Patrik Kittel: ”Svensk dressyr går med expressfart”

Krönikan publicerades först i nummer 13 av Ridsport, Patrik Kittel återkommer flera gånger under året med sin syn på dressyr.

Svensk dressyr i kris? Inte på min karta

För några veckor sedan fick jag en inbjudan till ett möte under Falsterbo-tävlingarna från Jana Wannius och Tomas Torgersen. Välkända herrar, den ena driver en tävling som heter Falsterbo Horse Show och den andra  är EM-general och har hand om Gothenburg Horse Show. Mötet äger rum samma dag som denna tidning kommer ut.

Det ska handla om hur svensk dressyr ska bli konkurrenskraftig och kunna ta medaljer. Visst, allt kan bli bättre men i min värld så går svensk dressyr med expressfart just nu. Tinne tar Grosse Preiss i Aachen, Emilie Nyreröd gör rent bord på Mallorca, laget blev tvåa i Rotterdam, jag vann och slog världstvåan dubbelt upp. Det är svårt att känna krismedvetenhet just nu. Men jag gillar all diskussion, allt framåttänkande så om jag fick frågan vad vi kan göra för att bli bättre så har jag självklart förslag.

Svensk dressyr har ganska knappa resurser, en klart begränsad budget och vi är inte jättemånga ryttare. Jämför med USA som spenderar fem miljoner på sommarträning i Europa, vår årsbudget når inte ens dit. Därför tror jag vi måste vara smartare och bygga på de sponsorer vi har, vårda de kontakter som jobbats upp. Där är vi inte tillräckligt bra idag, det tror jag de flesta vet. En del i att ta hand om de som faktiskt hjälper oss på vägen är att bygga på teamkänsla och samhörighet. Inkludera sponsorrepresentanterna, hästarnas uppfödare och ägare i ryttar- och tränargänget. Det kanske är så enkelt som att alla får Team Sweden jackor, att vi välkomnar hästägare och uppfödare in på läktarna, att vi ryttare som vunnit och placerat oss spenderar en stund efter klassen med sponsorerna. Berättar öga mot öga hur glada vi är för deras engagemang, knyter egna kontakter och skapar personliga band. Det börjar där, i det personliga mötet.

När det gäller att ta medaljer så är det laget som måste stärkas, jag kan inte ta lagmedaljer själv, inte Tinne heller, tillsammans har vi en chans. Som liten nation måste vi bättre ta vara på de talanger vi har, både bland ryttare och hästar. Det gäller att matcha ihop bästa paret tidigt och ge dem arbetsro. För unga ryttare tror jag mer på att kanske tala lite klartext tidigt med dem, vad krävs, har din häst det som behövs, det här är bästa vägen framåt. Det kanske blir lite tuff kärlek men det är bättre med raka rör, typ ”den här hästen ska du kanske hellre sälja än att satsa vidare på, det håller inte hela vägen”. Om vi hjälps åt kan vi ta medaljer. Jag satsar. På min karta finns det ingen svensk dressyrkris.

Ta hand om er, vi ses i Falsterbo

Patrik Kittel

Om krönikören:
Patrik Kittel har tre hästar på FEI:s topp-33-rankning. Han är ett av två svenska lagankare och är svensk
dressyrs utpost i Tyskland med flera elever i landslaget. Patrik bor med sin VM-ryttarinna Lyndal i tyska Nottuln.