Patrik Kittel: ”Vi inom sporten ska tåla att granskas”

Som ryttare blir du ofta intervjuad och är föremål för reportage i olika former, och där skiljer det sig mellan länderna hur dressyrsporten porträtteras. Min syn är lite att man kan inte leva utan media, men heller inte med dem emellanåt.

Jag rör mig mellan olika länder och märker att synen på hästsport skiljer sig åt. Rejält. Det märks också på de olika medierna i respektive land, såväl websajter som papperstidningar, att de agerar olika.

Nu refererar jag inte till de självutnämnda dressyrexperterna som huserar på sociala medier, utan till de stora magasinen, som en stor och mycket anrik tysk publikation. Där är skribenterna duktiga på att framställa de tyska ryttarna i god dager, men klankar nästan regelmässigt ner på andra nationers representanter.

Ett exempel är efter världscupfinalen i Paris. Enligt tidningen red de tyska ryttarna
mjukt och fint. Andra finalister fick inte riktigt samma omdöme. Ett fall med en tysk häst som hade bitit sig i tungan – sådant händer – beskrevs i ordalag som att det var väldigt synd om ryttaren. Vi vet nog alla hur tonläget hade varit om det hade handlat om en annan nations ekipage; det hade kallats skandal. Nu var det synd om ryttaren. Varken särskilt objektivt eller sakligt refererat.

Journalister ska granska och syna vår sport. Det ingår i yrkesrollen. Men, det syns tydligt inom hästsportjournalistik om skribenten gillar eller ogillar ett visst ekipage. Det gäller även när nya ryttare och hästar slår igenom. Om ett ekipage resultatmässigt börjar bli lite ”farligt”, då börjar det ofta kritiseras och ritterna nagelfars in i minsta detalj.

Sverige har en bra journalistisk granskning av ridsporten. De flesta svenska tidningar och webbsidor vågar ta tag i kritiska teman som måste synas och gör det utan att hänga ut enskilda. Budskapet når ut i alla fall. Om man jämför medier i Tyskland och Nederländerna är de holländska skribenterna mer positiva medan tysk media i hög grad är kritisk och negativ.

Personligen tycker jag att det är viktigt med rättvis journalistik. Vi inom sporten ska tåla att granskas, men vi ska också ha en rättvis chans att bli objektivt bedömda. ”Bad news sells” – i dag är det tyvärr så att dåliga nyheter säljer. De ger fler klick.

Jag pratade med en av de största europeiska dressyrsajterna. Den sorgliga sanningen för dem var att en positiv text med 20 fina bilder gav kanske 2 000 klick, medan en smaskig bild med en negativ och lite skandalartad text gav 200 000 klick. Själv tror jag alltid att den ärliga och positiva, men kritiska, granskningen kommer att segra.

Patrik Kittel
Har tre hästar på FEI:s topp30-rankning varav två på topp15.
Han är ett av två svenska lagankare med flera elever i landslaget.

HISS: Svensk ridsport
Jag säger det igen och igen, vi har fina hästar och duktiga ryttare, som har bra hantering av sina hästar. Det gör Sverige till en toppnation.

DISS: Omvärlden
När jag hör att folk jobbar sju dagar i veckan i ridsportens stall, för låg lön och dåliga villkor, då blir jag bara förbannad.

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 13/2018.