan. Vi är goda vänner och alla hjälper alla om det behövs. Med dem inräknade och mina grannar som lovat att hjälpa med snöröjning och liknande så känner jag mig trygg. Jag blir inte ensam när mörkret faller i höst. Och barnen har alltid varit i stallet tillsammans, det här är verkligen ett familjeföretag, så för oss funderar vardagen bra. Barnen förstår att hästarna vill ha omvårdnad och barnen gör gärna höpåsar för att hjälpa till, fortsätter Annelie Eriksson.

Hon började också fundera på vad hon skulle kunna göra för att underlätta för sig själv när hon nu blir ensam på gården. En sådan sak var att installera höautomater för att kunna förenkla min vardag. Hon tog in en offerten som låg på 65 361 kronor – pengar hon inte hade.

Bad om ekonomisk hjälp

Efter ett visst övervägande gick hon ut på Facebook och frågade bland sina vänner om det fanns de som kunde tänka sig att swisha en slant. Det var för några dagar sedan. När denna artikel skrivs har hon fått in 75 000 kronor.
– Det här stödet blev helt oväntat. Jag skämdes för att be om hjälp, och blev tippad av stolen när jag insåg vilken fart det tog. Jag hoppades kanske få in någon tusenlapp, inte denna mängd, säger Annelie Eriksson som nu funderar på att låta det som blir över när höautomaterna är installerade bli en grundplåt för installering av automatiska vattenkoppar i sjukrutorna – något som också skulle avlasta henne i vardagen.

Trots allt har hon framtidstro och vet vad hon vill göra:
– Fortsätta göra det jag älskar. Två dagar efter min man avled frågade familjen vad jag ville? Mitt tårfyllda svar blev kort och rakt: ”Jag älskar mitt liv på gården, jag älskar mitt jobb. Jag har älskat varje dag i stallet och vill fortsätta vara här”.
– Jag jobbar dagligen med skadade hästar för i mörkret kan jag alltid se ljuset. Så även nu.

Kontakt med kliniken

Andra praktiska saker hon har löst är kontakt med sin hemmaklinik, Mälaren Hästklinik i Sigtuna.
– Vi kommer se till att jag kan komma dit på tider som blir smidigt för mig, till exempel under förmiddagar när barnen är på förskola och skola. Men livet är livet och de dagarna man får något akut kommer ingen blinka utan hjälpa mig med tjejerna.
– Jag är otroligt glad över att min familj är många generationer yrkesmilitärer. Krishantering och strukturering ligger i blodet, något som verkligen hjälpt mig i detta.

”Saknar min make”

Samtidigt som hon har tagit tag i mycket och hittat olika lösningar sticker hon inte under stol med att hennes liv har många utmaningar.
– Och jag saknar min make och bästa vän sedan 14 år tillbaka varje dag. Men han kände lika mycket stolthet i vad vi tillsammans byggt upp här under nio år, så det är för honom jag också med värme vill fortsätta utveckla och fortsätta låta barnen växa upp i miljön de älskar.