På djupet: Det framgångsrika avelsförbundets uppgång – och fall?

I början på 1960-talet hade holsteineraveln sjunkit till en låg nivå. Antalet avelsston var bara 1 300, från att i slutet på 40-talet legat på 10 000. Tyska staten hade lagt ner hingstdepån Traventhal och uppfödarna i Schleswig-Holstein hamnade i en tuff situation.

Ett 30-tal hingstar övergick dock i Holsteinerförbundets ägo, och på mindre än tio år lyckades förbundet med konststycket att mer än fördubbla antalet ston i avel till cirka 3 000. 1976 hade hingstbeståndet ökat till 47 förbundshingstar och 23 privata beskällare.

Den besvärliga ekonomin liksom det minskade intresset för brukshästar gjorde att Holsteinerförbundet var tvingat att rätta sig efter marknadens önskemål. Tack vare att det var förbundet och därmed uppfödarna som ägde de flesta hingstarna, blev det ganska lätt att ställa upp en reglerad avelsplan. För många uppfödare blev det viktigare med äran att få sälja sin hingst till förbundet än att kunna sälja till privata aktörer för större summor.

Avelsmålet de satte upp var: ”En ridbar, mångsidig, arbetsvillig och arbetsförmögen ridhäst som framför allt lämpar sig för banhoppning men också har en hög användbarhet som dressyr- och fälttävlanshäst.”

Bedömning och brännmärkning

En väldigt sträng avelsplan lades upp, med bedömning av föl i samband med brännmärkning som första steg. Därefter följer premiering av ungston och unghingstar, som sedan går vidare till bruksprov för ston respektive hingstar. Till sist bedöms hingstar och ston förstås efter egna och avkommornas tävlingsprestationer.

Den stora nationalhjälten Meteor, som reds av Frietz Tiedemann, hade stor betydelse både för att uppfödarna skulle få upp ögonen för möjligheten att ställa om avelsmålet till en modern sporthäst men också som marknadsförare av holsteinerhästarna. Meteor (f -43 e Diskus–Nebelhorn) tog tillsammans med Tiedemann  mer än 150 segrar i medelsvår och svår hoppning över hela världen. De tog medalj vid tre OS i rad: 1952, 1956 och 1960.

Engelska fullblod enda vägen

Styrelsen för avelsförbundet insåg dock att det var nödvändigt med stora insatser för att modernisera holsteinern. Det fanns bara en väg och det var att använda engelskt fullblod. En ras som specialiserat sig på prestation på högsta nivå med vikt på ryggen.

För att det skulle finnas någon möjlighet att hitta en eller två hingstar som passade sattes ett 25-tal fullblodshingstar in i aveln. De som lyckades bäst var Ladykiller xx, Cottage son xx, Marlon xx och Manometer xx.

De bestämde sig också för att hålla stamboken stängd på ett liknande sätt som gäller för fullblodsaveln. Bara avkommor till holsteinerston fick brännmärkas med holsteinermärket och bara de kunde producera godkända hingstar. Fullblodshingstar fick användas om de visat prestation på galoppbanan men fullblodsston var inte tillåtna. Man bestämde sig också för att använda några franska hingstar, som Almé och någon son till den berömda Furioso xx.

Fann ”kasserad” hingst i Frankrike

1971 reste Holsteinerförbundets avelsledning till Frankrike för att hitta en hingst efter Furioso xx. Han var den populäraste fullblodshingsten bland sporthästuppfödare och hela världen letade efter hingstar med det blodet. De fann sonen Urioso, men samtidigt, av en ren tillfällighet, ramlade kommissionen över en långhårig och oskodd unghingst som hade blivit kasserad av det franska förbundet – Cor de la Bryère.

Fransmännen tyckte att han var för ädel och mer ridhäst än avelshingst och ägaren hade därför fått rådet att kastrera honom så fort som möjligt eftersom det säkert skulle bli en trevlig sporthäst. Hans pappa Rantzau xx hade dessutom ett rykte om sig att lämna svårhanterade avkommor. Holsteinerledningen insåg dock att hans härstamning innehöll så berömda fullblod som Furioso, Hurry on och Son in Law och köpte honom för en billig peng.

Lever kvar i Casall

Holsteineruppfödarna var först ytterst skeptiska till att de skulle använda en hingst som blivit kasserad i Frankrike. Men efter att Cor de la Bryère gjort ett utmärkt bruksprov och hoppade med en fantastisk teknik föll de snart till föga för den vackre fransmannen. Han betäckte 70 ston första året och av detta blev resultatet bland annat fyra godkända hingstar. Han visade direkt att han var: ”not only a sire himself, but a sire of sires.”

Urioso lämnade Holstein efter två år utan att göra något väsen av sig, medan Cor de la Bryère blev en av de absolut viktigaste avelshingstarna genom tiderna i hela världen och har haft stor betydelse för såväl hoppaveln som dressyraveln.

Det är väldigt få holsteinerhästar i dag som inte har ”Corde” i sin härstamning. Hans hingstlinje lever i högsta grad vidare, inte minst genom världsstjärnan Casall. Han mest berömda söner var Caletto I, Caletto II, Calypso I, Calypso II, Calando I och Corrado I.

Ladykiller störst betydelse

Bland de rena fullblodshingstarna är det Ladykiller som haft störst betydelse, främst genom sina söner Landgraf (f -66 ue Aldato) och Lord (f -67 ue Cottage Son xx).

Det var dock på håret att Ladykiller kom in i holsteineraveln eftersom han precis lyckats komma upp i ett GAG på 80 kilo, vilket var kravet för att en fullblodshingst skulle bli godkänd. Många experter menar att anledningen till att just Ladykiller lyckades så bra var att han hamnade i ett område av Schleswig-Holstein med mycket starka konsoliderade stostammar med blod från hingstar som Heidelberg, Loretto, Fangball, First, Mirza och Aldato.

Världsberömda för avkommorna

Både Landgraf och Lord blev snabbt världsberömda som producenter av hopphästar på allra högsta nivå. Hela världen slogs om att få köpa både avelshingstar och ston liksom sporthästar efter dem.

Under 80- och 90-talet var det övervägande söner ur deras hingstlinjer som togs ut till hingstpremieringarna i Neumünster. Förbundet begränsade antalet ston till dessa hingstar till 150 per hingst och eftersom alla ville använda dem satte de upp väldigt krångliga regler för vilka ston som fick betäckas:

• Endast holsteinerston.
• Endast ston som året innan betäckts med en 3-årshingst eller en fullblodshingst.
• Uppfödaren var tvungen att skriva kontrakt som tvingade dem att sälja hingstfölen till en i förväg fastställd summa om förbundet ville köpa dem.
• Vartannat år fick ston som var födda jämna år betäckas med dessa hingstar, och vartannat år de som var födda udda årtal.

Många erfarna uppfödare menar i dag att det var dessa regler som medförde att de inte betäckte de lämpligaste hingstmödrarna eftersom de uppfödarna inte kunde acceptera dessa regler. Därför finns det i dag inga betydande hingstar ur Ladykillers hingstlinje, och om du tittar i katalogerna från Holsteinerförbundets hingstpremieringar finns det väldigt få hingstar från L-linjen.

In på 2000-talet och fram till nu är det i stället framför allt hingstar som börjar på C i premieringskatalogerna. Naturligtvis är det väldigt många som kommer ur Cor de la Bryères hingstlinje men lika många stammar från Capitol I, som är unik eftersom han varken hade Cor de la Bryère eller Ladykiller i sin härstamning.

Räddad från slakt

1960 räddade en av Holsteins uppfödare, Rheder Thormählen, stoet Rappel från slakt. Hennes ägare hade tröttnat på att hon hoppade ut ur hagarna hela tiden.

Rheder visste då inte om att Rappel (e Heinzelmann) sedan tidigare hade en avkomma med Ramzes som hette Romanus och hade vunnit Roms GP med Hans Günter Winkler. Rappel fick sedan en dotter med Ramzes, som döptes till Vase. Vases dotter Folia var efter hingsten Maximus som själv gick svår hoppning. Folia fick fem godkända söner och en av dem var Capitol I.

Han var efter Capitano, som i sin tur var efter Corporal undan Retina (också efter Ramzes). Retina vann bland annat Hamburger Derby med Fritz Thiedemann i sadeln.

Stämmer stammen?

Problemet med Capitano är att hans härstamning inte ser ut att vara korrekt. Alla föl efter Capitano blev nämligen skimlar och därför måste han ha varit homozygot för skimmel. För att kunna bli det måste båda föräldrarna vara skimlar och eftersom Corporal inte var skimmel kan han inte vara far till Capitano.

Många tror därför att en son till Vase (alltså bror till Folia) som hette Grand Vicar är far till Capitano. Om det är sant är alltså Capitol hårt inavlad på Ramzes via Retina, Vase och sin farfar. Detta har dock aldrig blivit kontrollerat via dna-test utan det står fortfarande Corporal i alla härstamningar.

Hingstar från andra förbund

När det gäller Capitol I har avelsledningen varit betydligt klokare än den var med Landgraf och Lord. Eftersom han var stor och tung och också förärvde sig så, fick han bara användas till ston efter fullblodsston eller döttrar till Cor de la Bryère de sista åren han levde. De mest berömda sönerna till honom är Cassini I, Carthago, Cardento (se en bildspecial om Cardentos liv och karriär här), Cento och Indoctro.

Under senare år har avelsledningen förstått att den måste göra något för att hänga med i den internationella utvecklingen. Många uppfödare och ryttare menar i dag att Belgien, Holland, Zangersheide och även Sverige lyckas bättre med att avla fram hopphästar på högsta internationella nivå än vad Holsteinerförbundet gör. Alla dessa förbund använder sig till stor del av blodslinjer från Holstein men har inga restriktioner för med vilka andra linjer de kan korsas.

Detta insåg Holsteinerförbundet också och införde ett program för att testa några hingstar från andra förbund. Quidam de Revel var en av de första som blev godkända och han har också fått stort genomslag i holsteineraveln som far till bland andra Verdi och Quite Easy.

Press att öppna upp

Förbundet har dock fått press på sig från uppfödarna och har under senare år öppnat upp stamboken allt mer. Antalet ”främmade” hingstar som används ökar stadigt och 2017 bestämdes att även tillåta intressanta ston som inte är grundregistrerade i Holstein. Detta blev väldigt tydligt vid hingstpremieringen 2018 då 23 av 58 visade hingstar var efter fäder som inte var Holsteiner.

Det är uppfödarna som står för risken och då måste de få välja.

På frågan om varför de hade valt ut så många efter främmande hingstar svarade avelsledaren Thomas Nissen:
– Eftersom uppfödarna valde att använda dessa hingstar för tre år sedan. Det är uppfödarna som står för risken och då måste de få välja.

Problemen har dock fortsatt för Holsteinerförbundet. Efter att i många år legat i topp på World Breedings rankning av avelsförbund när det gäller hoppning hamnade de på sjätte plats 2017 och var nere på åttonde plats 2018. Dessutom är Casall nu den ende stämpelhingsten som förbundet äger. Han börjar bli till åren och det ser inte ut att vara nya på väg att etablera sig på den nivån.

Historiskt sett är Holsteinerförbundet, enligt mångas åsikt, det avelsförbund som haft störst betydelse för den moderna hoppsporten. Frågan är om förbundet nu spelat ut sin roll?

Antal  registrerade föl

• 2009:  5 000
• 2016: 2 600
• 2017: 2 700
• 2018*: 3 100
*2018 var det sista året som man fick brännmärka fölen.

”Det som de gamla uppfödarna har byggt upp under 50 år har raserats”

Mellan uppfödarna och avelsförbundet i Holstein råder just nu en infekterad stämning. Uppfödarna är missnöjda med både styrelsens agerande och reglerna för aveln.

Efter hingstpremieringen och den efterföljande auktionen i Holstein 2018 kom det till uppfödarnas kännedom att styrelsen beslutat att en av styrelsemedlemmarna skulle få provision om hans kunder från Sydafrika köpte häst på auktionen. När sedan flera personer vittnade om att denna styrelsemedlem dessutom lämnat en del av provisionen till auktionsförrättaren, var skandalen ett faktum.

Detta har nu lett till att hela styrelsen har avgått och de håller som bäst på att förhandla om hur de ska gå vidare.

Många uppfödare menar att ett stort problem är att förbundet har en demokratisk process där varje provins utser representanter som sedan röstar fram styrelsen. De menar att dessa representanter är för lätta att påverka. Därför kräver nu många att alla medlemmar ska få vara med och rösta.

Jens Thormählen är uppvuxen på samma gård som Capitol och tillhör en av de mest framgångsrika uppfödarfamiljerna i Schleswig Holstein. Han är väldigt upprörd över det sätt som styrelsen har handlat och menar att de har varit oärliga mot medlemmarna och agerat för egen vinnings skull.

– Flera av de olika distrikten har via omröstning bland medlemmarna kommit fram till att de inte längre har förtroende för styrelsen. Men på grund av att styrelsen inte skickat ut information om ett nytt årsmöte kan det inte genomföras förrän i maj eftersom stadgarna måste följas.

– Det som de gamla uppfödarna har byggt upp under 50 år har raserats på bara några år. Förbundet borde ha öppnat upp möjligheten för uppfödarna att använda de bästa hingstarna i världen långt tidigare. Att detta inte har varit möjligt har tvingat uppfödarna att registrera sina föl i andra förbund och Holsteinerförbundet har därför förlorat mycket pengar på minskade registreringsavgifter.

Förbundet borde ha öppnat upp möjligheten för uppfödarna att använda de bästa hingstarna i världen långt tidigare.

Jens Thormählen berättar att för att få tillbaka uppfödarna har förbundet öppnat för att föl efter i stort sett vilka ston som helst kan registreras i Holstein, bara de är efter en godkänd hingst. Det anser han inte heller bra.

Han säger att det under 2009 registrerades 5 000 föl i Holstein men under de senaste åren har det gått ner till nästan hälften.
– Från och med i år kommer det inte längre att vara tillåtet att brännmärka fölen och då kommer intresset att minska ytterligare från uppfödarnas sida att registrera sina föl i Holsteinerförbundet.

– Vi har ställt tydliga krav på att en ny styrelse måste tillsättas och att alla medlemmar ska få vara med och rösta. Om inte detta uppfylls kommer ännu fler uppfödare att lämna vårt anrika förbund.