Porträtt
25 december 2021 18:48
Ridsportplus

Pappa Helgstrand: ”Du måste lära dig att kämpa själv”

Ridsportens pappor, del 10Ridsportens pappor är en intervjuserie där du kommer några av landets alla ryttarpappor inpå livet. Här lägger vi de klassiska sportfrågorna åt sidan och går på djupet. Andreas Helgstrand producerar världens bästa dressyrhästar och bygger ett miljardimperium med mångdubbla ben inom sporten. Men sonen och landslagsryttaren Alexander får inga topphästar serverade. Andreas vill att han ska hitta sin egen motor först.

Pappa Helgstrand: ”Du måste lära dig att kämpa själv”
”Vi har köpt hus och ska flytta till Ålborg. Att bo på Helgstrand är perfekt men du är på jobbet hela tiden. Det kommer hundra bilar hit varje dag och jag är på mobilen från sju på morgonen till tio på kvällen. Det blir ett ekorrhjul och det är viktigt att ha ett liv utanför också.” Foto: Susanne Högdahl

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Prenumerera på Ridsport

Andreas Helgstrand börjar helst dagen med att rida fyra- fem hästar i ”visningsmanegen” på magnifika Møgelmosegaard som utgör basen för Helgstrand Dressage på danska Nordjylland. Trots avkroken vallfärdar folk hit från hela världen för att köpa hästar för stora pengar.

Dagen till ära rider Andreas den dubble unghästvärldsmästaren Jovian medan den danska dressyrstjärnan Cathrine Dufour tittar på några av stallets topphästar tillsammans med eleven Annabella Pidgley. Det brittiska unga stjärnskottet tog nyligen över tyglarna på Charlotte Dujardins mästerskapshäst Gio.

Alexander vill träna för pappa

Efter ridpasset möter Andreas upp med en tysk baron för att diskutera affärer – innan han återkommer till manegen där sonen Alexander rider sin nya svenskfödda stjärna Quarton med musiken flödandes ur högtalarna.  Andreas följer ekipaget med blicken en stund och gör sedan några inspel. Alexander har ridit för andra tränare, men vill helst träna för sin pappa.
– Han vet att jag kan fler tricks än de flesta på den här nivån och han känner sig trygg med det. Han vet att jag vet vad jag pratar om – och han blir inte sur när jag blir förbannad på honom, säger Andreas.

Alexander har en gedigen medaljsamling på både ponny och häst. Ponnyåren var rena medaljregnet som avslutades med trippla EM-guld – och första året som junior tog han guld i både danska och nordiska mästerskapen. I somras uppfylldes drömmen om att bli uttagen till EM och Alexander och Grevens Sa’Va’ briljerade mot de starka tyska juniorekipagen i Hagen.

När det var dags för lagtävling gick Alexander ut som fjärderyttare och förväntningarna var höga. Med en häst som plötsligt inte alls var med på noterna och upprepade galoppinslag i travprogrammet blev det platt fall. I stället för att säkra lagsilvret stod Alexander för danskarnas ”drop score”. Det var ett hårt slag som krävde debriefing av pappa Andreas, som brukar prata med sig själv för att hålla nerverna i schack.
– Det är mycket press på den unga generationen i dag och jag har pratat med Alexander om det många gånger. Han har ett namn och han får fina hästar, vilket också skapar ett tryck. Ibland går det åt helsike för honom också, som på EM då hästen plötsligt fick tungan över bettet. Och så blir man nästan sist och ska resa sig från det. Men han tog det bra, han försökte inte gömma sig och det var skönt att se att han kunde komma tillbaka igen.

Ingen lätt resa med Adriano

Även om Alexander har tillgång till fina hästar, har det varit viktigt för både Andreas och mamma Marianne att det inte ska gå för lätt. Ponnyn Adriano, som Alexander tog EM-guld med, var allt annat än självgående.
– Den gick på 68 till 70 procent i Danmark och hade varit fin. Sedan såldes den och gick inte alls bra, och så köpte vi den. Den var lat och tråkig, men Alexander lyckades rida upp den och till slut vann han EM. Det var ingen lätt resa och det var en viktig seger för honom.

Grundregeln är att alla hästar hos Helgstrand Dressage är till salu, och det är också en av framgångsnycklarna. Skulle de börja behålla alla de bästa hästarna själva, då skulle kunderna med de största plånböckerna sluta komma, menar Andreas.
– Jag har kunder som köper hundra gånger bättre hästar än vad Alexander får. Vi har inte bara gett honom nya hästar hela tiden, han måste kämpa sig fram som alla andra. Det gör honom också till en bättre ryttare. Om han sedan får behålla en häst så att han kan rida ett OS, det är klart att det vore roligt. Men först måste han visa att han verkligen vill detta.

Starten på Andreas eget hästintresse var ingen flygraka. Han spelade fotboll ihop med sin bror när bägge två fick ett infall och ville börja rida. Men när de ganska omgående ramlade av ville de inte rida mer.

Sedan tog Andreas pappa Ulf upp sitt gamla hästintresse och började rida igen. Han skaffade egen häst, köpte en gård och sedan fler hästar, och då väcktes ridsuget hos Andreas igen.

Var livrädd för ridningen

För att komma över ridrädslan krävdes det dock en rejäl dos lockande och pockande. Räddningen kom i form av en ung tjej som hette Anja. Hon hade blivit för gammal för sin ponny, som hon hyrde in hos Ulf, och hon såg hur Andreas våndades.
– Det var nästan roligt hur rädd jag var. Jag var livrädd. Men Anja ledde mig runt varenda dag och till slut fick hon igång mig. Hon var jättesnäll. Om hon inte hade gjort det hon gjorde, då hade jag inte ridit i dag. Det är hennes förtjänst. Hon var som en extramamma för mig, berättar Andreas.

Att Anja jobbade i en godisbutik och alltid hade med sig godis till stallet gjorde inte saken sämre. Det hela slutade med att den då tioårige Andreas fick ta över hennes ponny, vilket blev startskottet för karriären. När det väl blev dags för tävling gick det dock lite trögt med en ponny som stannade mest hela tiden, men Andreas var ganska glad ändå. Tillsammans med pappa Ulf kuskade han runt på hopptävlingar i Danmark, något som han minns med värme.
– Vi hade väldigt roligt min pappa och jag. Jag har två bröder och de rider inte, så hästarna var min och pappas grej, som vi hade ihop. Till slut hade vi 20 hästar som vi red.
– Pappa hade alltid med sig en kaka när han kom hem från jobbet och jag kom hem från skolan. Sedan satt vi där och åt kaka innan vi började fixa i stallet och rida.

När Andreas väl hade blivit ”hästbiten” visste han ganska tidigt vad han ville.
– Jag ville bli beridare, frågan var bara hur snabbt jag kunde bli det.

Flyttade för att bli beridare

Blott 16 år gammal flyttade han från familjens gård utanför Dragör till Ålborg på Nordjylland för att bli beridare. Men flytten var inte helt smärtfri.
– Det kändes hårt att lämna pappa med alla hästarna, även om jag tog med mig några. Han sa till mig att jag skulle åka, men det var tungt, säger Andreas.

Under utbildningen och åren efter red han både svår hoppning och dressyr på egenutbildade hästar. Men när han fick jobbet som chefsberidare på Blue Hors bestämde han sig för att satsa på dressyren.

Samtidigt som han var framgångsrik på tävlingsbanan med medaljer vid OS, VM och EM, växte också tankarna på att skapa något eget. Det hela började i blygsam skala med en omgjord gammal brödbil som hästlastbil. Och en känsla för hur man slipar råa unghästdiamanter och får pengar att föröka sig.

Han satsade stort och siktade högt och i dag sitter han på ett miljardimperium med verksamhet i både Europa och USA. Allt handlar inte längre enbart om hästar, även om det är huvudfokus. Helgstrand Dressage arrangerar också stora tävlingsevent och sysslar med ridsportutrustning och tv-produktion.

Att sönerna skulle bli ryttare var inget måste, däremot fanns det ett krav på att de skulle förstå vad Helgstrand Dressage handlar om.
– ”Ni måste veta vad det innebär att ha hästar och ni måste kunna rida en häst.” Det förklarade vi för dem. ”Ni ska veta vad det här är innan ni säger att ni inte vill.”

Även lillebror William kan således rida, men det var bara Alexander som fastnade på riktigt. Han var inte eld och lågor från början, men Andreas och Marianne hade sina knep. Mycket handlade om att skapa förutsättningar för att rida ihop med
andra barn, både på ridskola och hemma. Sakta men säkert blev satsningen mer professionell och sedan var karusellen igång.

Frågan om framtiden är väckt

Alexander går i både mammas och pappas fotspår och hyser stor respekt för allt de har åstadkommit. ”Jag är så stolt över mina föräldrar, etta och tvåa vid unghäst-VM”, står det att läsa i ett av Alexanders Instagraminlägg. Att rida är dock en sak, att driva en mångmiljonbusiness är något helt annat. Tanken på vad som ska hända med Helgstrand Dressage i framtiden är försiktigt väckt.

Planen är att Alexander först ska till USA i ett halvår för att sätta sig in verksamheten där, och nästa anhalt är Tyskland. Ulf Möller är chef för bägge verksamheterna och förhoppningen är att han ska fungera lite som en mentor för att lotsa in Alexander i Helgstrands affärer.
– Vi har också pratat om att han kan åka till ett annat stall, men det är svårt. Det finns inte mycket som är bättre än det vi har.
– Det är viktigt att barnen förstår vad business handlar om. Det är inte bara att rida. Det är också ett arv, det är mycket pengar och vi har satt igång mycket som de ska ta över en dag, säger Andreas.

Fakta

Andreas Helgstrand

Img_2406
”Det är viktigt att du lär dig att kämpa själv”, anser Andreas Helgstrand. Foto: Susanne Högdahl

44 år och född av svenska föräldrar i Danmark. Pappa till landslagsryttaren Alexander, 18 år. Helgstrand Dressage är ett av världens ledande dressyrstall med basen på danska Nordjylland. Gift med Marianne Helgstrand. Har även sonen William, 15 år.

Andreas om …

  • … affärskultur
    – Danskar är handelsfolk. Köper du en häst ska du helst få tillbaka alla dina pengar eller lite till. Svenskar ser det mer som en hobby. De är lite omständliga och tar lång tid på sig för att fatta beslut. De vågar inte riktigt kasta sig ut och testa något nytt. Vi är mer ”pang, vi kör!”.
  • … uppoffringar
    – Jag har väldigt dåligt samvete för att jag inte kan följa med William så mycket när han kör gokart. Vi gör ju hela tiden något med hästarna. Men så snart jag kan så åker jag för att se honom köra.
  • … hästspanare
    – Varje dag har vi fem-sex personer som kör runt överallt i Europa och letar unghästar. Vi har sett ett hål i marknaden för explosiva hästar och vi betalar mycket för hästarna som alla andra vill ha. Vi utbildar dem och säljer ännu dyrare.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 20/2021.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 118 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

79:- i månaden