På festival med en mustang

Från början var det tänkt att vi skulle ha tagit med oss exhingsten “Nova”, men då han fortfarande är vild är det såklart vissa saker vi inte kan göra med honom och då är det svårt att visa fullt ut för människor hur centret arbetar med sina hästar. Istället tog vi Romeo, en 17-årig svart mustang som faktiskt blev valack så sent som förra året.

Romeo är också en häst som Diane räddat, men han har varit i hennes ägo sedan han var 6 år gammal. På pannryggen har han ett hack in i skelettet, ett bevis på att någon lät grimman växa in i hans ansikte. I övrigt är han vad vi kallar en “sissy pants”, och verkar alltid hitta något att vara rädd för. Men bortsett från det är han en riktigt mysig häst som gärna vill vara delaktig.

Vi hade honom i en liten korall som vi byggde upp med paneler vi tagit med oss. Utanför hans korall hade vi en tavla som berättade vilka tider Diane skulle hålla i demos över hur hon arbetar med hästarna. Vi hade även ett litet tält med ett bord där vi hade information om centret (bland annat broschyren jag designat) samt t-shirts, en bok om Romeos liv och andra saker man kunde köpa som en donation till centret.

Större delen av tiden ägnade vi vid vårt eget stånd, men Diane lyckades vid ett tillfälle få mig till att klättra en klättervägg de hade där. Jag lyckades ta mig upp till toppen på båda banorna, men att komma ner var värre, haha. Man skulle bara hålla i sin lina och släppa taget… men jag lyckades ta mig ner också!

Vi hade alltid fullt med människor runt korallen, och Diane höll nästan i demos hela tiden. Hon berättade om mustangen och centret, förklarade frysmärkningen som mustangerna har som berättar var de blev infångade och när, hon jobbade även med sin cane pole och rep på Romeo för att visa människor hur hon arbetar. Som vanligt är Diane fantastisk duktig, och jag har aldrig sett något liknanade tidigare. Hur man dessutom kan vara så smidig och mjuk med ett rep är otroligt.

Hon förklarade att de gör så mycket arbete som möjligt på marken innan de försöker sitta upp på hästen, och gav exempel på hur hon gör för att få hästen att lita på henne och låta den röra vid den. Hur hennes cane pole fungerar har jag berättat tidigare, men kortfattat för de som inte läst eller kommer ihåg, är det som en förlängning av armen för att kunna röra vid hästen utan att pusha den med att försöka röra den. Cane polen är i bambu och är väldigt lätt vilket gör den lättarbetad och snällare mot hästen, att den är i naturligt material gör den inte heller lika skrämmande för hästen. Efter en lång lyckad dag på festivalen hämtade vi upp en ny volontär på flygplatsen, begav oss hemåt och tog hand om alla våra hästar.

I söndags började vi som vanligt med våra morgonsysslor och under tiden kom det en svensk familj på dagsbesök. Efter att ha pratat engelska konstant i flera veckors tid, och bara ha denna blogg på svenska att skriva i, tog det ett tag att ställa om språkinställningarna i hjärnan. I början kom jag på mig själv att lägga till engelska ord när jag pratade svenska, ett bevis på att jag nu varken kan prata engelska eller svenska särskilt bra!

Medan mor med dotter hjälpte oss att mocka det sista började jag och Diane göra oss i ordning för att ta två hästar till en kvinna vid namn Denise som ska ta dem båda till Martin Blacks clinic som börjar nästa vecka. Tio av Dianes hästar ska dit, men vi kan inte ta alla på en gång och därför ska denna kvinna köra två av dem varav hon ska rida en. Innan vi åkte fick familjens dotter vara med när miniatyrhästen Thunder gjorde en tavla åt henne, de fick rykta Harley och när jag och Diane åkte hjälpte Malice dem att rida Rio. Under tiden vi var iväg fick de även hälsa på hästarna ute på ett sanctuary, och med sig hem fick de några ägg de hade plockat på morgonkvisten.

För mig och Diane var det en lång dag. Vi tog Smoochy och Zen till Denise, köpte hö och fortsatte upp till Ocala för att hämta upp en ny mustang som stått på väntlistan in hit länge. Ocala kallas “Horse Capital of the World” och är det ställe som har flest hästar, hästgårdar och hästjobb efter Kentucky. Hela vägen genom Ocala satt jag och Diane och förundrades över dessa stora gårdar i ett böljande landskap med enorma ytor och hagar, välputsade trästaket som sträckte sig långt bort i fjärran och ett fåtal hästar ståendes under en stor gammal ek.

Det låter som en saga och jag garanterar, det var som en saga! Mindre sagolikt var det när vi kom till det ställe vi skulle hämta upp vår mustang Hope. Hope är välfödd och ser jättefin ut, men kvinnan hade redan en häst och en åsna och hennes man var sjuk och därför kunde hon inte behålla Hope längre. Hope är 8 år och aldrig riden, dåligt hanterad och är inte riktigt okej vid att man rör henne. Diane lyckades backa upp till grinden in till hagen och vi hade med oss våra paneler som vi gjorde en inhägnad av mellan transport och grind. Genom att ta ut hennes hästkompis ur hagen lyckades vi fösa in henne i denna inhägnad och stänga om henne, därefter började vi sakta förminska inhägnade tills hon slutgiltligen gick upp i transporten.

Transporten är stor och luftig vilket inte gör den särskilt skrämmande för hästarna att gå upp i, och de har inga problem att stå lösa i den. Under hela den här processen hade vi ca 15 hundar bakom en inhägnad precis bredvid oss skällande konstant. Bara det gjorde Hope väldigt nervös och därför var vi snabba ut därifrån igen för att få hästen att lugna ner sig. På vägen hem gick allt lugnt och stilla, men det tog tre timmar. När vi tankade vid en mack och Diane gick in i butiken så kom en polisbil upp jämsides för att stanna en annan bil, troligen för fortkörning. Polisbilens blinkande ljus gjorde Hope nervös, men polismannen var väldigt snäll och stängde av ljuset så fort han såg att det gjorde hästen orolig. Väldigt snällt av honom! Så fort vi kört därifrån satte han återigen på det, antagligen måste de ha ljuset på vid en sådan situation. Klockan nio på kvällen var vi hemma, och med samma procedur som lastat Hope lyckades vi lasta av henne in till en ny hage.

Idag arbetar vi på hemmaplan och arrangerar om alla våra paneler, och har bland annat gjort en ny stor korall som Diane ska arbeta hästarna i. Diane vill även gå igenom med de nya volontärerna hur de ska rida och vill kolla vilken häst som passar vilken ryttare etc. Eventuellt ska jag få testa på barrel racing, vilket kan bli en ytterst intressant upplevelse! Om jag rider Harley kommer det garanterat att gå undan.

/Lovisa